Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Mohamsson får inte fastna i regeringsfrågan
Simona Mohamsson kommer bli ny partiledare för Liberalerna. Hon kan rädda kvar Liberalerna i riksdagen, men då kan partiet inte fastna i frågor om regeringskoalitioner. Det skriver Theodor Tralau.
Efter 50 dagars letande och 400 förslag har Liberalerna hittat sin partiledare. Simona Mohamsson, som varit partisekreterare i mindre än tre månader.
Mohamsson föddes i Hamburg i Tyskland till en palestinsk pappa som tillbringat delar av sitt liv i flyktinglägret Nahr al-Bared i norra Libanon, och en libanesisk mamma. När hon kom till Sverige vid åtta års ålder valde familjen att flytta till Överlida, en liten by 30 kilometer norr om Ullared.
Flytten var ett medvetet val från hennes föräldrar. Med bara 500 invånare i byn tänkte Mohamssons föräldrar att det skulle bli enklare att integrera och lära sig språket. Namnet, Mohamsson, kom till när pappan ville försvenska familjenamnet Mohammad. Hennes föräldrar ville att hon skulle lära sig att inte bara respektera det svenska samhället – utan bli en del av det.
Hon är en personifiering av den politik hon själv hoppas bedriva.
Hon är en personifiering av den politik hon själv hoppas bedriva, och den som Folkpartiet började driva 2002 men sedan misslyckades med: Det ska finnas krav på integration och att lära sig språket. För att få bli svensk så måste man lära sig om det svenska – och det ska löna sig att arbeta och försöka.
Mohamsson sammanfattar det så här: “Bilda dig, bry dig, bete dig.”
Det var tydligt att Mohamsson inte var valberedningens första alternativ, kanske inte ens tredjehandsvalet. Men just nu handlar det mest för Liberalerna om överlevnad. Man tog den som fanns tillgänglig för partiledarrollen och gick tillbaka till klassiska partifrågor.
Mohamsson vill ta tag i skolan och driva på för euron. Men också genomföra den av Socialdemokraterna inspirerade vänstersväng som blivit allt starkare inom partiet. En förstatligad skola där skulden för allt sämre skolresultat ska placeras på friskolorna, snarare än misslyckad skolpolitik. Även i vård och omsorg ska staten kliva fram och ta kontrollen.
Mohamsson hade lätt kunnat, som många andra liberalpartister, snurra in sig i resonemang om SD som parti och röda linjer.
Att presentationen av Mohamsson inte innebar några nya besked kring Liberalernas hållning i regeringsfrågan var väntat. Men de signaler som ändå kom från den blivande partiledaren var välkomna. Hon upprepade att Liberalerna hör hemma i borgerligheten, vill se en borgerlig statsminister och bör fokusera på sakpolitiken. Allt det talar för en omsvängning där L kan tänkas medverka i eller släppa fram en regering där även Sverigedemokraterna ingår, i utbyte mot starkare inflytande i sakpolitiken. Mohamsson hade lätt kunnat, som många andra liberalpartister, snurra in sig i resonemang om SD som parti och röda linjer. I stället för att gräva ner sig ytterligare skapade Mohamsson en öppning till en nödvändig förändring.
Det är fullt möjligt att partiets interna klyfta i denna fråga är för stor, och att man inte förmår att byta linje. I så fall kommer troligen inga sakpolitiska utspel att kunna rädda partiet. Särskilt inte om de samtidigt tenderar att alienera borgerliga väljare, som partiets förslag på välfärdsområdet riskerar att göra. Att kriminella inte ska driva HVB-hem och att oseriösa aktörer inte ska bedriva skolverksamhet är självklarheter. Men att i praktiken förbjuda välfungerande och populära friskolor, som ofta lockar föräldrar och elever med att ligga lite närmare de folkpartistiska ordning-och-reda-idealen än de kommunala skolorna, är obegriplig politik som inte på något sätt skulle göra svensk skola bättre. Sådan politik kanske vinner gillande kommentarer bland vänsterlutande debattörer, men det är inte de som röstar på Liberalerna vart fjärde år.
Snart måste det komma ett svar om regeringsfrågan. Fram till dess kommer partiet inte kunna prata sakpolitik utan följdfrågor om Sverigedemokraterna. Liberalerna och Mohamsson måste inse den parlamentariska omöjligheten i att driva borgerlig politik utan Sverigedemokraternas stöd.