Gör liberalismen samhällskritisk igen

De senaste åren har det skrivits spaltmeter efter spaltmeter om liberalismens kris. Socialdemokratin har ständigt förkunnat liberalismens död, och numera hävdar populismens företrädare att liberalismen blivit en ideologi för samhällets topp. De som försvarar och gynnas av idéer om marknadsekonomi, handel och frihet beskrivs vara företagsledare, den globala eliten och samhällets absolut rikaste, medan arbetare och människor på landsbygden fallit i glömska.

Denna kritik har även efter de två stora liberala nederlagen i form av valet av Trump och Storbritanniens utträde ur EU börjat yttras av liberaler själva. Economist-journalisten Adrian Wooldridges text ”Some thoughts on the crisis of liberalism – and how to fix it” från 2018 blev startskottet för en lång diskussion där liberaler sökte svaret på problemen med sin ideologi som pågår än i dag.

Liberaler har varit allt för bekväma.

Wooldridges text presenterar en träffande diagnos. Ända sedan liberalismen segrade i den idémässiga striden mot Sovjetunionen har liberaler blivit allt för bekväma. Ideologins företrädare har fokuserat på att förvalta liberala institutioner och system snarare än att presentera nya reformer på dagens samhällsproblem. Institutionen för handel och samarbete som EU och WTO har exempelvis reflexmässigt försvarats medan reformerna för att hantera finans- och migrationskrisen till stora delar uteblivit. Eller som Mattias Svensson uttryckte det i en krönika i Corren: ”Liberalismen besegrades inte i strid, den somnade framför tv:n med handen i chipspåsen”.

Det finns med andra ord goda skäl att hävda att liberalismens problem inte bara beror på ideologins motståndare, utan att liberaler även har sig själva att skylla.

En lärdom som skulle kunna utgöra svaret på liberalismens så kallade kris går att finna i den liberala idéhistorien. När liberalismens idéer för första gången formulerades mot slutet på 1600-talet var det som en svidande kritik mot dåtidens etablissemang och maktordningar – inte som ett försvar för dem.

Vid 1600-talets mitt hade kyrkan och kungamakten ett järngrepp om vad människor fick tycka och tänka. Personer som gick emot den kristna läran åtalades, förföljdes eller än värre, och de som kritiserade den allsmäktige kungens styre gick samma öde till mötes. De författare och boktryckare som vågade ge ut böcker som gick emot den rådande ordningen fick se dem censurerade eller brända på bål.

Den ekonomiska sfären kontrollerades i städerna av tidens skråväsende – små planekonomiska föreningar som bestämde hur många hantverkare som fick vara verksamma på marknaden, och oftast även hur produktiva dessa fick vara. Inom jordbruket låg makten hos de rika godsägarna, och de flesta länder hade en lagstiftning som begränsade eller helt hindrade tjänstehjons, det vill säga pigor och drängars, möjligheter att själva välja arbete och förhandla om sin egen lön.

I många län gavs pigor och drängar inte möjligheten att välja arbetsplats, utan lottades ut till olika gårdar.

I Sverige fanns exempelvis den så kallade tjänstehjonsstadgan som tvingade pigor och drängar till säsongsanställning och förbjöd löneförhandlingar. I många län gavs tjänstehjon inte ens möjligheten att välja arbetsplats, utan lottades ut till olika gårdar.

1600-talets Europa genomsyrades även av tidens ståndssamhälle. Föräldrarnas börd bestämde vad människor skulle arbeta med resten av livet och möjligheten till politisk representation. I de flesta av kontinentens länder kontrollerade kungen tillsammans med adel- och prästeståndet landets politiska styrning, medan den absoluta majoriteten av befolkningen hade lite eller inget inflytande i politiken.

Det var i opposition mot denna ordning som de liberala idéerna började växa fram. I början på 1680-talet skrev den engelske filosofen John Locke, som ofta brukar benämnas som liberalismens fader, de första textraderna på det som skulle komma att bli det kända verket Två avhandlingar om styrelseskicket. I den andra avhandlingen gjorde Locke upp med föreställningen om kungen som Guds ställföreträdare på jorden, och hävdade att Gud hade skapat alla människor med samma grundläggande natur. Således fanns det ingen inbyggd rangordning mellan människor.

Helt plötsligt ifrågasattes kungamaktens självklara grepp om samhället.

Framförallt fastslog Locke att varje människa hade en naturlig rätt till liv, frihet och egendom. Denna naturliga rätt föregick statsmakten, och själva anledningen till att stater uppstått från första början var enligt Locke att människor frivilligt gått samman och skapat dem för att garantera sin naturliga rätt. Staten grundade sig med andra ord på dess invånares samtycke. Att varje människa är född med samma natur och vissa grundläggande rättigheter kan i dag te sig som självklara teser, men när de presenterades i 1600-talets England hade idéerna en enorm sprängkraft.

