Utblick Intervju
Direkt från Buenos Aires: Milei påminner om Thatcher
Vem är egentligen Javier Milei? Timbros medarbetare Rutger Brattström och Carissa Düring, psykologstudent och nationell samordnare för Students for Liberty, har rest till Argentina för att förstå sig på presidentens framgångar. Thea Erlandsson tog ett samtal med duon för att ta reda vad de har lärt sig hittills.
Den argentinska ekonomin stod på gränsen till sammanbrott när tv-profilen och ekonomen Javier Milei i 2023 års presidentval tog över regeringsmakten i Argentina. Inflationen låg på över 100 procent, utländska investeringar var obefintliga, och exporten hade minskat kraftigt på grund av tullar och valutaregleringar. Peronisterna – den dominerande politiska rörelsen sedan Juan Perón kom till makten 1946 – hade försökt skjuta på den ekonomiska kollapsen till efter presidentvalet, genom att köpa stöd med ytterligare bidrag och subventioner. Den här gången misslyckades det. Nu har Argentina en president som beskriver sig som libertarian.
Milei är inte särskilt enkel att få grepp om. Han har jämförts med såväl Donald Trump som Brasiliens ex-president Jair Bolsonaro – och Göran Persson. Han har rönt uppmärksamhet med kontroversiella uttalanden om abort och klimatförändringarna, och publicerat videoklipp där han förespråkar nedläggning av nästan alla regeringsdepartement. För att illustrera de önskade nedskärningarna i offentliga utgifter har han viftat med en motorsåg på valmöten.
Bakom hans raljanta personlighet finns emellertid en insikt om att Argentina måste göra upp med peronisternas doktrin, om statliga interventioner, subventioner, handelsprotektionism, bidrag och regleringar. Det är en ekonomisk förståelse som saknats hos tidigare presidenter.
Timbros medarbetare Rutger Brattström och Carissa Düring, psykologstudent och nationell samordnare för Students for Liberty, har följt Milei sedan tillträdet. För tillfället befinner de sig på en månadslång resa i Argentina. Smedjan ringde upp duon för en intervju.
***
Det som länge utmärkt Argentina är den skyhöga inflationen i landet. Redan i början av 2000-talet låg inflationen på runt tio procent. När sådana nivåer uppmättes i Sverige under 2023 blev det krisstämning. I Argentina uppgick inflationen till över 100 procent samma år och under början av 2024 till över 200 procent. Låt oss börja i den änden. Vad gör det med människor att leva med hög inflation under så lång tid?
– Alla är medvetna om ekonomin. Taxichaufförer rabblar dollarkurser och helt vanliga människor kan förklara hur inflation fungerar. I Sverige tror folk att lägre inflation betyder att priserna sjunker, när det egentligen betyder att priserna ökar långsammare. Den ekonomiska förståelsen i Buenos Aires är betydligt högre än i Sverige, förklarar Rutger.
– Folk handlar mat direkt när de får lön eftersom de vet att pengarna kommer minska i värde, och springer för att växla sina pesos till dollar, berättar Carissa.
Även det politiska samtalet förändras när ekonomin står i centrum.
– Frågan är inte om man ska sänka skatten utan hur man ska sänka skatten, även bland partierna till vänster, säger Rutger.
I en minidokumentär från The Economist sägs det att priset i en butik kan höjas från förmiddag till eftermiddag. Är det något ni sett?
– Det ändras inte så just nu, svarar Rutger.
Orsaken är att inflationen stabiliserats något efter Mileis nedskärningar och åtstramningar av ekonomin. Däremot används Tipp-Ex eller spritpennor på menyerna i restauranger för att kunna uppdatera priserna i takt med inflationen.
”Sex stycken empanadas kostar typ 30 kr.”
Fortfarande varierar däremot priserna i Argentina, beroende på varutyp. Vissa saker är mycket dyrare än i Sverige, exempelvis elektronik eftersom det är importerat. Medan street food och taxi är betydligt billigare, på grund av subventioner på bränsle och billig arbetskraft.
– Sex stycken empanadas kostar typ 30 kronor. Det blir en snabb lunch till två personer, säger Rutger.
Samtidigt är den genomsnittliga lönen i landet runt 400–500 dollar per månad. Trots det kostar mat i butiken och på restaurang ungefär lika mycket som i Sverige.
***
Rutger och Carissa förklarar att fattigdomen har ökat kraftigt efter Mileis reformer, även om det var väntat. Många personer som ser välvårdade ut är egentligen hemlösa. Mammor och barn bor på gatorna i Buenos Aires.
