Ekonomi Krönika
Ekonomipriset pekar på välståndets värderingar
Ekonomipriset till Joel Mokyr belönar insikten om hur frihetliga principer, som premierar sökandet efter ny kunskap och spridandet av innovationer, är avgörande för ekonomisk tillväxt. Det skriver Björn Hasselgren.
Årets val av mottagare av Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne är mycket välkommet. Särskilt gäller det priset (halva prissumman) till ekonomhistorikern Joel Mokyr. Motiveringen från priskommittén pekar på att Mokyr beskriver ”de mekanismer som möjliggör att vetenskapliga genombrott och praktiska tillämpningar förstärker varandra och skapar en självgenererande process som leder till varaktig ekonomisk tillväxt”. Särskilt pekar kommittén på att Mokyr betonat ”vikten av ett samhälle som är öppet för nya idéer och tillåter förändring”.
Det är ett pris till en mycket meriterad forskare, som ägnat sin gärning åt att verkligen försöka tränga in i de mekanismer och förhållanden som skapat grunden för de senaste 250 årens viktiga tillväxtbana. I Mokyrs forskning finns intresset för de olika förhållanden som brukar lyftas fram när ekonomisk tillväxt diskuteras; teknologi, regler och institutioner och vetenskaplig utveckling. Det som verkligen fick utvecklingen att ta fart var dock, enligt Mokyr, att det fanns ett brett intresse och en nyfikenhet inför att ta del av och sprida kunskap om ny teknik, förbättringar av organisationer och andra förhållanden, som inte funnits på samma sätt under tidigare perioder.
Samhällsutvecklingen tog viktiga steg från tidigare dogmatiska föreställningar om hur världen fungerar.
Den vetenskapliga revolutionen som tog fart under 1600-talet lade grunden för ett synsätt där samhällsutvecklingen tog viktiga steg från tidigare dogmatiska föreställningar om hur världen fungerar till en mer empiriskt baserad förståelse. Att räkna, klassificera och katalogisera olika förhållanden och fenomen var centrala delar i denna revolution, representerad av Francis Bacon. Mokyr pekar på hur detta synsätt låg bakom mycket av det som hände inom den intellektuella och vetenskapliga utvecklingen under det kommande århundradet. När räknandet och klassificerandet blev en vurm hos många av upplysningstidens starka företrädare. Från svensk utgångspunkt ligger det nära till hands att nämna Carl von Linné, som räknade och kategoriserade snart sagt allt han kom i kontakt med.
Teknisk utveckling var en viktig del av den kommande tillväxtfasen, ”den industriella revolutionen”. Men som Mokyr påpekar var inte teknisk utveckling i sig tillräcklig för att förklara att den ekonomiska utvecklingen tog sådan oväntad fart från slutet av 1700-talet. I stället pekar han på betydelsen av en förändrad inställning till samhället och ekonomin som ett kollektivt utvecklingsområde, snarare än som något som skulle regleras och stängas inne. Inte minst merkantilistiska tankegångar är ett exempel på detta tidigare synsätt.
Det som kom att växa var tillgången på ”nyttig kunskap” (useful knowledge), menar Mokyr. Att studera olika samhällsförhållanden, och inte minst förhållanden i natur och omvärld, att katalogisera dessa och sedan att sprida kunskapen genom olika skrifter och vetenskapliga eller populärvetenskapliga föreningar och samfund blev högsta mode, och en respektabel sysselsättning också för etablerade personer i samhället.
Mokyr trycker också på att transaktionskostnaden, och marginalkostnaden för att sprida, och för att ta till sig, sådan nyttig kunskap minskade kraftigt genom olika nya kommunikationsvägar. Utbudet på kunskap ökade drastiskt, och efterfrågan likaså. De stora encyklopedierna under 1700-talet var en sådan väg att sprida kunskap som var central för den fortsatta utvecklingen.
Själva idén om betydelsen av den fortsatta utvecklingen kom att spridas till allt fler.
Här pekar Mokyr på att själva idén om betydelsen av den fortsatta utvecklingen (the improvement) kom att spridas till allt fler. Likt i Adam Smiths skrifter, som beskrev värdet av specialisering och arbetsdelning i kombination med handel och konkurrens, uppstod en marknad för kunskap och en kollektiv vilja, eller tävling, om att utveckla allt bättre lösningar på olika problem, samhälleliga och tekniska. Kunde inte den ekonomiska utvecklingen främjas av olika reformer av regelverken som öppnade för mer handel och konkurrens? Visst kunde ångmaskiner göras mer effektiva och starkare om man bara funderade lite, och visst kunde man kopiera den senaste lösningen och lägga till en ny komponent.
Detta synsätt var, menar Mokyr, knutet till en viktig aspekt; att det var en moralisk och etisk möjlighet och skyldighet att utveckla samhället och ekonomin. Frihet och rättvisa skulle vara basen för samhällets utveckling, och ekonomisk utveckling skulle sprida välstånd till allt fler. Men en avgörande faktor var intellektuell, idéerna om politisk, ekonomisk och individuell frihet.
Denna ökade frihet öppnade också för ett ifrågasättande och en kritisk granskning av auktoriteter och tidigare sanningar. Detta i sig bidrog till politisk och institutionell utveckling. Genom detta kom de grundläggande samhällsstrukturerna, över tid och med olika hastighet i olika länder, att stödja en fortsatt vetenskaplig, teknisk och ekonomisk utveckling.
När utvecklingen så väl kommit igång menar Mokyr att det blev en process som inte gick att vända. Kunskapen växte till och fick allt fler direkta tillämpningar i tekniska lösningar och produktionsprocesser. Att införa nya tekniska lösningar i praktisk produktion i fabriker och verkstäder genom ett idogt vardagligt arbete är det sätt som tillväxten uppstod.
Balansen mellan kollektiv positiv utveckling och egenintressets självfokusering har aldrig varit enkel. Joel Mokyr väjer inte för detta dilemma. All utveckling har inte varit spikrak och lett till tillväxt. Men från slutet av 1700-talet kom de positiva utvecklingskrafterna att dominera och förstärkas. Och det var frihetliga principer som till stor del förklarar framgången.
Lästips: Mokyr, J (2005) The Intellectual Origins of Modern Economic Growth, The Journal of Economic History, Vol. 65, No. 2, pp 285-351, Cambridge University Press.