Samhälle Krönika
Läget på vägar och järnvägar blir allt värre
Likt en snöboll i rullning har underhållsbehovet på Sveriges vägar och järnvägar ökat. Det slår på ett destruktivt sätt mot pendlare och företag, skriver Hugo Burén.
Järnvägar och vägar nöts, slits och försämras med tiden. Det är egentligen ingenting märkvärdigt då varor och människor transporteras, fram och tillbaka, dag som natt.
Men vad händer om man inte underhåller transportnätet allt eftersom det förslits? Ett prov på det går att se i Sverige i dag.
Baserat på Trafikverkets data har branschorganisationen Transportföretagen i flera års tid gjort bedömningar av det svenska vägnätet. I dag menar man att 23 procent av de svenska vägarna är i “dåligt tillstånd”, 11 procent av vägarna uppskattas vara i “mycket dåligt tillstånd”. Trafikverket räknar med att kvaliteten på över 70 procent av de statliga vägarna kommer att försämras fram till 2033.
I dag menar Transportföretagen att 23 procent av de svenska vägarna är i “dåligt tillstånd”.
Enligt en rapport från Svenskt Näringsliv kommer underhållsskulden att öka från 59 miljarder 2015 till 113 miljarder 2033, alltså de investeringar som borde ha gjorts i väg- och järnvägsnätet, men som av olika skäl skjutits på framtiden. I år tros underhållsskulden uppgå till närmare 80 miljarder.
På Malmbanan, mellan Gällivare och Råtsi, har Trafikverket sänkt den högst tillåtna vikten för tågvagnar från 30 till 25 ton. Detta efter att man hade noterat en ökad sprickbildning i rälsen, något som i sin tur ökar riskerna för rälsbrott. På E4:an mellan Umeå och Skellefteå beslutade Trafikverket häromåret att sänka hastigheten från 90 till 80 km/h, detta då mitträcken saknades. Värt att komma ihåg är att regionen mellan Umeå och Luleå är den mest tätbefolkade regionen i Sverige om man exkluderar storstadsregionerna.
***
För ett åkeri eller en taxifirma syns konsekvenserna av den försämrade infrastrukturen i det vardagliga arbetet. Sämre vägar ökar slitaget och reparationskostnaderna, fordon som hade kunnat användas i verksamheten får i stället stå på verkstaden. När hastighetsbegränsningar sänks ökar restiderna. För företagen innebär det att man hinner färre körningar på samma tid. Men inte minst leder dåliga vägar till att alla yrkeschaufförer, som tillbringar arbetsdagarna ute på vägarna, får en mer riskfylld arbetssituation.
Liknande konsekvenser går självklart att se när järnvägarna inte längre är vad de borde. I LKAB:s fall har den nya viktbegränsningen på Malmbanan lett till att man behövt sänka maxlasten med 20 procent – knappast optimalt ur ett företagsekonomiskt perspektiv.
Även sett till företagens kompetensbehov är det problematiskt när infrastrukturen brister. För många företag är frågan om att hitta rätt och kompetent personal den stora utmaningen. Då får sänkta hastigheter och bristfälliga kommunikationer en direkt negativ effekt på människors vilja att pendla en bit extra.
Även sett till företagens kompetensbehov är det problematiskt när infrastrukturen brister.
I grund och botten handlar underhållsskulden om ett samhällsansvar som förskjuts från det offentliga till det privata när företagen får bära kostnaderna av den samhällsservice som försämras.
Hur hamnade vi då här?
Till och börja med är det svenska vägnätet till stora delar föråldrat. Mer än hälften av de svenska vägarna byggdes före 1970. Sedan dess har bilarna inte bara blivit fler, med åren har de dessutom blivit tyngre.
I rapporten från Svenskt Näringsliv pekar man på att underhållet, under lång tid, har bortprioriterats till förmån för nya infrastrukturinvesteringar.
Dessutom har underhållsskulden liknande egenskaper som en rullande snöboll. När en väg slits ut uppstår ett behov av underhåll för att behålla dess forna standard. Skjuter vi i stället det underhållet på framtiden kommer vägen ha fått ännu större behov av upprustning. Det gör att nya behov uppstår, samtidigt som de gamla förvärras. Så länge anslagen till underhåll är lägre än behoven, fortsätter problemen att växa sig större och större.
***
Generellt är infrastrukturen i behov av underhåll snarare än nyinvesteringar, inte minst då underhåll ofta är mer samhällsekonomiskt lönsamt att satsa på. Det är en inriktning som även Trafikverket varit inne på.
Enligt den nationella planen för transportinfrastrukturen 2022-2033 kommer delar av landets järnvägar att rustas upp. Bland annat kommer Malmbanan vara en av sträckorna där man beräknar att det eftersatta underhållet kommer att minska. Men man betonar samtidigt att det finns andra delar av järnvägsnätet, lägre trafikerade sådana, där i stället lägre hastigheter och försämrad robusthet är att vänta.
I samma plan pekar man på att vägnätets underhållsbehov är större än det finns tilldelade medel för. För mindre trafikerade vägar kommer det innebära att risken för störningar och begränsningar kommer att öka.
Ett problem med att de mindre trafikerade väg- och bantyperna nedprioriteras är att värdet på transporterna som sker där kan vara stora, trots att vägarna inte är särskilt trafikerade. Ta en mindre väg längs Norrlandskusten som ett exempel: den kanske inte används av så många trafikanter sett till antal, men de timmerbilar som väl nyttjar den transporterar värden som är viktiga för svensk ekonomi.
På det stora hela är det dessutom så att det sammanlagda skicket på både landets vägar och järnvägar, enligt den nationella planen, kommer att försämras. Detta trots att vissa bansorter på järnvägen kommer att se bättringar. Allra tydligast kommer utvecklingen att bli på vägarna.
I dag lägger Trafikverket omkring 10 miljarder på underhåll av vägnätet årligen. Därutöver har regeringen, i budgeten för 2023, omfördelat ytterligare en miljard till vägnätet. Av allt att döma verkar det inte räcka.
Enligt myndighetens generaldirektör Roberto Maiorana kan dagens underhåll snarare likställas vid ett lappande och lagande, där det förebyggande arbetet inte ens är tillräckligt. I stället vill han se två ytterligare miljarder till underhåll årligen.
En bra början för att vända trenden på landets vägar och järnvägar kanske vore att lyssna på vad Trafikverket säger och sätta underhållet i första rummet.