Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Utblick Ledare
Låt detta bli slutet på mullornas tyranni
Efter de senaste dagarnas flyganfall i Teheran är mycket ovisst. Det som däremot är säkert är att konflikten inte kom som en överraskning. Det skriver Bean Khalil.

I måndags kollapsade Irans propagandamaskin under vikten av sina egna lögner. Flyganfallen mot tv-studion – som då var i direktsändning – utgjorde tillsammans med fredagens julgransflygning med över 200 F-35 stridsflyg, en del av Operation Rising Lion. Även om syftet med attackerna lätt kan tolkas som en manöver för att flytta nyhetsfokuset från Gaza så döljer sig något betydligt mer planerat bakom de precisionsstyrda missiler som fått kasta sin skugga över Zagrosbergens kalkstenar.
Den övergripande konflikten mellan Iran och Israel började inte den 13 juni, utan går att spåra tillbaka till den iranska revolutionen. Efter maktövertagandet 1979 ersattes den Israel-vänliga shahen Mohammad Reza Pahlavi av Ayatollah Khomeini och hans kadrer av mullor vars uttalade syfte har varit att befria världen från den israeliska stat de anser aldrig borde ha kommit till.
I måndags kollapsade Irans propagandamaskin under vikten av sina egna lögner.
För att lyckas med sitt uttalade mål har teokratin i Teheran i decennier lierat sig med, finansierat och stöttat krafter, grupper och länder runt om i Mellanöstern. Denna uppsjö av aktörer har ibland på eget bevåg, men oftast i kör, agerat understöd vid iranska attacker och försökt hindra israeliska motanfall. Anledningen till varför Operation Rising Lion hittills både varit framgångsrik och inte möter något genuint svar från iranska proxygrupper är det faktum att Israel sedan 7 oktober 2023 systematiskt har dekapiterat samtliga.
Den första av denna “motståndets axel” har Israel i princip satt ur spel. Hamas har efter den 7 oktober knappt någon operativ förmåga och utgör därför inte längre ett säkerhetshot. På samma sätt har den shiamuslimska terrorgruppen Hizbollah sedan personsökarattacken i Libanon den 17 september inte längre – som tidigare – kunnat hota med överbelasta det israeliska luftvärnssystemet.
I och med Assad-regimens fall har Iran förlorat en av sina närmaste allierade.
Inte heller från Damaskus hörs längre några hot om missiler. I och med Assad-regimens fall har Iran förlorat en av sina närmaste allierade. Den syriska regimen stöttades av Hizbollah, som genom sin närvaro vid städer nära den syriska gränsen hindrade rebellstyrkor från det syriska inbördeskriget att röra sig närmare huvudstaden. När Hizbollah inte längre var ett reellt hot öppnades vägen upp för islamisterna i Hayat Tahrir al-Sham (HTS) att påbörja sin framryckning mot huvudstaden. När regimstyrkorna sedan visade sig vara uppblåsta siffror med kompanier som inte fanns blev huvudstaden ett enkelt byte.
Kvar lämnades bara Iran och frågan om vad som komma skall.
***
I talet där Netanyahu annonserade Rising Lion sade han även att Israel skulle underlätta för det iranska folket att själva störta den islamistiska teokratin. Att den israeliska premiärministern vill se ett regimskifte är inte överraskande. Exakt lika långt har Donald Trump inte sträckt sig – åtminstone inte än. Men som känt går det nuförtiden fort för Washington att ändra sig.
Vad som därför faktiskt kommer ske med Irans planer att utveckla kärnvapen återstår att se. De diskussioner som tidigare var igång om ett nytt kärnteknikavtal, som skulle förbjuda Iran att utveckla kärnvapen mot att få sanktionslättnader, har för tillfället pausats. Sannolikt skulle de kunna återupptas och mynna ut i något, då i ett mycket bättre utgångsläge för USA och Israel, i utbyte mot en vapenvila. Det tåls att notera att en vapenvila nog är det bästa man kommer få så länge mullorna fortfarande styr Iran. Det enda sättet att få en långvarig fred i regionen och hindra återväxten av proxies är ett annat Iran – ett som inte styrs av teokrater i Teheran.
Om det iranska folket kommer att ta det Netanyahu erbjuder vet vi ännu inte. Det som däremot är säkert är att det iranska folket förtjänar den frihet deras föräldrar och farföräldrar en gång åtnjöt. Låt oss därför hoppas att det som nu sker på något sätt stavar början av slutet på mullornas tyranni. Låt även den kollapsa under sina egna lögner.