Utblick Krönika
Med sikte på tiden efter Trump
Inom både Demokraterna och Republikanerna närstående tankesmedjor förs nu diskussioner om långsiktiga utmaningar och prioriteringar för tiden efter Donald Trumps fyra år i Vita hus. Janerik Larsson rapporterar från idédebatterna i Washington DC.
När jag bodde i Washington DC några år under Ronald Reagans andra mandatperiod i Vita huset intresserade jag mig för Bill Clintons tankesmedja Democratic Leadership Council som startats 1985.
Will Marshall var en av nyckelpersonerna i den och 1989 etablerade han Progressive Policy Institute som spelade en viktig roll inför Clintons valseger 1992 och för det demokratiska partiet under åren som följt.
Jag har sedan dess återkommande träffat Marshall och följt PPI som fortsatt driver en politik som kan etiketteras ”center-vänster”. Under senare år har Demokraterna emellertid snarare präglats av en radikal vänsterrörelse.
Under andra halvan av november var jag tillbaka i Washington DC för att följa utvärderingarna av presidentvalet.
PPI arrangerade då ett seminarium om Demokraternas vägval. Marshall inledde med att konstatera att det nu var hög tid för det demokratiska partiet att vinna tillbaka arbetarklassväljarna ”som vi gjorde för 30 år sedan”.
Bland de frågor han lyfte i kritiken mot Biden/Harris-administrationen var deras satsning på avskrivning av studielån. Alla amerikanska ungdomar ska inte högskoleutbildas; partiet måste ha en profil som visar respekt för alla.
Statsvetaren Ruy Teixeira, som under valrörelsen drivit nyhetsbrevet ”The Liberal Patriot”, var inte förvånad över valresultatet och menade att partiet tvekar inför nödvändiga förändringar. I PPI:s fokusgrupper hade Donald Trump beskrivits som ”rejäl whiskey” medan Demokraterna setts som en ”urvattnad cocktail”.
Harris nederlag är inte självklart Demokraternas sista.
PPI-medarbetaren Claire Ainsley, som arbetat för Labour i Storbritannien, varnade för att Harris nederlag inte självklart är Demokraternas sista. Hennes brittiska erfarenheter handlar om mångårigt elände i opposition. Opinionsundersökaren John Ray från YouGov konstaterade samtidigt att Harris budskap uppfattats som att Demokraterna var nöjda med status quo.
Hur ser då idédiskussionen ut i det republikanska partiet?
I Washington lyssnade jag på några seminarier som leddes av Henry Olsen från Ethics and Public Policy Center som tillsammans med American Enterprise Institute diskuterar nyckelfrågorna för den konservativa rörelsen framöver.
Den konservativa rörelsen rymmer i dag betydande spänningar. Det handlar inte minst om synen på ekonomin där en ung generation kräver industripolitik och är skeptisk till marknadsekonomin.
Julius Krein, som grundat tidskriften American Affairs, menade att det inte finns någon fri marknad, medan Andrew Stuttaford från tidskriften National Review konstaterade att om man lämnar marknadsekonomin ”flyger du blind”.
Ett annat seminarium om konservatismens vägskäl handlade om livskvalitet. Oren Cass från tankesmedjan American Compass beklagade att en familj i USA i dag behöver två inkomster för att känna sig trygga. Livskvaliteten för de flesta är på väg utför menade han. Scott Winship från American Enterprise Institute argumenterade för färre statliga inblandningar i de fria marknaderna. Det missnöje som präglat Trumpväljarna har, konstaterades det, handlat om att de tyckt att andra fått det sämre, men inte de själva.
Båda de stora partierna i USA för alltså diskussioner om de tankar och uppfattningar som på sikt kommer att prägla amerikansk samhällsdebatt bortom Donald J Trumps kommande fyra år i Vita huset.
Det är viktigt för omvärldens förståelse av USA att inse att det är denna idédebatt som kommer avgöra USA:s väg.