Ge inte EU beskattningsrätt

Coronapandemin och beskattningsrätt

Som svar på coronapandemin har EU-kommissionen presenterat ett enormt krispaket till ett värde av cirka 7800 miljarder kronor. Krispaketet innehåller flera förslag som skulle förändra EU i grunden, varav ett är att ge unionen viss beskattningsrätt. Några av de skatter som EU-kommissionen vill införa är exempelvis klimattullar och en skatt på digitala bolag. Intäkterna från dessa skatter ska i sin tur inte gå via medlemsländerna utan i stället direkt till EU.

Precis som Johan Lindholm skriver på Svenska Dagbladet kan beskattningsrätt resultera i att EU-kommissionen indirekt får inflytande över andra områden, inte olikt den federala regeringen i USA. I USA kan den regeringen på nationell nivå – främst genom federal inkomstskatt – beskatta delstaterna för att sedan ge tillbaka pengarna med villkoret att delstaterna gör som den federala regeringen vill. Denna möjlighet kom genom 16:e tillägget i amerikanska konstitutionen som gav regeringen rätt att införa en sådan federal inkomstskatt. Det var alltså något mycket likt beskattningsrätt som gav amerikanska regeringen övertaget gentemot delstaterna.

Reagan-administrationen undanhöll bidrag till byggandet av vägar om inte delstaterna införde 21 år som åldersgräns för konsumtion av alkohol

Ett uppmärksammat exempel på när amerikanska regeringen använt denna utökade makt var när Reagan-administrationen undanhöll bidrag till byggandet av vägar om inte delstaterna införde 21 år som åldersgräns för konsumtion av alkohol. Beskattningsrätten gav med andra ord federala regeringen indirekt inflytande över ett område som låg inom delstaternas befogenhet att bestämma över.

I motsvarande fall med EU skulle områden där Sverige vill behålla sin bestämmanderätt indirekt kan bli frågor EU får inflytande över. Om EU-kommissionen får beskattningsrätt skulle de exempelvis kunna få Sverige att införa restriktioner kring snus, trots att vi officiellt har undantag från EU:s snusförbud. Detta genom att utöva påtryckningar genom de förmåner som Sverige annars skulle kunna gå miste om.

Den maktbalans i EU där ministerrådet historiskt fungerat som motvikt till Kommissionen och Europaparlamentet, som ständigt velat ha en utökad budget och mer befogenheter till EU kan således förskjutas om EU i coronapandemins följder tilldelas beskattningsrätt.

Det är en stor skillnad på att en EU-skatt vars intäkter går till medlemsländerna och en EU-skatt vars intäkter går direkt till EU

Alla skatter på EU-nivå är inte nödvändigtvis negativa. Vad som är viktigt är i stället hur förslagen är utformade. Det är en stor skillnad på att gemensamt besluta om en EU-skatt vars intäkter sedan går till medlemsländerna och en EU-skatt vars intäkter går direkt till EU. Den första utformningen skulle möjliggöra medlemsländerna att hantera gränsöverskridande problem såsom klimatförändringar utan att förlora sin bestämmanderätt över diverse områden. Den sistnämnda utformningen skulle däremot realisera den problematik som diskuterats ovan och alltså resultera i en stor maktförskjutning till EU.

Inte första gången beskattningsrätt föreslås

Att ge EU beskattningsrätt är inte ett nytt förslag, utan något både kommissionen och Europaparlamentet länge efterfrågat. Kommissionen och Europaparlamentets strävan efter att ge EU beskattningsrätt kan sägas ha sin början redan år 1970. Då började EU helt att finansieras med så kallade egna medel, främst tullavgifter, jordbruksavgifter och en liten procentandel av den harmoniserade momsen, i stället för nationella bidrag. Det var dock fortfarande bara medlemsländerna som kunde ta ut skatten. Den till viss del harmoniserade momsen administrerades exempelvis av länderna själva.

När EU slöt fler frihandelsavtal och tullinkomsterna minskade, restes krav på att ett fjärde sätt att få in egna medel behövdes. Det nya systemet konstruerades så att medlemsstaterna skulle ge en viss andel av sin bruttonationalinkomst till EU. Andelen av bruttonationalinkomsten som medlemsländerna betalar till EU är det vi i vardagligt tal kallar EU-avgiften.

Samarbetet blev som konsekvens av detta i högre grad mellanstatligt. EU-avgiften som kommer direkt från medlemsländerna blev EU:s största inkomstkälla medan inkomsterna från tull- och jordbruksavgifter minskade. Även momssystemet ändrades så att en mindre andel av inkomsterna kom därifrån. Tidigare betalade medlemsländerna upp till 1,4 procent av intäkterna från den standardiserade momsen till EU, medan de nu betalar 0,3 procent. Sverige, Tyskland och Nederländerna betalar dock 0,15 procent eftersom de har en rabatt. Denna förändring gjorde att momsens andel av EU:s intäkter minskade från ca 52 procent till ca 12 procent mellan 1995–2020. Dessa förändringar resulterade i att de enskilda ländernas representanter i ministerrådet och Europeiska rådet fick betydligt större inflytande över unionens ekonomi.

