Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Idéer Essä

Myten om en olycklig, stressad och psykiskt sjuk mänsklighet har naglat sig fast i vårt medvetande. Rutger Brattström tar hjälp av forskningen för att göra upp med gamla sanningar och nya lögner.

Det finns få saker som människor i dag beklagar sig så mycket över som det moderna samhället. I tidningar, på fikaraster och hemma vid köksbordet upprepar vi slitna budskap om att det var bättre förr, innan internet fanns eller globaliseringen satte igång. Vi tycks överens om att livets komplexitet och accelererande hastighet gjort människor allt olyckligare. 

Missnöjet med det moderna samhället är till viss del en floskel som upprepats så många gånger att den blivit sann – men missnöjet tar sig också uttryck hos många filosofer, tänkare och psykologer. I grund och botten liknar kritiken den som hörs vid köksbordet – men när tankarna struktureras söker de efter bättre förklaringar än att det nya med nödvändighet är dåligt. När en skyldig ska pekas ut söker man strukturella förklaringar och spåren leder till en bekant gärningsman – kapitalismen.

Exakt hur kapitalismen har gjort människor olyckligare finns det många bud om. Den slovenske filosofen Slavoj Žižek menar att de högt ställda förväntningar och drömmar som människor tillåts ha i ett fritt samhälle är ett problem då de kan leda till att människor blir olyckliga om de inte besannas. Harvardprofessorn Michael Sandel är inne på att möjligheten att köpa företeelser som tidigare låg utanför marknader, som köplatser och livförsäkringar, har korrumperat gemenskaper och företeelser som gör människor lyckliga. Den tyske filosofen Byung-Chul Han anser att olyckan beror på att det moderna samhället har nedmonterat auktoriteter och gett människor friheten att förbättra sina liv, en frihet som de inte kan hantera utan drivs till utbrändhet och depression. Psykologen Barry Schwartz påstår att den stora och växande valfrihet som det kapitalistiska samhället erbjuder kan leda till beslutsförlamning (choice overload) och göra människor olyckliga. Sociologen Hartmut Rosa teoretiserar att det moderna livet kännetecknas av ständig acceleration som gör att människor inte längre hinner med sina egna liv och blir olyckliga av den ständiga stressen.

Är det verkligen sant att den moderna kapitalismen gjort oss olyckliga?

Dessa tänkares slutsatser passar väl in i det slentrianmässiga köksbordssamtalet, och deras argument är delvis trovärdiga. Men genomgående lyser empiriska analyser med sin frånvaro. Så är det verkligen sant att den moderna kapitalismen gjort oss olyckliga? Som tur är går det att ta reda på – och det har jag gjort i den nya rapporten Marknad skapar lycka – lyckoforskningens oväntade slutsatser.

För att testa de marknadskritiska tänkarnas slutsatser har jag valt att besvara fyra frågor med hjälp av breda forskningssammanställningar: Har människor blivit olyckligare? Blir vi lyckligare när vi blir rikare? Kan för mycket frihet gå ut över lyckan Går livet fortare nu än förr?

För Smedjans läsare sammanfattar jag här de viktigaste slutsatserna från rapporten.

***

Fråga 1 – Har vi blivit olyckligare?

Svaret på frågan är ett tydligt nej. Den sammanlagda empiriska forskningen tyder tvärtom på att mänskligheten har blivit lyckligare sedan mätningar började göras på 1960-talet. Oavsett om man använder data från World Values Survey, World Happiness Database eller Eurobarometer har befolkningen i de absolut flesta länder blivit lyckligare.

Marknadsekonomin kan förstås fortfarande ha baksidor, men det går att konstatera att de fenomen som de marknadskritiska tänkarna beskriver inte har inneburit någon minskning i mänsklighetens empiriskt mätbara nivå av lycka. Tvärtom har lyckan hos världens befolkning ökat de senaste decennierna.

Fråga 2 – Blir vi lyckligare när vi blir rikare?

Kapitalism gör människor rikare genom ekonomisk tillväxt. Det finns en spridd föreställning om att man inte blir lyckligare när man blir rikare. Det stämmer inte. En mängd olika lyckoforskare har belagt en tydlig koppling mellan länders ekonomiska tillväxt och ökningar i befolkningens lycka. Befolkningen i de östeuropeiska länder som har övergått från socialistiska system till marknadsekonomi har upplevt de största ökningarna i lycka, och det tidigare kommunistiska Östtyskland har sedan murens fall kommit allt närmare de högre nivåerna av lycka i västra Tyskland. 

Sambandet finns även på individuell nivå där högre inkomster korrelerar med högre lycka och de som vinner på lotto blir lyckligare.

Fråga 3 – Kan för mycket frihet gå ut över lyckan?

Vad som menas med frihet är inte självklart. Jag har valt att titta på tre olika typer: ekonomisk frihet, individuell autonomi och valfrihet.

Korrelationen mellan ekonomisk frihet och lycka är väl belagd i lyckoforskningen. Ekonomisk frihet är också sammankopplad med mer jämnt fördelad lycka. Ekonomisk frihet är dessutom också minst lika positivt för kvinnors lycka som för mäns. Den genomsnittliga lyckan är alltså inte högre i länder med ekonomisk frihet för att vissa grupper drar iväg och blir mycket lyckligare än alla andra, tvärtom: skillnaden mellan de minst lyckliga och de mest lyckliga är lägre i länder med hög ekonomisk frihet. 

