Utblick Essä
Först tar vi Gazprom
I Gazprom, Rysslands största företag och energiproducent, är korruption och kriminalitet bolagiserad. På ytan handlar berättelsen om gasjätten om mord, makt och intriger i ett fallet imperium. Under ytan pågår en maktkamp som kommer att avgöra Rysslands framtid, skriver Vilhelm Konnander.
Det påminde om en gejser eller gigantisk jacuzzi. Nyligen kablades bilderna från Nord Stream ut över världen. Sabotaget mot gasledningen var obegripligt och teorierna kring ”vem” och ”varför” florerade. Nord Stream var järtecken för vad som kan komma om makten i den ryska gasjätten Gazprom faller i fel händer.
Sabotaget är dock en bisak sett till Rysslands roll och agerande på den globala energimarknaden. Medan Ryssland endast har fem procent av de globala oljereserverna har landet en fjärdedel av gasreserverna. Trots närmast oändliga reserver föll produktionen från landets största gasbolag, Gazprom, med 24 procent mellan 2004 och 2016. År 2015 nådde den de lägsta nivåerna sedan sovjettiden. Samtidigt var bolagets egen prognos en ökning på cirka 25 procent. Som helhet var dock den ryska gasproduktionen stabil. År 2011 stod Gazprom för 17 procent av världens gasproduktion. År 2021 var andelen 11 procent. Samtidigt steg Rysslands andel av EU:s gasimport från 27 procent 2011 till 35 procent 2017. Ekvationen går inte ihop.
En rysk ”peak gas” är däremot avlägsen, då närmare 99 procent av reserverna kvarstår.
Finns en ”peak oil” även för gas, att tillgångarna blir så svåråtkomliga och dyra att produktionen avtar? Rysk olja nådde sin produktionstopp redan på 00-talet. En rysk ”peak gas” är däremot avlägsen, då närmare 99 procent av reserverna kvarstår. Problemet är Gazprom, med sinande tillgångar i gasfälten. Sedan 2004 har bolaget sökt kompensera för detta med mindre fält samt uppköp. Det hjälper dock föga mot Gazproms stora problem med korruption och kriminalitet.
***
Dagens fokus på den europeiska energikrisen och det ryska energivapnet döljer en långvarig utveckling inom olje- och gassektorn med andra orsaker än Ukrainakriget. Det rör sig om en global energikris, inledd redan 2021 efter långvarig underkapitalisering av investeringar i exploatering och produktion.
Marknaden hade före pandemin redan intecknat omställningen till icke-fossila bränslen, varför investeringsviljan minskade i takt med ökade behov. Trots generellt ökad efterfrågan, slog pandemin därför mot en marknad i obalans. Brustna globala värdekedjor samt först hastigt minskad och sedan ökad efterfrågan på fossila bränslen var utlösande faktorer för nuvarande kris och prisutveckling.
Gassektorn har haft en relativt konstant prisökning sedan början av 2021, med pristoppar i slutet av året samt efter ryska Ukrainainvasionen i februari 2022. Krisen har sammanfattningsvis djupare orsaker än Rysslands internationella agerande.
***
Paralleller dras ofta mellan ”sömngångarna” inför första världskrigets utbrott och dagens situation, Motsvarande tanke om energikrisen är sällsynt. Trots att sambandet mellan bristande investeringar och minskad produktion är känt, tycks alla tro på lösningen att ”trolla med knäna”. Det fungerar inte så.
Oljemarknaden karakteriseras idag av skevheter i utbud och efterfrågan. De kompliceras av skilda aktörers kortsiktiga åtgärder. Här står kombinationen statsintervention och kartellpolitik mot varandra anförda av USA och OPEC. På en så komplex, volatil och oförutsägbar marknad är Ryssland en avancerad och kompetent aktör, i paritet med dess produktion av mer än 10 procent av både olja och gas i världen samt cirka 20 procent av BNP från energisektorn. Att utnyttja denna roll begränsas inte till energimarknaden i sig – effekterna spiller även över på andra sektorer. Kombinationen blockad-, energi- och svältvapen visar till exempel hur ökat pris på gas som insatsvara för konstgödsel förstärker effekterna av rysk blockad mot ukrainsk livsmedelsexport. 40 procent av världens skördar är beroende av konstgödsel. Ryssland är bådel världens största gödselproducent och veteexportör. Ukraina är nummer sex i veteexport. Genom minskat utbud av gas, konstgödsel och spannmål förvärrar Ryssland en global livsmedelskris. Så fungerar det på område efter område där Ryssland strategiskt utnyttjar och kombinerar systemsvagheter. Här famlar väst likt en sömngångare i kortsiktigt oförstånd.
***
Rysk ekonomi lider av multisjuklighet med råvaruekonomins alla symptom. Vart och ett är hanterligt och varierar över tid, men blir sammantaget kroniskt. Ryska sjukan kombinerar holländska sjukan, Nigeriasjukan, Venezuelasjukan och saudiska sjukan i ett mischmasch av valuta- och exportpåverkan, korruption och kriminalitet, nationalisering och expropriering, samt snedvridning av investeringar.
Här är Gazprom värre medicin än sjukan, då bolaget medverkar till mer än motverkar andra sjukdomar. Ryssland har högst korruption och organiserad brottslighet Europa. I Gazprom, landets största koncern, är korruption och kriminalitet bolagiserad.
Gazprom och Kreml förenades i parasitisk symbios.