Viljan från Europaparlamentet att minska medlemsstaternas makt och nå ekonomisk autonomi blir än tydligare 2001

Som svar började röster från Europaparlamentet och EU-kommissionen höjas för att råden skulle få mindre inflytande, till förmån då Europaparlamentet och EU-kommissionen som är av överstatlig karaktär. De representerar EU snarare än medlemsländerna.

År 1994 röstade exempelvis Europaparlamentet med stor majoritet för en resolution som uttrycker stöd för att ge EU beskattningsrätt. I resolutionen står det exempelvis:

Takes the view that the transfer to the Community of an increasing number of political powers […] should go hand in hand with corresponding action to provide the Union with democratic legislative powers, which would include both tax and budgetary powers and appropriate financial autonomy.

Viljan från Europaparlamentet att minska medlemsstaternas makt och nå ekonomisk autonomi blir än tydligare i en omröstning från 2001. Där stödde en stor majoritet i Europaparlamentet exempelvis paragraf 5 som innehöll denna mening: ”EU must move steadily away from dependence on transfers from Member States” and that ”in the long term, the own resources system must be modified with a view to achieving financial autonomy”. Med andra ord vill man ta bort EU-avgiften och ersätta den med direkta EU-inkomster, EU-skatter.

Eftersom alla skattefrågor (förutom moms) kräver enhällighet i ministerrådet lyckades inte Europaparlamentet få igenom sina förslag, en majoritet av medlemsländerna var nämligen motståndare till förslaget. Till och med Frankrike, vilka i dag kännetecknas som en av de främsta ivrarna för EU-federalism, var då motståndare till EU-skatter.

Påtryckningarna från EU-kommissionen och Europaparlamentet har sedan dess ökat

Påtryckningarna från EU-kommissionen och Europaparlamentet har sedan dess ökat och på senare tid har de börjat prata om att införa ett system med äkta egna medel. Äkta egna medel är till skillnad från egna medel inkomster som går direkt till EU-budgeten och inte kanaliseras via medlemsländerna. Ett exempel på ett äkta eget medel är tullavgifter. EU-kommissionen vill alltså ersätta de egna medlena, främst EU-avgiften, med äkta egna medel – EU-skatter – och slippa gå genom medlemsstaterna.

Det kanske mest välkända av dessa är EU:s förslag om en finansiell transaktionsskatt (FTT). FTT är en skatt på finansiella transaktioner som har sitt ursprung från den så kallade Tobinskatten. Tobinskatten var i sin tur tänkt att vara en internationell skatt på valutatransaktioner. Förslagen om FTT uppkom efter finans- och eurokrisen då allmänna opinionen om banker och andra finansiella institutioner var mycket negativ. En global FTT föreslogs först på ett G20 möte år 2011. Eftersom USA motsatte sig en global FTT gick förslaget dock inte igenom, och flertalet EU länder började i stället propagera för en FTT på EU-nivå.

Förslaget från EU-Kommissionen skulle bland annat innebära att vissa finansiella transaktioner beskattades med 0,1 procent. Detta kan låta som en obetydlig andel, men när Sverige införde en liknande FTT 1984 fick det enormt negativa konsekvenser. Trots att skatten Sverige införde på räntebärande värdepapper endast var 0,003 procent minskade handeln med 85 procent under första veckan. Därutöver flyttade 50 procent av all finansiell handel till London. Från svenskt håll antogs det att en FTT på EU-nivå skulle få liknande konsekvenser, att handeln skulle flyttas utanför EU. Eftersom enhällighet krävs för att få igenom en FTT på EU-nivå gick förslaget inte igenom då Sverige, Storbritannien och ett antal andra medlemsländer motsatte sig förslaget.

FTT är dock inte den enda EU-skatten som föreslagits. EU-kommissionen har därutöver under de senaste fem åren kommit med förslag om en EU-skatt på icke återvinningsbar plast, att flytta intäkterna från utsläppshandeln från nationell till EU-nivå, klimattullar och en skatt på digitala bolag. Därutöver har flera medlemsländer och EU-grupper i Europaparlamentet efterfrågat en flygskatt på EU-nivå, EU-skatt på multinationella företag, och en förmögenhetsskatt på EU-nivå .

Strävan efter ett federalt Europa

De ovan listade förslagen riskerar dock inte enbart att få negativa ekonomiska konsekvenser, vilket var farhågan vid tiden för FTT.