Hur ser det då ut med den individuella autonomin, möjligheten att påverka sitt eget liv? Kan den göra människor olyckliga? Empiriskt finns det inte mycket som tyder på det. Data från World Values Survey visar att i vilken utsträckning ett samhälle tillåter människor att göra sina egna val har en stor inverkan på lyckan och att de enorma ingreppen i människors vardagliga frihet som skedde i de kommunistiska länderna gjorde att den genomsnittliga lyckan var lika låg som i afrikanska länder med utbredd undernäring. Andra studier visar att ju friare en befolkning uppfattar att den är, desto lyckligare är den. Vissa forskare argumenterar till och med för att det är just den individuella autonomin som möjliggörs av ekonomisk frihet som förklarar sambandet med ökad lycka.

Så till slut valfriheten, Barry Schwartz menar att den är skadlig för det mänskliga välmåendet och lyckan. Men många av de forskningsresultat som Schwartz byggde sina teorier på har inte kunnat replikeras. Även om det finns starka samband mellan antalet val och negativ tillfredsställelse i enskilda studier har man i metastudier inte kunnat se någon effekt av choice overload

Å andra sidan verkar människor ha en stark aversion mot att inte få möjlighet att välja. Andra forskningsresultat som talar emot Schwartz analys är att företagare är lyckligare än anställda, i hög grad för att de har större valfrihet att planera och styra sitt arbete. Gifta människor har också i flera studier visat sig vara lyckligare om de har möjligheten att välja att skilja sig.

Valfrihet verkar alltså inte heller ha någon märkbart negativ effekt på människors lycka. Människor finner på det stora hela valfrihet eftersträvansvärt.

Fråga 4 – Går livet fortare nu än förr?

Om livet går fortare och fortare borde man kunna se empiriska data på att människor gör fler sysslor per dag och känner sig allt mer stressade.

Det brittiska Centre for Time Use Research har under lång tid studerat vad människor faktiskt gör med sin tid och hur det har ändrats. Sedan år 2000 har människor fått mer fritid, färre uppger att de alltid känner sig tidspressade (feeling rushed) och vi sover mer än förr. Vi utför inte heller fler sysslor per dag. 

I Sverige har andelen som uppger att de har ett jäktigt arbete eller att de ofta arbetar under tidspress inte förändrats nämnvärt sedan man började fråga befolkningen 1980. Svåra sömnbesvär, ängslan, oro, ångest och stress har fluktuerat över tid, men på det hela taget handlar det om små förändringar och förekomsten av de olika problemen ligger i dag kvar på ungefär samma nivå som när mätningarna började 2004.

***

Flera av de tänkare jag diskuterat menar inte bara att marknadsekonomin gör människor olyckliga, utan också psykiskt sjuka. Men har verkligen den psykiska ohälsan ökat? Det är inte så självklart som många verkar tro.

Det stämmer att vårdkonsumtionen bland människor med psykiska sjukdomar har ökat under 2000-talet. Mer än en miljon svenskar hämtade ut antidepressiva läkemedel 2022 och diagnostiseringen av både ADHD och autism har ökat lavinartat de senaste 20 åren. Samtidigt är andelen som anser att de har god psykisk hälsa oförändrad och om befolkningens psykiska hälsa kraftigt försämrats borde detta också synas i lyckomätningar, men det vet vi redan inte är fallet. Hur går det ihop?

Sannolikt har många deprimerade under lång tid inte sökt vård i någon särskilt hög utsträckning trots ett stort lidande. En ökad vårdkonsumtion innebär alltså troligen inte att fler personer har psykiska problem, utan bara att fler personer får hjälp med sina problem. 

Den vanligaste förklaringen, som har stort vetenskapligt stöd, är att det skett en kulturell förändring som gjort det mer socialt acceptabelt att prata om psykisk ohälsa och sjukdom.

En annan delförklaring är förändrade diagnoskriterier. Flera studier har visat att gränsen mellan frisk och sjuk successivt har flyttats i de diagnostiska manualerna, vilket har lett till att fler personer diagnostiseras. 

Det finns mycket som tyder på att vi i dag ger mer hjälp till lidande människor som förr i tiden var lämnade åt sitt eget öde. Bara en liten minoritet av alla människor med psykiska sjukdomar får vård globalt sett. Ur det perspektivet kan den ökade vårdkonsumtionen för psykiska sjukdomar i Sverige och västvärlden ses som något positivt.

Den livsfarliga psykiska ohälsan har blivit ovanligare, inte vanligare.

En av få aspekter av psykiska sjukdomar vars definition inte förändras över tid är självmord. Huruvida ett självmord har genomförts är en binär fråga, inte en bedömning som görs utifrån föränderliga diagnoskriterier – och självmord var dubbelt så vanliga i Sverige 1980 som i dag i relation till befolkningsmängden. Den livsfarliga psykiska ohälsan har alltså blivit ovanligare, inte vanligare.

Sammanfattningsvis finns det inte mycket som talar för existensen av en ny epidemi av psykiska sjukdomar. Marknadsekonomin har alltså inte skapat de psykiska sjukdomarna som till största delen beror på genetik eller på individuella miljöfaktorer, inte samhälleliga. 

***

Tänkare som Slavoj Žižek, Michael Sandel, Byung-Chul Han, Barry Schwartz och Hartmut Rosa hävdar att marknadsekonomin gör människor olyckliga. Det finns inget empiriskt stöd för deras resonemang. Empiriska data visar inte någon tydlig ökning av mänsklig olycka utan tvärtom tycks människor vara lyckligare än någonsin tidigare. Nästa gång du vid fikabordet får höra floskler om att det var bättre förr hoppas jag att du säger ifrån.

Onsdagen den 19 juni släpps Rutger Brattströms rapport Marknad skapar lycka – lyckoforskningens oväntade slutsatser. Du anmäler dig till lanseringen här.

Omslagsfoto: Anne Dillner/TT