– Fattigdomen har långsamt ökat under 15 år men hållits tillbaka av enorma bidragsprogram. På kort sikt har programmen hjälpt mot fattigdomen men på lång sikt lett till den höga inflationen. För att få ner inflationen måste man skära ner och sluta trycka pengar, men det leder också till att många far illa av den politik som förs, säger Rutger.
Även om Mileis reformer på kort sikt förvärrat fattigdomen i Argentina verkar många ha förståelse för att det är nödvändigt för att bryta den nedåtgående spiralen för landet. Frågan är bara hur långt tålamodet räcker.
– Än så länge är de flesta ganska nöjda med Milei för att han var tydlig med vad han skulle göra och det blev som han sa. Mileis styrka är att han säger som det är. Han lyckas förklara för folket vad som ska hända, en väldigt duktig pedagog, svarar Rutger.
Enligt de ekonomiska prognoserna kommer ekonomin att vända under andra halvan av 2024 och tillväxt väntas 2025. Om Milei ska ha chansen att genomföra fler reformer är det viktigt att han bibehåller sin popularitet och sitt förtroende.
Hösten 2025 är det mellanårsval för Argentinas parlament. Där har Milei i dagsläget inte särskilt brett stöd. Detta har gjort att det krävts mycket förhandlingar för att få igenom olika lagförslag och att han begränsats i vilka reformer han kunnat genomföra. Om han ska fullfölja hela sin plan behöver han fler bakom sig.
– För att stärka sin makt behöver han bevisa att hans reformer fungerar, men för att få genomföra sina reformer behöver han mer stöd i parlamentet. Det blir ett Moment 22, säger Rutger.
***
Vad har förvånat er mest sedan ni kom till Argentina?
– Hur jobbigt det är att få tag på pengar, säger Carissa.
I Argentina är den officiella valutan argentinska peso, men på grund av sitt låga värde (i skrivande stund motsvarar 1 dollar ca 920 pesos enligt den officiella växelkursen) är det knappt någon som sparar i valutan. I stället är det dollarn som dominerar. Därför vill alla växla lönen till dollar så fort den utbetalas, men samtidigt är det endast tillåtet att växla till sig 200 dollar i månaden. Tidigare var det till och med förbjudet att växla mot dollar. Det har i sin tur skapat en dyr, svart marknad av växelkontor.
– Cambio cambio cambio! ropar män på gatorna i Buenos Aires. Det betyder att växla och går att göra på närmare sju, åtta sätt beroende på vem man är och vad syftet är. Nästan hela den argentinska befolkningen växlar på den inofficiella svarta marknaden och regeringen lägger inga resurser på att stoppa den, säger Carissa.
Det är inte svårt att förstå varför det argentinska folket röstade för förändring. En skyhög inflation undergräver alla förutsättningar till en god ekonomi, förhindrar långsiktiga investeringar och tvingar de sämst ställda att ständigt leva ur hand i mun. Ett land och ett folk som länge plågats av ekonomiskt haveri har inte mycket att förlora på att pröva något nytt.
”Jämfört med Sverige är libertarianismen en superstark rörelse.”
Enligt Rutger och Carissa finns det tre huvudsakliga grupper som röstat på Milei. Den första gruppen ser Milei som en karismatisk Donald Trump-karaktär och är hängivna fans – många unga män. Den andra gruppen anser att landet under lång tid varit på väg åt fel håll och ser Milei som lösningen på inflationen och korruptionen, de två viktigaste frågorna i Argentina. Till sist finns en grupp klassiska liberaler och libertarianer som länge funnits i Argentina och som utgör en relativt stor andel av rösterna.
– Jämfört med Sverige är libertarianismen en superstark rörelse. Flera universitet sysslar enbart med Chicagoskolan och österrikisk ekonomi. Och det finns många fler libertarianska tankesmedjor, säger Rutger.
Därför är det kanske en annan politiker, som också hämtade sin inspiration från Chicagoskolan, som är den mest relevanta politikern att jämföra Milei med. Margaret Thatcher drev på 1970- och 80-talen igenom en reformering av den brittiska ekonomin som – precis som i Argentina – syftade till att minska fackförbundens makt och de statliga interventionerna, och till att öka den ekonomiska friheten. Skillnaden är att Argentina börjar från en betydligt fattigare utgångspunkt och har ännu sämre förutsättningar.
Kommer Javier Milei med sina libertarianskt inspirerade reformer lyckas sänka inflationen, återupprätta en fungerande statsapparat och liberalisera ekonomin? Eller kommer han bli ännu en i ledet av alla politiker som sagt att de ska rädda Argentina, men misslyckats? Det får tiden visa.