Anders Johnson:
En företagsledare av det rätta virket
Ekonomi Essä
Aseachefen Curt Nicolin var under sin karriär avgörande för flera av de största och mest komplicerade teknikprojekten i svensk historia. Kontrasten mellan Nicolins ledarskap och turerna kring några av dagens gröna industriprojekt kan knappast vara större, konstaterar författaren Anders Johnson som bland annat skrivit en biografi över Nicolin.
När jag med tilltagande förundran följer turerna kring Northvolt, tänker jag osökt på Curt Nicolin, vars biografi jag utkom med 2021. Northvolts ledning representerar nämligen raka motsatsen till det Nicolin stod för.
Det första arbete Curt Nicolin fick efter sin flygingenjörsexamen på KTH 1945 var att leda utvecklingen av en jetmotor för flygvapnet på Aseas dotterbolag Stal i Finspång. Detta var ett av de tekniskt mest kvalificerade uppdrag som då fanns. Nicolins team lyckades utveckla en jetmotor i världsklass.
Som vd i Asea under 1960-talet var Nicolin ytterst ansvarig för att Sverige blev det tredje landet i världen – efter USA och Sovjet – som kunde utveckla ett komplett kärnkraftverk utan utländska licenser. Därtill kan läggas Aseas insatser inom bland annat tyristorteknik och industrirobotar.
Nicolin blev också en av landets främsta experter på rationella produktionsmetoder. Handelsbankens ordförande Tore Browaldh har berättat om hur han brukade ta rygg på Nicolin när de deltog i internationella delegationsresor: ”Under våra industribesök höll jag mig alltid i närheten av Curt Nicolin, som inte bara har en enorm databas i sin hjärna, utan också kan bedöma produktionsprocessers effektivitet och göra jämförelser med svensk och västerländsk teknologi.”
Man undrar hur Nicolin skulle ha reagerat om han hade fått komma in i Northvolts fabrik i Skellefteå.
Framgångarna byggde inte på att man först samlade på sig en stor mängd pengar.
Aseas framgångar byggde inte på att man först samlade på sig en stor mängd pengar. För Curt Nicolin var Aseas kärnkraftssatsning, liksom jetmotorutvecklingen på Stal, tydliga exempel på att stora resurser varken är en nödvändig eller tillräcklig faktor för framgång inom högteknologin. Så här skrev Nicolin i sin bok Makt och ansvar (1973):
Kravet på kvalitet i insats innebär att en liten organisation ofta kan ha lika stor eller större framgång än en stor. Att leda teknisk utveckling kräver verkliga ledaregenskaper, inte bara tekniska kunskaper och intuition utan också mycket kurage. Tvånget att lyckas är en bättre drivfjäder än en uppsjö på pengar.
Ett utmärkande inslag i Curt Nicolins syn på näringspolitiken var hans starka kritik av företagssubventioner. I Makt och ansvar skrev han:
Subventioner kan inte annat än snedvrida verkliga ekonomiska relationer och leda till misshushållning med resurser. Men mycket allvarligare är att ingen organisation, statlig eller privat, stor eller liten, förvaltar subventionspengar med samma allvar och ansvar som surt förvärvade medel. Man kan som motiv för subventioner till och med få höra att det just är meningen att man skall hantera medlen med mindre omsorg.
Subventionspengar skall t. ex. användas för forskningsprojekt som en ansvarig företagsledning inte bedömer som lönsamma. Att ge subventioner till utveckling är som att ge arsenik till hästar, det hjälper för stunden och stjälper i längden. Det är därför märkligt att industrimän inte bara tar emot subventioner utan till och med kan begära att subventionsordningar skall inrättas. När tillräckligt många länder infört tillräckligt omfattande system för subventioner blir de en mycket svåremotståelig frestelse för de länder som ännu inte infört dem.
Curt Nicolin inpräntade i medarbetarna på Asea att företaget skulle agera affärsmässigt och inte söka bidrag. Under 1970-talet tillkom en rad statliga utvecklingsbidrag inom energiområdet, där Asea verkade. Men Aseakoncernen skilde sig från de flesta andra företag genom att inte söka sådana bidrag.
Jag upptäckte exempel på detta när jag skrev en historik över turbinindustrin i Finspång. Under 1970-talet hette företaget Stal-Laval, och det samarbetade med Saab i Linköping för att utveckla vindkraftverk. Den statliga Nämnden för energiproduktionsforskning begärde in offerter från olika företag på vindkraftverk. Stal-Laval och Saab lämnade in en offert, vilken dock inte blev antagen.
Vd:n var skolad i Curt Nicolins anda och vägrade lämna in en bidragsansökan.
