Per Tryding:
Det politiska spelet tar över i Berlin
Utblick Essä
Ett tag kallades den tyska valrörelsen för schlafwagen, en sovvagn. Sedan tog sig migrationsfrågorna och ”brandväggen” mot AfD in på agendan, och nu är osäkerheten stor för CDU-ledaren Friedrich Merz som kan bli historisk. Det skriver Per Tryding.
Den europeiska väljarkåren vill ha brokigt numera. De väljer många partier till sina parlament och partierna verkar ha svårt att sortera sig i stabila koalitioner. Kanske tycker de att omvärlden inte är värre än att det finns plats för lite opera buffa. Man har ju sina kärnfrågor och små partier vill inte slarva bort dem. Så något parti får alltid näsan full och allt spricker.
Så blir det utdragna förhandlingar efter eller mellan valen och nya färgpaletter i land efter land. Frankrike, Österrike, Belgien och ja även Sverige och nyligen Norge.
Men inte Tyskland, väl?
Jo. Även du, min Brutus.
Det tyska valet utlöstes av en regeringskris före jul. Liberala FDP behövde komma loss från koalitionen för att ha en chans i det schemalagda valet senare under 2025. Formellt utlöstes krisen av att FDP vägrade lyfta skuldtaket i budgeten och hanterade processen så att förbundskansler Scholz, som stadigt sjunkit i popularitet, fick nog och kastade ut dem. Inte fel att gå till val på att lätta svångremmen genom att spräcka taket, resonerade socialdemokratin. Nyval i februari.
Stark ekonomi har tillsammans med bra fotboll, god öl och tveksamma kålrätter alltid varit efterkrigs-Tysklands sammanhållande kitt. Men nu går landet mot ett dystert rekord med två raka år av stagnation.
För CDU/CSU var allt som gjort för comeback. En mer konservativ upplaga skulle bära valsegern försiktigt som en mingvas över ett marmorgolv till den 23 februari. Planen var att fokusera på ekonomin. Och helst bara på ekonomin.
Men inte på migrationen.
Jag ser inte åt höger eller vänster, sa Merz, bara rakt fram.
Partiledare Friedrich Merz har avvisat alla försök att föra in valet på den frågan. Det har knorrats en del om att kampanjen framfördes som en tråkig schlafwagen (sovvagn). Men varför riskera ett anständigt valresultat på trettio procent, eller rent av lite norr om det?
Sen kom det fruktansvärda attentatet den 22 januari i bayerska Ashaffenburg där en tvåårig pojke och en man brutalt dödades. En viktig omständighet var att den afghanska attentatsmannen hade utvisningsbeslut som inte verkställts.
Ett rättmätigt ramaskri drog genom valrörelsen. Merz förklarade att han vid en seger skulle agera första dagen med en rad åtgärder. Socialdemokraten Scholz valde linjen att alla som inte kan stanna i Tyskland måste utvisas, men ville också gärna flytta skulden till lokala bayerska myndigheter långt bort från Berlin.
Alt-högern i form av AfD fick såklart vind i segeln.
Det kunde ha stannat där. Men Merz ville markera mer. Och det som följde gör valet till det mest dramatiska i mannaminne.
Onsdagen den 29 januari. CDU/CSU lägger fram ett förslag på en resolution, alltså ett förslag på uttalande från förbundsdagen. Vi har inte helt samma ordning i svenska riksdagen, men det motsvarar ungefär ett tillkännagivande.
Det nya var att Merz lade förslaget utan förankring och förklarade att det inte spelade roll vilka andra partier som stödde förslaget. Jag ser inte åt höger eller vänster, sa han, bara rakt fram.
Detta är ett brott mot den tyska politiska brandväggen mot AfD. Partierna har enats om att inte lägga förslag som blir beroende av AfD, alltså hålla partiet helt ute.
Resolutionen uttalade att dagens asyl- och migrationspolitik hotar tysk säkerhet och innehåller fem utspel om bland annat skärpt gränskontroll, undantagslös avvisning av papperslösa inresor och att personer med utvisningsbeslut alltid ska vara inlåsta.
Uttalandet vann omröstningen 348-344. För var CDU/CSU, FDP och AfD.
Detta innebar alltså att det hela tiden i detta parlament funnits potential för förslaget, och dess politik, men att brandväggen har stått i vägen. AfD jublade förstås och kunde peka på detta.
Dagen efter gick Angela Merkel ut och kritiserade Merz för löftesbrott, då han så sent som november 2024 deklarerat att just detta inte skulle ske. Självfallet ett ovanligt tilltag för en avgången ledare. Kanske störde hon sig också på stilen. Att Merz lät sin impulsivitet ta överhanden.