I dag står exempelvis BNI-avgiften (EU-avgiften) för ca 70 procent av EU:s inkomster. Om en FTT skulle införas skulle dess beräknade intäkter – cirka 600 miljarder kronor – göra att EU-avgiften endast skulle motsvara 36 procent av EU:s intäkter. Det är genom EU-avgiften som medlemsländerna har sitt främsta inflytande och en sådan reform skulle resultera i en avsevärd maktförskjutning. I stället skulle allt större inflytande ges till de överstatliga institutionerna – EU-kommissionen och Europaparlamentet.

Något ytterligare som tyder på detta är faktumet att EU-kommissionen sedan 2002 velat avskaffa kravet på enhällighet i skattefrågor i ministerrådet och velat ersätta det med kvalificerad majoritet. Detta skulle göra det mycket enklare att få igenom diverse EU-skatter och således minska medlemsstaternas makt. Sedan EU bildades har enhällighet tagits bort i flera områden, ofta av goda anledningar, men att ta bort enhällighet i samtliga skattefrågor skulle möjliggöra EU-kommissionen att ”köra över” medlemsländerna på ett sätt som tidigare inte var möjligt.

Detta skulle göra det mycket enklare att få igenom diverse EU-skatter och minska medlemsstaternas makt

Samtliga förslag som nu diskuteras skulle dessutom kunna genomföras utan att påverka maktstrukturerna i EU. Exempelvis skulle en koldioxidskatt på EU-nivå kunna vara utformad så att EU sätter en miniminivå, eller att intäkterna från skatten går till medlemsländerna som i stället fortsätter finansiera EU genom EU-avgiften. Då skulle en stor maktförskjutning i hög grad undvikas, men detta är inte önskvärt för de aktörer som länge strävat efter ett federalt Europa. För dem är en koldioxidskatt på EU-nivå inte bara ett sätt att motverka global uppvärmning utan också ett sätt att uppfylla sin vision om ”Europas förenta stater” – ett rent federalt EU.

Detta koncept har i sin tur stora brister, främst kopplat till legitimitet. Nationalstaten är grunden för det Europa vi känner, och det är främst där medlemsstaternas befolkningar känner samhörighet.

I EU:s senaste Eurobarometer blir detta tydligt. I landet där störst andel säger sig ha mycket samhörighet med EU – Lettland – är det 29 procent som känner mycket samhörighet med EU. I landet där minst andel känner mycket samhörighet med sin nation – Belgien – är det 36 procent som känner mycket samhörighet till landet. Den Europeiska identiteten är med andra ord sekundär till den nationella identiteten i samtliga medlemsländer. Det är otvetydigt att EU har en för svag legitimitet för att kunna närma sig status som federal stat i dag.

Coronapandemin är ett exempel på denna brist på legitimitet. När det såg som värst ut vände sig exempelvis Frankrike och Tyskland inåt. De satte upp exportrestriktioner i stället för att vända sig till EU. Endast när EU gick med på att införa egna exportrestriktioner så hävdes dessa. Mönstret är sig likt, nationalstaten först, EU sen.

Till kamp mot nationalismen

De som stödjer visionen om ett federalt EU motiverar ofta sin inställning med behovet av att motverka nationalism och liknande rörelser. Exempelvis säger Liberalernas tidigare Europaparlamentariker Cecilia Wikström ─ som stödjer ett federalt Europa ─ att nationalism, främlingsfientlighet och protektionism endast kan motverkas genom ökad europeisk integration och ett vidgat och fördjupat samarbete.

Detta är ett bristfälligt argument. Genom att skapa ett federalt EU, utan tydligt stöd från medlemsländernas befolkningar, så skulle de nationalistiska och högerpopulistiska rörelserna sannolikt bli starkare. Om alternativet att behålla EU ungefär som det ser ut i dag försvinner kommer rimligtvis en stor andel av de som tidigare stödde detta alternativ och samtidigt är motståndare till ett federalt EU att stödja de euroskeptiska alternativen i högre grad.

De 16 procent som i dag är motståndare till medlemskap i EU skulle sannolikt bli fler

I Sverige är 31 procent för att bevara EU som det ser ut i dag medan 45 procent vill att EU ska besluta över färre frågor. Endast 9 procent vill att EU ska besluta över fler frågor. Samtidigt är endast 16 procent mot svenskt medlemskap i EU.

Frågan är alltså inte så dikotom som exempelvis Cecilia Wikström vill få det att verka. Om EU får beskattningsrätt och en EU-federation skapas, vad tror man egentligen kommer ske med de 76 procent av svenska väljare som inte vill att EU ska ha makt över fler frågor?

De 16 procent som i dag är motståndare till medlemskap i EU skulle sannolikt bli fler. Det är dessa rörelser som stärks om unionen får mer makt utan folkligt stöd.