Samhälle Reportage
Lär av Taiwans kamp mot desinformation
Hotet mot den taiwanesiska demokratin kan ge västvärlden en inblick i hur det kinesiska kommunistpartiet kan försöka undergräva andra demokratier i framtiden. Sverige kan dessutom lära av Taiwans lyckade kamp mot desinformation, skriver Philip Anstrén.
Taiwan är det land i världen som utsätts för mest desinformation. Det fastställde V-Dem, ett forskningsinstitut kopplat till Göteborgs universitet, 2019. Till råga på allt är det lilla öriket också unikt sårbart för desinformationsattacker. Dess samhällsdebatt är hätskt polariserat, vilket gör det lätt för troll att skapa och spä på missämja bland taiwaneserna. Tryckfriheten är välutvecklad i Taiwan. Det är så klart positivt, men gör det också svårare för myndigheterna att agera mot desinformatörer. Taiwaneserna är bland de mest uppkopplade folken i världen. Hela 93 procent av dem använder internet. Det gör dem lättillgängliga för manipulation online.
Med dessa odds emot sig höll det taiwanesiska samhället lokalval i november 2018. Det gick inte bra. Desinformation komprometterade både väljare och opinionsmätningar, vilket hotade valens demokratiska funktion. Det bådade naturligtvis illa för de president- och kongressval som Taiwan skulle hålla två år senare, i januari 2020. Men denna gång gick det betydligt bättre. Experterna är eniga om att desinformation – trots att en strid ström felaktig information fortsatte att skölja över Taiwan – hade begränsad inverkan på valresultatet.
Svaret kan ge västvärlden tillgång till värdefulla läxor om hur demokratier bäst kan bekämpa desinformation.
Vad låg bakom vändningen? Svaret på den frågan kan ge västvärlden tillgång till värdefulla läxor om hur demokratier bäst kan bekämpa desinformation. Taiwans erfarenheter är också relevanta av andra skäl. Kina, som gör anspråk på Taiwan, ligger bakom den mesta desinformation som plågar det lilla öriket. Peking använder också sin granne som ett testlabb för nya desinformationsmetoder. Att förstå hotet mot den taiwanesiska demokratin är därför viktigt. Det kan ge västvärlden en inblick i hur det kinesiska kommunistpartiet kan försöka undergräva andra demokratier i framtiden.
Kina har ett mål med sina desinformationsattacker mot Taiwan: att övertyga det lilla öriket att dess enda alternativ är att förena sig med fastlandet. På kort sikt försöker det kinesiska kommunistpartiet göra detta genom att attackera det Demokratiska framstegspartiet (DPP). DPP är i regeringsställning och lutar mer åt självständighet än Taiwans andra stora parti, Kuomintang. På längre sikt handlar det om att förtala Taiwans demokrati och upphöja Kinas statskapitalistiska diktatur. Peking vill också så tvedräkt för att hindra det taiwanesiska samhället från att inta en enad front mot Kina.
Peking har använt sina stora finansiella resurser för att infiltrera det taiwanesiska medielandskapet.
Kina använder en rad medel för att uppnå dessa mål. Peking har använt sina stora finansiella resurser för att infiltrera det taiwanesiska medielandskapet. Ett exempel är mediekoncernen China Times Group. Denna ägs av den taiwanesiske affärsmannen Tsai Eng-meng. Han äger också företag i Kina som har fått hundratals miljoner kronor i subventioner från den kinesiska staten. China Times Group är konsekvent Kinavänligt, och sprider regelbundet fejkade nyheter som syftar till att smutskasta DPP. Ett exempel inträffade före valen 2020. Då ertappades China Times med att publicera artiklar från China News Service, som ägs av den kinesiska staten, som kritiserade den taiwanesiska regeringens åtgärder mot desinformation.
Kinas finansiella tentakler har också trängt sig in i taiwanesisk social media. Före lokalvalen 2018 köpte kinesiska aktörer upp taiwanesiska politiker och influencers konton. Kontona, som gick för tusentals dollar, användes sedan för att sprida desinformation. Kina har också försökt anlita taiwanesiska influencers för att sprida kinesisk propaganda. Sådana erbjudanden ligger på mellan 730 och 1460 dollar i månaden. Det går att jämföra med den genomsnittliga månadslönen i Taiwan, 1780 dollar. Kinas så kallade Enhetsfront, som arbetar med att rekrytera etniska kineser för underrättelse- och desinformationsarbete, är också mycket aktiv i Taiwan.
Läs också:
Kinas cybertrupper sprider också själva desinformation på sociala medier i Taiwan. De utnyttjar internationella plattformar såsom Facebook, Twitter och Youtube, men också lokalt populära appar såsom Line – som används av runt 90 procent av den taiwanesiska befolkningen – för att sprida fejkade nyheter. Kinesiska troll har till exempel, i samband med val, spridit ryktet att Tsai Ing-wen, Taiwans president, skulle ha fuskat till sig sin doktorsgrad från London School of Economics. De har också fokuserat på att utmåla CEC, Taiwans nationella valkommission, som partisk.