Helt plötsligt ifrågasattes kungamaktens självklara grepp om samhället, och indirekt användes även Lockes resonemang för att kritisera ståndssamhällets ordning i grunden. Om Gud skapat alla människor med samma natur, hur kunde då tidens rangordning av människor motiveras?

I Sverige översattes Lockes Andra avhandlingen om styrelseskicket i början på 1700-talet, och hans ideér kom att inspirera en rad kritiker av de rådande ordningarna. Exempelvis går det att finna tydliga spår av Lockes naturrättsliga idéer hos den den svenska upplysningsmannen Peter Forsskål. Hans pamflett Tankar om borgerliga friheten från 1759 inleddes med orden ”Ju mera man får lefwa efter egit behag, ju mera är man fri. Näst lifwet kan derföre ingenting wara menniskjor kärare än friheten.” I texten lade Forsskål även fram en kraftfull argumentation för tryckfrihet, och menade att fri åsiktsbildning var det bästa försvaret mot ”regentens övervåld”.

Den finlandssvenske prästen och riksdagsledamoten Anders Chydenius, som var drivande i införandet av 1766 års tryckfrihetsförordning, utgick även han från tanken om människans naturliga rättigheter när han etablerade sina banbrytande teorier om ekonomisk frihet. I pamfletten Den nationala winsten från 1765 liknade Chydenius ekonomin vid en flod, en flod som kunde flöda fritt och bringa välstånd till människor och samhällen. Men om flodens strida ström hindrades, exempelvis genom skråväsendens regleringar och privilegier givna till utvalda grupper, förde den med sig en rad skadliga konsekvenser som drabbade de lägre samhällsstånden värst.

Chydenius argumenterade vidare för att ekonomisk frihet var ett måste för att hjälpa samhällets mest utsatta. I den radikala skriften Tankar om husbönders och tienstehjons naturliga rätt som publicerades 1778 gick den finlandssvenske prästen till attack mot den dåvarande tjänstehjonsstadgan som förvägrade pigor och drängar rätten att förhandla om sin egen lön och fritt välja arbete.

Lagen var enligt Chydenius en kränkning av människans ”ömmaste och största rätt uti Naturen” och fördömde redan utsatta människor till evig misär och fattigdom. Om pigor och drängar fritt fick välja arbete skulle bönder och godsägare tvingas konkurrera om arbetskraften, vilket enligt Chydenius skulle få lönerna att stiga.

Det tog långt tid för idéerna om ekonomisk frihet att slå igenom i Sverige, men fram mot 1800-talets mitt började opinionen vända. Chydenius verk refererades ständigt, och återigen hämtades inspiration från kontinenten. En av de tänkare som kom att influera den svenska debatten mest var den franska filosofen Frédéric Bastiat.

Läs också:

Liberalism kan inte vara allt som är gott

Catarina Starfelt

Borgerligheten måste återupptäcka sin reformiver

Svend Dahl

Den liberala fyrbåken Aftonbladet med Lars Johan Hierta i spetsen översatte många av fransmannens texter där Bastiat gick till hård attack mot den rådande protektionismen och statligt sanktionerade privilegier. Med pedagogiska och roliga exempel visade Bastiat hur tullar och stöd till utvalda grupper och industrier var till stor skada för samhället, framförallt för den vanliga arbetaren och konsumenten.

Till slut fick idéerna om ekonomisk frihet genomslag i politiken. Den liberala finansministern Johan August Gripenstedt tog idéerna in i riksdagsarbetet och omvandlade dem till lagtext. På ett skickligt sätt lotsade han marknadsliberala förslag genom riksdagen genom att övertyga några av de tidigare protektionistiska konservativa grupperingarna om fördelarna med ekonomisk frihet. Han kom att bli en av huvudarkitekterna bakom näringsfrihetens införande 1864 och att Sverige 1865 anslöt sig till den tidens europeiska frihandelssamarbete.

Förespråkandet för ekonomisk frihet var även intimt sammankopplad med en argumentation för utökade politiska rättigheter.

Ute i Europa gick det snabbare. Elva år efter publiceringen av Chydenius Den nationala winsten avslutade den skotske moralfilosofen Adam Smith 1776 boken Nationers välstånd, där han lade fram teorier som var ytterst lika Chydenius. Boken kom att revolutionera synen på ekonomi. Runt om i Europa började skråväsendens maktposition vackla när idén om fria marknader fick fäste, och fördelarna med arbetsdelning som Smith presenterade ledde till utökade ekonomisk frihet för människor inom jordbruket.