Nämnden meddelade då Stal-Lavals vd Carl Larsson att det utgick ett bidrag på en miljon kronor till alla som hade lämnat in en offert. Larsson var skolad i Curt Nicolins anda och vägrade lämna in en bidragsansökan. Det fordrades en betydande övertalning från Larssons sida för att nämndens representant skulle acceptera detta.
När Larssons efterträdare Sören Ramström senare hade anledning att studera en ekonomisk redovisning från Nämnden för energiproduktionsforskning kunde han till sin förvåning läsa att nämnden hade haft en utgift på en miljon kronor för offertstöd till Stal-Laval. Vart de pengarna hade tagit vägen är okänt.
Det gick dock inte alltid att upprätthålla den renläriga linjen. Statens Industriverk (SIND) utbetalade stora stöd för svenska industriföretags omställning till ett lägre oljeberoende. Alla stora industrikoncerner, utom Asea, sökte pengar. Men det hände att säljare från Stal-Laval å sina kunders vägnar kontaktade SIND för undersöka möjligheter till bidrag och de hade många innovativa förslag på hur bidraget skulle utformas och beräknas.
Curt Nicolin var en av de ledare i näringslivet som var mest engagerad i etiska frågor. För hans personliga del var den rotad i en stark, kristen övertygelse. Han har sagt att de två personer han beundrade mest var Stockholmsbiskopen Manfred Björkquist och Marcus Wallenberg. Nicolin hade haft Björkquist som lärare på Sigtunastiftelsens Humanistiska Läroverk och de höll nära kontakt ända till Björkquists död 1985.
I den offentliga debatten använde Nicolin dock aldrig religiösa argument. 1989 publicerade han uppsatsen Etik i samhälle, företagande och ledarskap. Den innehåller 79 kortfattade teser, bland annat dessa:
Varje affär bör genomföras så, att den blir en rekommendation för framtida affärer.
Undvik att vara alltför smart, även om affären följer lagens bokstav.
En god affär skall vara till fördel för båda parter.
Tanken att trixa eller försöka lura motparten var honom helt främmande. Att beställa en massa varor eller tjänster utan att ha kostnadstäckning, för att sedan smita undan ansvaret genom en konkurs eller rekonstruktion skulle aldrig falla honom in.
Nicolin rekryterade Percy Barnevik som vd i Asea. De utvecklade en nära relation och Barnevik blev en stor beundrare av Nicolins ledarskap. När jag intervjuade Barnevik för min Nicolinbiografi uttryckte han på en punkt avvikande åsikt från Nicolins. Barnevik hade noterat att det förekom en hel del smutsigt spel i branscher där Asea verkade:
Det handlade om säljare som baktalade oss hos kunderna med falsk statistik. Det kunde handla om köpta journalister, som med rykten om mutor försökte stoppa projekt.
Det hände att Barnevik någon gång ville ge igen med samma mynt. Men Nicolin sade absolut nej: ”Jag tyckte ibland att Curts strävan efter att alltid uppträda korrekt och rättvist kunde leda till viss brist på flexibilitet.”
En intressant fråga är om Curt Nicolin verkligen levde som han lärde? Jag tror faktiskt att så var fallet. Med tanke på den kritiska granskning som Curt Nicolin utsattes för i medierna, särskilt under tiden som SAF-ordförande 1976–84, och på hans höga profil i etiska frågor, måste det ha varit rena rama julafton för den journalist som kunde hitta någon spricka i Nicolins fasad.
Naturligtvis fanns det många journalister och debattörer som ansåg att Nicolin hade bristande moral eftersom han ledde företag som byggde kärnkraftverk och hade verksamhet i Sydafrika. Och visst fanns det anställda i företag där han satt i ledningen som begick brottsliga handlingar. Men en intressantare fråga är om Nicolin har beslagits med någon lagöverträdelse eller med någon handling som uppenbart stred mot värderingar eller normer som var allmänt accepterade.
Jag har gått igenom cirka 4 000 omnämnanden av ”Nicolin” i Dagens Nyheters och Svenska Dagbladets digitala tidningsarkiv. De enda överträdelserna av sådant slag som har återfunnits är att han vid ett par tillfällen framförde sin bil i för hög hastighet. Ett par gånger anmäldes Nicolin för brott mot insiderlagstiftningen, men han blev i samtliga fall friad.
Den fråga som inställer sig är: Varför tillverkas inte den typen av företagsledare längre?
Omslagsfoto: Fredrik Sandberg/SCANPIX
Anders Johnson är författare till bland annat Curt Nicolin – ingenjör, direktör, debattör (2021) och Turbiner från Finspång (2012).