Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Smedjans sommarredaktion

Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer

Utblick Ledare

Thea Erlandsson: Kan von der Leyen hålla ihop den breda mitten?

Med 401 röster valde Europaparlamentet Ursula von der Leyen till EU-kommissionens ordförande. Nu väntar ytterligare fem år av att forma EU:s framtid. Frågan är om hon kommer lyckas hålla den breda mitten enad, skriver Thea Erlandsson.

Ursula von der Leyen gjorde sin sista pitch till Europaparlamentets ledamöter under ett tal torsdag morgon. Foto: Jean-Francois Badias/AP.

När den franska presidenten Emmanuel Macrons joker Ursula von der Leyen konkurrerade ut EPP:s gruppledare Manfred Weber till kommissionsordförande 2019 var det många som blev överraskade. Den tidigare försvarsministern för Tyskland kandiderade inte officiellt till posten men blev som första kvinna någonsin vald till att bli EU-kommissionens chef. Då vann hon med 383 ja-röster. 

Flera oväntade händelser och kriser präglade von der Leyens första mandatperiod. Bara några månader efter hon tillträdde sin nya tjänst bröt covid-19-pandemin ut och den europeiska ekonomin omkullkastades. När pandemins värsta konsekvenser hade hanterats genomförde Ryssland sin fullskaliga invasion av Ukraina den 24 februari 2022 och krig var ett faktum i Europa. Därefter följde en energikris och högljudda protester från landsbygdsväljare över de skyhöga bränslepriserna. 

Hon balanserade mellan olika policyförslag för att tillfredsställa såväl högern som vänstern.

I sitt tal till Europaparlamentets ledamöter (18/7) inledde Ursula von der Leyen med avstamp i den kaosartade mandatperioden, för att sedan gå vidare till framtidens utmaningar och kommissionens lösningar. Stärkt konkurrenskraft, mer förnybar energiproduktion, en gemensam kapital- och investeringsunion, fördjupat försvars- och polisarbete, bättre förutsättningar för lantbruket och starkare rättsstat var olika beröringspunkter i talet. Hon utlovade kommissionärsposter för allt från bostadspolitik till försvar. Det märktes tydligt att hon balanserade mellan olika policyförslag för att tillfredsställa såväl hennes mer högerlutande kollegor i EPP och Renew, som samarbetspartners i den gröna gruppen och S&D till vänster. 

Det är inte konstigt. Den nya parlamentariska sammansättningen är avgörande för att forma den framtida EU-politiken. Sett till antalet mandat har den breda mittenkoalitionen, bestående av EPP, S&D, Renew och den gröna gruppen, minskat – och trycket från ytterkantspartierna till höger och vänster har ökat. Trots detta är von der Leyens ambition att hålla ihop det samarbete hon etablerade under förra mandatperioden och fortsätta styra. Något som inte kommer att vara okomplicerat. Det finns flera knäckfrågor som kommer att pröva von der Leyens förmåga att ena sina parter. 

Stödet till Ukraina blir otvivelaktigt en av dem. Det amerikanska presidentvalet i november oroar. Risken att Trump blir återvald ställer ännu högre krav på EU:s förmåga att skicka större ekonomiska, militära och humanitära stödpaket. Flera medlemsstater har stundtals vacklat i sin uthållighet, eller ifrågasatt EU:s strategi. För att markera mot dessa skickade von der Leyen därför en tydlig signal till Viktor Orbán i sitt tal genom att kalla hans resa till Moskva en “appeasement mission” – en så kallad eftergift. 

Förändringarna EPP kräver i klimatpolitiken har redan skapat splittringar i mittenkoalitionen.

Samtidigt har von der Leyens European Green Deal blivit allt mer omdebatterad och ifrågasatt av de konservativa ledamöterna. EU:s förbud mot försäljning av bensin- och dieselbilar ska bort och klimatkraven på jordbruket behöver mildras, enligt EPP. Omröstningen för naturrestaureringslagen har dessutom redan skapat splittring. Då valde stora delar av EPP och vissa ledamöter i Renew, tillsammans med ECR och ID, att rösta emot kommissionens förslag. 

De förändringar som EPP kräver i klimatpolitiken skulle innebära att von der Leyen går emot det som hon ägnade stora delar av sin förra mandatperiod att arbeta för. Dessutom skulle det starta krig med den gröna gruppen och S&D. I sitt tal gör hon det förvisso tydligt att klimatpolitiken ska fullföljas, men kritiken från EPP måste adresseras. EU behöver ett svar till bönderna på hur de ska överleva omställningen, som bygger på något annat än att demontera det klimatpaket parlamentet enades om. Exempelvis hur EU:s sociala klimatfond ska kompensera landsbygden på bästa sätt. 

Det är en fråga von der Leyen får sätta tänderna i nu när hon återigen säkrat sin position som EU-kommissionens ordförande.