Förespråkandet för ekonomisk frihet var även intimt sammankopplad med en argumentation för utökade politiska rättigheter. Under 1800-talet använde exempelvis svenska liberaler idén om människans inneboende rätt till frihet för att argumentera för ståndsriksdagens avskaffande och utökade rättigheter för kvinnor.

Som sagt – de liberala idéerna formulerades i motsats till dåtidens härskande klasser och maktcentrum, inte för att gynna dem. Idag när ideologin beskrivs vara för teknokratisk och elitistisk bör just det vara en central lärdom. Dagens liberaler bör med andra ord hitta tillbaka till sina samhällskritiska rötter.

Idag diskuteras liberala idéer och reformer såklart i en helt annan kontext än när de först formulerades, men regleringar av ekonomier och människor fortsätter att bringa skada, och drabbar fortfarande samhällets mest utsatta hårdast.

Hyresregleringen är en subventionering av välbeställda hushåll med förstahandskontrakt.

Den hyresreglering Nooshi Dadgostar och Vänsterpartiet var villiga att fälla Sveriges regering för att försvara är ett typexempel på detta. Fredrik Kopsch har i en rapport från Lunds universitet visat hur hyresregleringen i praktiken innebär en subventionering av välbeställda hushåll med förstahandskontrakt.

De som drabbas hårdast av de decennielånga köer hyresregleringen ger upphov till är personer som inte har pengar eller kontakter för att lösa boende: nyanlända, unga och personer som flyttat till en ny stad. Dessa grupper tvingas istället ut på en dyr andrahandsmarknad, och om det inte fungerar är det enda alternativet för den som vill få tak över huvudet den svarta marknaden, där osäkra aktörer är vardag.

Människor förpassas till den svarta arbetsmarknaden rakt i händerna på oseriösa aktörer.

Ett annat exempel går att finna i dagens skråväsende i form av fackföreningsrörelsen med LO i spetsen. LO:s ständiga krav på höjda löner är gynnsamma – för de som redan är inne på arbetsmarknaden. Dock har rörelsens ständiga strävan efter utökade privilegier för dess medlemmar resulterat i att Sverige har några av världens högsta ingångslöner vilket stängt ute särskilda grupper från arbetsmarknaden. Återigen är dessa grupper främst nyanlända och unga.

LO:s roll som dagens skråväsende kan även ses i organisationens agerande mot nya tjänsters inträde på den svenska arbetsmarknaden. Speciellt har LO, och den större socialdemokratiska rörelsen, riktat hård kritik och krav på regleringar mot de så kallade gig-jobben. Budföretaget Foodora och taxitjänsten Uber har varit två av huvudmålen för kritiken. Migrationsministern Morgan Johansson anklagade exempelvis Foodora för att ha ”omänskliga och orimliga arbetsförhållanden​​”.

Tjänster som Foodora och Uber erbjuder dock nya billiga och smidiga tjänster för konsumenter vilket gör att personer som tidigare inte hade råd med saker som taxiresor och hämtmat nu får det. Men framförallt har gig-jobben givit en enkel väg in på arbetsmarknaden för de grupper som inte kunnat klättra över de höga murar LO och socialdemokratiska regeringar byggt upp.

Den fattigaste tiondelen av befolkningens tillgång till varor och tjänster ökat med 3 000 procent.

Ubers billigaste tjänst Uber pop, där privatpersoner tillåts köra taxit åt företaget, är redan förbjuden i Sverige, och om kraven på ytterligare regleringar av gig-jobb hörsammas kommer fler vägar in på den svenska arbetsmarknaden att stängas.

Regleringar av ekonomier och människor drabbar inte bara de mest utsatta hårdast – de som gynnas mest av marknadsekonomi och individuell frihet är den breda allmänheten. Nobelpristagaren och ekonomen William Nordhaus har uppskattat att företagsledare och entreprenörer enbart får behålla två procent av de värde de skapar. Resterande 98 procent får allmänheten i form av nya och förbättrade varor och tjänster. Sedan Chydenius och Smith presenterade fördelarna med fria ekonomier och lika rättigheter har den i västvärlden fattigaste tiondelen av befolkningens tillgång till varor och tjänster ökat med 3 000 procent.

Det är ett ganska bra facit, och framförallt bör det vara en självklar anledning för liberaler att komma upp ur soffan och återigen hitta reformivern. Även fast vi inte lever i 1700-talets Europa finns det goda skäl för liberaler att finna sin gamla samhällskritiska ådra. De finns fortfarande gott om regleringar att avskaffa, skatter att sänka och privilegier att montera ner.