Kinesiska content farms spelar en central roll i detta desinformationsarbete. De använder sofistikerad artificiell intelligens för att generera den massiva mängd artiklar och inlägg som sprids på sociala medier i Taiwan. Utländska content farms står enligt vissa uppskattningar för 60 procent av all desinformation i Taiwan. De använder också engelskspråkiga artiklar i sitt arbete med att desinformera Taiwan – en desinformationsinfrastruktur som skulle kunna vändas mot länder i västvärlden.
Inför valet i januari 2020 spreds rykten att Taiwan hade bekräftade fall av covid-19 för att få befolkningen att inte vilja gå och rösta.
Coronapandemin har också visat hur det kinesiska kommunistpartiet förlitar sig på volontärer. Inför valet i januari 2020 spreds rykten att Taiwan hade bekräftade fall av covid-19 för att få befolkningen att inte vilja gå och rösta. Dessa följdes senare av andra falska meddelanden på sociala medier som hävdade att den taiwanesiska regeringen, som haft stor framgång med att begränsa coronasmittan, ljög om antalet fall i Taiwan. Dessa angrepp tillskrevs senare ”Little Pinks”, en löst sammansatt koalition av kinesiska nationalisthackare som tagit på sig att stödja kommunistpartiet.
Dessa coronarelaterade attacker – likt de som syftade till att störa presidentvalet i januari 2020 – har endast haft minimal inverkan. Så vad ligger bakom denna framgångssaga? Kvick humor är en viktig komponent. Taiwanesiska myndigheter ska enligt riktlinjerna svara på desinformation inom två timmar. Många klarar av att göra det på en timme. De ska också sträva efter att paketera svaret som ett humoristiskt meme enligt det så kallade 2-2-2-systemet: inte mer än 2 bilder, 20 ord i titeln eller 200 tecken i texten. Tanken är att myndigheternas svar på desinformation ska vara roligt att sprida vidare och kunna röra sig lika fritt på webben som desinformation gör.
Att de taiwanesiska myndigheterna vågar lita på medborgarnas sinne för humor pekar också på det grundläggande skälet för Taiwans framgång mot desinformation: social tillit. I stället för att se taiwaneserna som lättmanipulerade fånar har den taiwanesiska staten valt att behandla dem som samarbetspartners. Myndigheterna ser desinformation som ett hälsoproblem som kan drabba vem som helst, och undviker att utmåla dess offer som dåliga människor. I stället betraktar de utbildning i medieläskunnighet och samarbete med civilsamhället som de bästa botemedlen mot desinformation. Det är en metod som Audrey Tang, Taiwans digitalminister tillika den högst uppsatta transpersonen i världen, kallar ”radikal öppenhet.”
Den taiwanesiska regeringens nära samarbete med g0v (uttalas ”gov-zero”) är ett bra exempel på radikal öppenhet. G0v är ett decentraliserat techsamfund som arbetar för att främja brett deltagande i politikutvecklingen i Taiwan. Detta samarbete tillåter inte bara taiwanesiska myndigheter att samla in och analysera data snabbare, utan skapar också möjligheter för medborgare att ge input i hur det taiwanesiska samhället ska bemöta desinformation. Det bidrar både till att stärka medborgarnas tillit till denna politik och till att skapa mer effektiva, samhällsanpassade lösningar.
Sådant samarbete sträcker sig också till privat sektor. Ett exempel är initiativet Cofact. Detta är en chattbot som tillåter användare att direkt i appen rapportera desinformation till faktagranskare. Det gör Line, som annars krypterar all kommunikation som passerar genom appen, till en mindre skrämmande mardröm för Taiwans desinformationsbekämpare. Samtidigt tillåter de dem att göra sitt jobb utan att ta till drakoniska övervakningsåtgärder som hotar taiwanesernas rätt till privatliv.
Landets strategi stärker den gräsrotsenergi som utmärker de allra livskraftigaste formerna av demokrati.
En annan fördel är att radikal öppenhet uppmuntrar medborgare och civilsamhälle att själva ta tag i desinformationsproblemet. Det har skapat ett myllrande ekosystem av samhällsinitiativ mot desinformation i Taiwan. Landets strategi stärker kort sagt den gräsrotsenergi som utmärker de allra livskraftigaste formerna av demokrati.
Det resultatet står i bjärt kontrast till följderna av de lagar som många europeiska länder har stiftat mot desinformation. Dessa går ut på att använda hot om böter för att tvinga plattformar att kontrollera vad deras användare gör. Ett exempel är Tysklands NetzDG-lag. Denna lag uppmuntrar inte bara dåligt lämpade företag att fatta beslut om vad för yttranden som är olagliga, vilket uppmuntrar censur. Eftersom staten farmar ut sitt ansvar för rättssäkerhet till privata företag undergräver sådana lagar också rätten till upprättelse som de som fått sin yttrandefrihet kränkt förtjänar. NetzDG underminerar med andra ord demokratin den ska skydda mot desinformation.
Taiwan är ett föredöme för demokratier som vill undvika detta. Örikets strategi borde vara särskilt lockande för Sverige. Det svenska samhället, likt det taiwanesiska, karaktäriseras av hög social tillit. Den svenska politiska kulturen lägger stor vikt på demokrati och civilsamhällets deltagande i myndighetsutövning. Det synergiserar bra med den taiwanesiska modellen. Sverige borde, kort sagt, se och lära av Taiwan.