Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Ex-statsministrar bör få bättre uppdrag
I dag arbetar fyra av fem levande tidigare statsministrar med lobbyism. Den erfarenhet och kunskap som politiker har borde användas för bättre uppdrag, skriver Theodor Tralau.
PR-branschen har, när man frågar aktiva politiker, inte speciellt hög status. Stefan Löfven valde två gånger under sin tid som statsminister att bojkotta Almedalen. Enligt Löfven hade veckan slutat vara en folkrörelse och i stället blivit ett klägghäng för lobbyister och näringslivet. Men det dröjde inte länge efter att han slutade som partiledare innan han rekryterades till Rud Pedersen och blev rådgivare åt Nordens största Public Affairs företag.
Men Stefan Löfven är inte ensam om detta. Den senaste före detta statsministern som givit sig in i PR-branschen är Fredrik Reinfeldt som efter sin tid på Svenska Fotbollförbundet blivit senior rådgivare på PR- och kommunikationsbyrån Paues Åberg.
Även Carl Bildt är kopplad till PR-firman Kreab och Göran Persson är rådgivare åt konsultbolaget Lumo Advice. Den ende nu levande tidigare statsministern som inte har åtagit sig ett sådant uppdrag är Ingvar Carlsson.
Men borde inte dessa samhällsintresserade experter kunna använda sin kunskap för att hjälpa andra än just PR-firmorna?
I Sverige väljer få regeringschefer att lägga skorna på hyllan och helt dra sig tillbaka efter sin tid som regeringschef. Det är i grunden något bra att dessa personer vill fortsätta sitt starka engagemang, även efter sin tid som statsminister.
Det är inte heller konstigt att PR- och rådgivningsföretag gärna vill rekrytera före detta statsministrar. Dessa personer har en unik kunskap om politik och förvaltning, och stora nätverk både i Sverige och internationellt. Bolagen kan dessutom erbjuda höga löner – ofta betydligt högre än statsrådsarvodet – vilket gör det till ett attraktivt arbete.
Många av rollerna som tidigare statsministrar och politiker tar sig an kan vara meningsfulla och viktiga. Men borde inte dessa samhällsintresserade experter kunna använda sin kunskap för att hjälpa andra än just PR-firmorna?
Ute i världen finns många exempel på tidigare regeringschefer som har valt en annan väg.
Ute i världen finns många exempel på tidigare regeringschefer som har valt en annan väg. Helen Clark, som ledde Nya Zeeland mellan 1999 och 2008, blev efter sin tid som premiärminister chef för FN:s utvecklingsprogram. Tony Blair arbetade efter sin tid som brittisk premiärminister som Mellanösternsändebud. Jens Stoltenberg gick från att vara statsminister i Norge till att bli generalsekreterare för Nato.
Frågan är varför Sverige och svenska politiker inte gör detsamma. Statsministrar och politiker i Sverige har trots allt samma viktiga erfarenheter för att klara dessa uppdrag. Det är en expertis som är ovärderlig, men som kan vara svår att använda på en snäv arbetsmarknad efter ett helt arbetsliv i politiken.
Under Tidöregeringen har både Carl Bildt och Göran Hägglund varit med som utredare, och den typen av rekryteringar borde bli vanligare. För efter ett helt arbetsliv i politiken där budskapet har varit förändring och förbättring är det lite märkligt att inte fler fortsätter med det, även efter sin tid i politiken.
Dessa personer borde i stället ta sig an större uppdrag som styrelsearbete i viktiga svenska bolag som Investor eller Volvo. Eller arbeta med utveckling och demokrati i EU, FN eller Nato. Den erfarenhet som tidigare statsministrar samlat på sig borde användas på ett bättre sätt.