Det våras för Tidö

Med ett halvår kvar till valet ligger Tidöpartierna fortsatt tydligt under i opinionen. Underläget till oppositionen har varit relativt konstant under mandatperioden och har varierat mellan fem och tio procentenheter. Faktum är att den enda datapunkt vi har de senaste sex åren då Tidöpartierna varit större än den nuvarande oppositionen är på valnatten den 11 september 2022.

Samtidigt har valåret inletts med en rad mer positiva opinionssignaler för regeringen när det gäller de faktorer som vi vet är viktigast för att förklara valresultat: väljarnas syn på landets utveckling, ideologisk hemvist, sakfrågeagenda och förtroende. Läget påminner i vissa avseenden om situationen inför riksdagsvalet 2022. Då hade regeringen under Magdalena Andersson ett stabilt övertag i opinionen, men flera mer grundläggande indikatorer pekade mot ett möjligt maktskifte. Det dröjde till mitten av valspurten i slutet av augusti innan opinionsläget på allvar började jämnas ut. Liberalerna stabiliserade sig över fyraprocentsspärren och både L, M och SD ökade under valrörelsens sista veckor.

När valet närmar sig börjar också oppositionens politik synas i sömmarna.

Även valet 2010 innehöll dramatik. I Novus marsmätning det året låg den dåvarande alliansregeringen under med hela nio procentenheter. Det var först inför sommaren och tiden runt Almedalen som opinionen började svänga.

Vad beror dessa opinionskast på?

En rimlig förklaring är att väljare långt före ett val i första hand värderar den sittande regeringen. Både berättigad och oberättigad kritik riktas mot dem som styr, medan oppositionens alternativ granskas betydligt mindre. Det tynger regeringspartierna. När valet närmar sig börjar också oppositionens politik synas i sömmarna. Det kan gynna en sittande regering, särskilt om den representerar partier som har starkt förtroende i de sakfrågor som väljarna uppfattar som viktigast.

Regeringens leverans är i sammanhanget också viktig. Regeringen 2010 belönades för hanteringen av finanskrisen. Regeringen Andersson belönades för hanteringen av pandemin och Ukraina enligt Valu men lyckades inte hantera de höga elpriserna och den ökade brottsligheten. Nuvarande regeringen tycks av väljarna få relativt goda betyg i frågor som migration, lag och ordning och möjligen även ekonomi.

En annan förklaring är att en stor grupp väljare i praktiken är vad man skulle kunna kalla slutspelssupportrar. De följer inte politiken särskilt noga och tar sällan del av dagliga politiska nyheter, men de röstar ändå. Precis som många bara följer det svenska landslaget i fotboll när det är mästerskap engagerar de sig först när det verkligen gäller.

Precis som många bara följer det svenska landslaget i fotboll när det är mästerskap engagerar sig slutspelssupportrarna först när det verkligen gäller.

Hur stor denna grupp – ibland kallad ”soffan” – egentligen är går att diskutera, men i Indikator Opinions stora väljarstudie rör det sig om minst 400 000 väljare som uppger att de är helt ointresserade av politik. Både den undersökningen och liknande studier från SOM-institutet om osäkra väljare – en ännu större grupp – visar att dessa väljare i dag tenderar att luta något åt höger. Möjligen är detta en förklaring till att flera partier till höger om mitten har fått en skjuts i valrörelsernas slutskede under de senaste valen.

Historien har en tendens att upprepa sig, och mycket tyder därför på att Tidöpartierna, underläget till trots, kan känna en viss tillförsikt inför de kommande månaderna. Fem faktorer talar för att opinionen kan börja röra sig i deras riktning.

1) Fler har fått det bättre

Mandatperioden har präglats av ett påfallande negativt sentiment i väljarkåren. Över sju av tio har upplevt att utvecklingen i Sverige går åt fel håll. Under det senaste halvåret har dessa siffror dock långsamt förbättrats. För första gången under den nuvarande mandatperioden uppger fler att de fått det bättre än sämre sedan valet 2022, enligt Indikator Opinions senaste mätning. En tredjedel uppger att de fått det bättre, vilket nästan är en fördubbling sedan september 2024.

Den minskade inflationen har dessutom gjort att fler hushåll fått en starkare ekonomi, och året inleddes också med positiva nyheter när det gäller den grova brottsligheten. Omvärlden kan naturligtvis sätta käppar i hjulet för denna positiva utveckling, och det finns fortfarande förbättringspotential, men för regeringens del är det minst lika viktigt att visa att utvecklingen går att vända – och att politiken faktiskt kan göra något åt problemen.

2) Högervinden består

Det är snart tolv år sedan Sverige senast hade en tydlig vänstervind i opinionen. Valet 2014 präglades av ett ökat fokus på välfärdsfrågor och en minskad aptit på skattesänkningar. Sedan kom flyktingkrisen 2015 och väljarkåren har därefter parkerat sig till höger om mitten i de två senaste riksdagsvalen. Det gäller inte bara synen på lag och ordning och invandring – fler väljare vill också se sänkt skatt än höjd skatt, enligt SOM-institutets.