Men det var inte slut här.
***
Fredagen den 31 januari. CDU/CSU lägger fram en partimotion och nu gällde det alltså konkret lagstiftning. Det gällde en lag om begränsad tillströmning av illegala tredjelandsmedborgare.
En sådan begränsning var tidigare inskriven i utlänningslagen. Men 2023 ströks målet av Scholz-regeringen. CDU menade nu att strykningen innebar att asylsökande fick intryck att trösklarna till Tyskland hade sänkts.
Begränsningen skulle tillbaka och eftersom 1,8 miljoner flyktingar från Ukraina mättat tysk mottagarkapacitet så skulle nu också familjeåterföreningar helt avslutas. Förbundspolisen gavs ökade befogenheter.
Allt som allt känns detta igen från partiets valplattform och efter ett val säkert möjlig att genomföra med mittenstöd. Återigen var processen i förgrunden.
Men här blev det stopp och förslaget föll med 338 ja-röster mot 349 nej. FDP kunde inte samla sig bakom förslaget. Att vänsterkoalitionen BSW nu stöttade räckte inte.
Men det var inte slut här.
Måndagen den 3 februari. CDU/CSU har partidag i Berlin. Där avvisar Merz bestämt att CDU/CSU nu kunde tänka sig samarbete med AfD och förklarade dem som huvudmotståndare i valet.
Merz avvisade då bestämt att CDU/CSU nu kunde tänka sig samarbete med AfD.
Därför lär omröstningarna i januari bli det som dominerar politiken.
Relationen med AfD är förstås speciell i Tyskland av uppenbara historiska skäl. Ett exempel är uttrycket ”alles für Deutschland”, allt för Tyskland. Här hemma finns en realityserie som heter ”allt för Sverige” och handlar om amerikaner som kommer home to sina rötter. Det verkar kanske oskyldigt nog.
Men i Tyskland får man författningsskyddet efter sig om man skanderar detta. Nazisternas brutala stormavdelning SA hade det som slogan. Lojala kunde få organisationens kniv och på den var orden ”Alles für Deutschland” ingraverade på stålbladet. Det är inte precis någon subtil koppling till nazismen. Flera AfD-politiker liksom ungdomsförbundet bevakas.
AfD är som starkast i gamla DDR av olika skäl. Där gick partiet fram i delstatsval i höstas, men de får inte betalt med makt, för här har CDU stått fast vid brandväggen. Budskapet har varit att en röst på AfD är bortkastad och den som vill se förändring bör gå till CDU. Men där frågar sig både partifolk och väljare vad exakt som var skillnaden nu under två januaridagar i Berlin?
Nu kan AfD säga att man bör rösta på originalet, för då kan man flytta partierna framför sig och till slut få inflytande. Detta har ju Merz tydligt demonstrerat, menar man.
Spelfrågor riskerar nu att dominera fram till valet snarare än ekonomin.
Även om CDU tappar eller vinner något på turbulensen så blir de troligen största parti efter valet. Merz ska då bilda regering. Kraftiga ekonomiska reformer och regelförenklingar är helt avgörande för Tysklands framtid och på det området kan CDU och Merz bidra med mycket. Men spelfrågor riskerar nu att dominera uppmärksamheten fram till valet snarare än ekonomin.
Vad står då till buds?
I förbundsdagen behövs en koalition med majoritet. Men här kan Merz ha kringskurit sina möjligheter.
Liberala FDP är en självklar partner. Men den sista januari kunde de inte samla sig till enighet med CDU. Och de är för små även om de klarar spärren på fem procent.
Sedan finns SPD och de gröna. Prislappen för samarbete sjönk nog inte i januari och kanske har det blivit omöjligt för dem att samverka med Merz.
En faktor är också om vänsterpartierna kommer in eftersom det kan flytta mandatfördelningen om de ramlar ur.
En bred koalition kan kräva att 69-årige Merz lämnar över till kollegan Marcus Söder i CSU, som ruvar i skuggorna. Troligen måste SPD i varje fall byta ut Scholz för att medverka.
Men det finns också en annan möjlighet som oftast avfärdas. Och det är en minoritetsregering. Detta är oprövat i Tyskland på förbundsnivå. Men i delstaterna Sachsen och Thüringen leder CDU nu minoritetsregeringar, enade av att hålla AfD ute.
Det vore chansen för Merz att bli historisk. Kanske är det i själva verket det som är målet.