År 1989 blev Sovjets gasindustriministerium unionens första bolag, Gazprom. Gamla strukturer och nätverk bestod. Gazproms korrupte VD, Viktor Tjernomyrdin, ”privatiserade” bolaget innan han blev president Jeltsins långvarigaste premiärminister. Monopol på produktion, transport och försäljning av gas infördes. Gazprom och Kreml förenades i parasitisk symbios.
Läs också:
Putins första krav som president år 2000 var: ”Ge mig Gazprom!”. Så tog Petersburgarna, som Dmitrij Medvedev och Aleksej Miller, över för att hindra plundring och återta vad som stulits. Resultatet blev det motsatta. Hälften av Gazprom förstatligades och resten gick till privata intressen – i praktiken till Putin och hans krets. Vikande produktion väckte frågan: Kan Gazprom leverera?
Rysk gasexport till Europa domineras av två frågor: Leveranssäkerhet och produktionsfall. Oron var störst i början av 2000-talet. År 2006 varnade International Energy Agency för att Gazprom brast i långsiktiga leveransåtaganden. Så inföll leveransstörningar i januari 2006 samt 2009 under årtiondets lägsta temperaturer i Ryssland. Situationen 2007 räddades av rekordvarm vinter och 2008 av internationell finanskris för att 2009 åter bli kritisk.
Ryssland utnyttjar energivapnet för att maximera vinst och dölja bristande leveransförmåga.
Gazproms export är dess vinst. Prisregleringar gör hemmamarknaden olönsam. Drivkraften att leverera öppnar därför för mellanhänder. 2006 års rysk-ukrainska gaskris löstes så med hjälp av maffiabossarna Semen Mogiljevitj och Dmitrij Firtasj. Banden till kriminalitet väcker oro för investeringar i exploatering, utvinning och infrastruktur där Putins krets fått stora kontrakt. Resultatet har nämligen ofta varit dyrt, dåligt och improduktivt. Här utnyttjar Ryssland energivapnet för att maximera vinst och dölja bristande leveransförmåga.
Med mindre gas till högre pris slog rysk energiexport vinstrekord första halvåret 2022. Här kan även inrikes motiv till Nord Streams sprängning sökas. Brister i långsiktig exportförmåga, lönsamhet eller konstruktion samt force majeure mot ouppfyllda kontrakt och prismanipulation tillhör de finansiella motiven; inrikes maktkamp samt bevarande av ett allt mindre verksamt energivapen de politiska.
***
Putin har länge balanserat och exploaterat motsättningen mellan vad vi. medialt skulle kalla siloviker – säkerhetsstrukturer – och oligarker. Ukrainakriget har stärkt silovikerna och försvagat oligarkerna. Med rubbad maktbalans är sanktionsdrabbade oligarker en allt lättаre motvikt till silovikernas absoluta maktambitioner.
För Gazprom tycks denna maktkamp slå mot Putins Petersburgskvartett – oligarkerna Gennadij Timtjenko, bröderna Rotenberg och Jurij Kovaltjuk – som sägs förvalta hans ägarandel. Samma kvartett tros ha plundrat ryska staten på 195–325 miljarder dollar mellan 2006 och 2019. Rotenberg och Timtjenko har fått lukrativa kontrakt på Gazproms produktionsinfrastruktur, däribland rör till Nord Stream. När konflikter runt Gazprom uppstår, blickar man naturligt mot den kvartett som länge var Putins ekonomiska maktbas.
2022 utmärks av mystiska dödsfall inom den ryska energibranschen, som i år ökat både i nivå och antal. Under 2014–17 inträffade minst 38 ryska högprofildödsfall. I år handlar det hittills om 17, varav 13 relaterade till energibranschen och åtta till Gazprom. Här tycks silovikerna ostraffat slå mot oligarkerna i Petersburgkvartetten. 18-19 april skedde två fall av ”självmord med familj”, det ena i Gazprom och det andra i Novatek. Novatek är Rysslands andra gasproducent, med Timtjenko som storägare.
Till Gazproms stämma den 30 juni aviserades bolagets högsta utdelning någonsin. Energivapnet hade effektivt maximerat vinsterna. Så arresterades styrelsens ledande ekonom, utdelningen ställdes in och siloviken Nikolaj Patrusjevs son tog plats i styrelsen. Samma dag kastade Putin ut utländska investerare från Sachalin 2, ett av världens största olje- och gasprojekt. Gazproms aktie rasade med 30 procent. Den 26 september sprängdes Nord Stream. Fyra dagar senare ändrades Gazproms utdelningsbeslut. Veckan därpå exproprierade Putin utländskt ägande i Sachalin 1. Så håller det på. Det är en öppen maktstrid om centrala intressen där frågan är: ”Vem får Gazprom?”
Oligarkerna är enda kvarvarande systemmotvikt mot silovikernas krigsagenda.
Oligarkerna är enda kvarvarande systemmotvikt mot silovikernas krigsagenda. De slås nu från ena hållet ut av silovikerna och från andra hållet av västliga sanktioner. Får silovikerna Gazprom, så tar de Kreml. Situationen är, likt på andra områden, alarmerande. Makten vilar på krigsagendan och ju mer de driver den, ju mer extrema och hänsynslösa de blir, desto mer makt får de. Putin och politiken lämnas utan alternativ eller utvägar. Resultatet är krig utan ände eller ände med förskräckelse och Rysslands enda hopp står till kollaps i korruption och kriminalitet.
Historien om Gazprom förtjänar att berättas, för i vågskålen ligger valet mellan krig och kollaps. I bakgrunden hörs ropen: ”All makt åt silovikerna!” Vill vi att energivapnet hamnar i deras händer?
Vill du ha fler fördjupande artiklar om aktuella frågor direkt i din inkorg? Prenumerera på Smedjan nedan!