Enligt Förtroendebarometern, som genomfördes i januari, positionerar sig 38 procent av väljarna till vänster och 44 procent till höger. I Valu var motsvarande siffror 37 procent vänster och 43 procent höger. Väljarkåren befinner sig alltså i ungefär samma position nu som vid valet 2022.

Den svenska vänstern har därmed misslyckats med att åstadkomma något tydligt värderingsskifte i väljarkåren. I stället har den i allt högre grad tvingats anpassa sig till högerns planhalva, något som märks tydligt – inte minst i Magdalena Anderssons retorik. Inte ens Nooshi Dadgostar ville i SVT:s Agenda (29/4), i en debatt mot Centerpartiet, erkänna att Vänsterpartiets politik innebär kraftigt höjda skatter.

Ett annat bekymmer för oppositionen är Centerpartiets resa. SOM-institutets mätningar visar att väljarna för första gången placerar partiet till vänster om mitten. Detta för ett parti som så sent som i valet 2022 hade fler väljare som såg sig som höger än vänster. Centerpartiets roll som dörröppnare för högerväljare tycks därmed i stor utsträckning vara förbrukad.

3) Sakpolitisk högerfördel

Tidöpartierna hade i valet 2022 störst förtroende i flera av de viktigaste sakfrågorna, inte minst hushållsekonomin. En ny mätning från SVT/Verian visar att Tidöpartierna även inför valet 2026 har ett övertag i flera centrala frågor gentemot oppositionen. Samma resultat återfinns bland annat i mätningar från Demoskop. Särskilt viktigt är övertaget i frågor som lag och ordning, invandring och ekonomi.

Socialdemokraterna har som största parti ofta högst förtroende i många enskilda sakfrågor. Men faktum är att partiet inte har någon fråga där förtroendet överstiger partiets väljarstöd. Kanske är detta en delförklaring till att Socialdemokraterna tenderar att tappa i valrörelser, som just brukar fokusera på sakfrågor.

4) Försvagad oppositionsledare

”Magdalena Andersson” var ett av de vanligaste svaren i eftervalsundersökningar när väljare fick frågan varför de röstade på Socialdemokraterna. Förtroendet för Andersson är bärande i Socialdemokraternas valstrategi. Under mandatperioden har S-ledaren ofta framställts i vad som närmast kan beskrivas som rollen som en statsminister i exil.

Men det som var en framgång i regeringsställning har inte fungerat lika väl i opposition. Inför valet 2022 var det omkring 50–60 procent som uppgav att de hade stort förtroende för Magdalena Andersson. Nu ligger nivån på drygt 40 procent. Det är i de flesta mätningar fortfarande högre än Ulf Kristersson, som ligger runt 35-40 procent, men avståndet mellan de två statsministerkandidaterna är betydligt mindre än tidigare.

Därtill är Tidöpartiernas laguppställning starkare. Både Ebba Busch och Jimmie Åkesson har relativt höga förtroendesiffror. Simona Mohamsson tycks dessutom, efter beskedet i regeringsfrågan, ha en möjlighet till uppåtgående kurva, medan Elisabeth Thand Ringqvist är parkerad på jumboplatsen.

5) Rödgrön röra

En utmaning för Magdalena Andersson är hur hon ska kunna uppfattas som en stark ledare utan ett tydligt regeringsalternativ. Tidigare, när Liberalerna och Sverigedemokraterna tvistade om samarbetet, fanns en öppning som Socialdemokraterna kunde utnyttja till sin fördel – när det är kaos på båda sidor framstår S som en trygg famn.

Men nu har Tidöpartierna samlat ihop sig och är ett tydligt regeringsalternativ, med en tydlig statsministerkandidat. Inom oppositionen kvarstår däremot ett virrvarr av röda linjer, både i sak och i form.

SOM-institutets mätningar är tydliga: en majoritet av väljarna vill att partierna före valet berättar hur de tänker bilda regering. Oppositionen kommer sannolikt inte att kunna runda den opinionen. Till och med bland väljare som sympatiserar med Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet är det fler som vill att partierna lämnar besked före valet än efter.

Regeringsfrågan är också sakpolitik. Ett exempel är förslaget om att sänka straffbarhetsåldern till 13 år för grova brott som mord och våldtäkt, en av mandatperiodens mest omdiskuterade frågor. Alla Tidöpartier står bakom reformen, medan oppositionen – som Ekot nyligen rapporterade – är splittrad.

Väljarna vet vad de får om de röstar på något av Tidöpartierna. Det gör man inte i samma utsträckning om man röstar på något av oppositionspartierna. Så ser det ut i fråga efter fråga: från bensinskatten och migrationspolitiken till energipolitiken. 

Opinionsläget i början av ett valår är sällan avgörande för hur valet faktiskt slutar. Historien visar att opinionen ofta rör sig när valrörelsen väl börjar på allvar. Men det finns flera faktorer som talar för att valrörelsen kan bli betydligt jämnare än vad dagens opinionsmätningar antyder.

Håller trenderna från tidigare val i sig bör vi börja se en utjämning i opinionen lagom till försommaren. De underliggande faktorerna brukar vara det som på längre sikt slår igenom. Just nu talar dessa för att det är Ulf Kristersson som får besöka talmannen efter den 13 september och inleda formeringen av Sveriges 54:e regering.