Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Utblick Ledare
Japans premiärminister borde läsa Abundance
Helgens val i Japan var ingen glädjande tillställning för det styrande Liberaldemokratiska partiet. Det verkar som om högerpopulismen även har nått de japanska stränderna. För att kväsa missnöjesröstningen måste regeringen våga göra något nytt. Det skriver Bean Khalil.
I det amerikanska valet var de skenande äggpriserna ett tecken på hur dåligt väljarna hade fått det under Joe Biden. Plånboksfrågor avgjorde vem som fick åtkomst till världens mäktigaste ämbete. Helgens val i Japan bjöd även på en äggdebatt. Men i kejsardömet var äggen utbytta mot ris. Ris-krisen verkar ha varit en av anledningarna till varför japanska premiärministern Shigeru Ishiba inte fick en trevligare kväll.
Det som tidigt blev tydligt efter söndagens val till japanska överhuset var att den styrande koalitionsregeringen förlorade sin majoritet. Trots att valförlusten var premiärministerns andra på kort tid så annonserade han inte sin avgång.
Japans anrika konservativa Liberaldemokratiska parti har – bortsett från sex år i opposition – styrt landet sedan 1955. Maktinnehavet har varit så ogenomträngligt att det i princip har bildats partier inom partiet. Dessa LDP-falanger tävlar konstant om toppositionerna i partiet – och därmed landet. Trots detta konstanta byte har partiet fortfarande behållit sin ställning som den dominanta kraften i japansk politik. Men något verkar ändras.
Likt äggdebatten verkar den populistiska vågen ha tagit sig över havet och hela vägen till Japan.
Helgens stora besked var att ett nytt högerpopulistiskt parti, Sanseitō, lyckades överraska och vinna över sju miljoner röster. Partiet, som gick till val på sänkta kostnader, totalstopp för invandring och löften om att sätta “Japan först” är ett nytt japanskt fenomen. Likt äggdebatten verkar den populistiska vågen ha tagit sig över havet och hela vägen till Japan.
Frågan är vad LDP borde göra nu. Som tur är finns en uppsjö av exempel på sätt andra länder har hanterat sina populister.
Både i den tyska förbundsdagen och den franska nationalförsamlingen har det uppförts en brandvägg mot högerpopulister. Även Torypartiet i Storbritannien har inte velat ha något att göra med Nigel Farage-ledda Reform UK. Europas stora aktörer har valt att införa en cordon sanitaire mot högerpopulismen.
Svaret är lite annorlunda i norra Europa. I Norden har mittenhöger-partierna istället försökt integrera den populistiska impulsen. I Finland regerar Moderaternas systerparti tillsammans med sina högernationalister och i Norge regerade Erna Solberg med Fremskrittspartiet. I Sverige har Tidökoalitionen hittills valt att hålla Sverigedemokraterna utanför regeringen.
Det bästa sättet att stävja frustrationen är därför att faktiskt leverera sin utlovade politik.
Blickar man över Atlanten finns självklart Donald Trump. Där har hans rörelse lyckats ta över det Republikanska partiet och tagit makten. I hans fall innebär det att han även radikaliserat resterande medlemsbas. I Italien har däremot högerpopulismen modererats efter maktövertagandet. Premiärminister Georgia Meloni är nu en någorlunda stabil partner för både EU och Ukraina och är väl i gång med att få landet på fötterna igen efter år av politisk ryckighet.
Det finns alltså ingen universallösning på hur LDP ska hantera sitt problem.
Det man måste ha klart för sig är att populismen – i sin inledande fas – är ett uttryck för missnöje över den konventionella politikens leverans. Missnöjet frodas i samhällen där utlovade samhällsförändringar antingen inte kommer eller inte kommer tillräckligt snabbt. Det bästa sättet att stävja frustrationen är därför att faktiskt leverera sin utlovade politik. Tyvärr verkar det anrika LDP och den förkalkade japanska statsapparaten inte lyckats så bra med just det. Men det finns ett svar.
I våras släppte Ezra Klein och Derek Thompson boken Abundance (Avid Reader Press). Det var en bok skriven för det demokratiska partiet efter valförlusten i höstas. Frågan författarna ställde sig var hur det kommer sig att den blodröda delstaten Texas kan bygga mer grön energi än det progressiva skyltfönstret Kalifornien. Anledningen är inte att republikaner i Texas bryr sig mer om klimatet än vad demokraterna gör. Rätt svar stavas abundance – eller överflöd. Istället för att få ett överflöd av grundläggande varor och tjänster så har Kalifornien fått ett överflöd av regleringar.
Det finns en abundance av regler, tillståndsförfaranden och processer för att ens få börja bygga. Företag ger helt enkelt upp och flyttar de generellt mer avreglerade republikanska delstaterna. På samma sätt ställer Klein och Thompson sig frågan hur det kommer sig att byggandet av höghastighetståg – trots president Bidens gigantiska satsningar– fortfarande inte ens har kommit ur startgropen. Även här står byråkrati i vägen.
Det ironiska blir därför att de miljötillståndsprocesser som Kalifornien har lagt för att minska delstatens utsläpp effektivt har hindrat byggandet av en höghastighetsbana. Resultatet av all rep tape är därför att dess invånare istället måste ta bilen.
Problemen LDP och alla andra partier runt om i demokratierna möter går att undvika om de faktiskt lyckas lösa de problem väljarna bryr sig om. Även om de inte nödvändigtvis behöver anamma allt som står i boken måste något nytt göras. Tillkomsten av ett populistparti är en varningssignal.
Likt hur äggdebatten lyckades färdas över Stilla havet borde även Ezra Klein och Derek Thompsons idéer få göra samma resa. Shigeru Ishiba borde därför börja med att läsa Abundance.