Ekonomi Åsikt
När företagare ger upp är det hög tid för politiken att lyssna
Företagare spelar en central roll i det svenska samhället – inte bara som arbetsgivare, utan också som lokala förebilder. När företagare säger att de inte skulle rekommendera sina närmaste att starta företag är det ett tydligt varningstecken, skriver Martin Daniels, statistiker på Företagarna.
Utan företagare, inga företag. Det är så självklart att det egentligen inte borde nämnas, men vad händer med våra företag om de som startar och driver dem inte tycker att det är mödan värt? En ny undersökning bland Företagarnas medlemmar visar att det inte är en retorisk fråga.
Vi har frågat våra medlemmar, företagare över hela landet, om de – utifrån sina erfarenheter – skulle rekommendera sina barn eller en god vän att bli företagare.
Även om ett företag är lönsamt och går bra, visar undersökningen att det långt ifrån är självklart att företagaren vill uppmana nästa generation att gå samma väg. Resultaten är faktiskt smått häpnadsväckande: en majoritet tvekar att rekommendera samma livsval som gett dem både frihet och försörjning.
Sammanfattningsvis visar resultaten att enbart 38 procent av landets småföretagare definitivt skulle rekommendera företagandet. Samtidigt svarar 20 procent – var femte företagare – att de inte alls skulle rekommendera det. På landsbygden är siffran ännu högre: var fjärde företagare avråder. Det är alarmerande, särskilt eftersom företagande på många orter är den enda möjligheten till jobb för många eftersom offentliga arbetsgivare och större företag saknas.
Hur ser vi till att fler företagare vill rekommendera sina barn eller en god vän att bli företagare? Svaret på den frågan är viktig, eftersom företagandet är helt avgörande för Sveriges tillväxt, jobben och landets välstånd.
Vi kan börja med att konstatera att även om antalet företagare har ökat de senaste decennierna, sker det inte i den takt som krävs för att bevara landets innovationskraft och välfärd. Företagandets nyckelroll för tillväxt behöver tydliggöras och värnas på riktigt, inte bara i de politiska högtidstalen.
Politiken har inte har levt upp till löften om förenklingar och kostnadssänkningar. Men även samhällsattityder spelar en central roll.
Tidigare studier visar att trösklarna för att starta företag i Sverige är relativt låga, men att det finns stor förbättringspotential när det gäller att navigera genom snåriga regelverk och höga skatter. Våra egna undersökningar visar att politiken – oavsett regering – inte har levt upp till löften om förenklingar och kostnadssänkningar. Men även samhällsattityder, trygghetssystem och hur företagare bemöts spelar en central roll.
För företagare handlar det inte enbart om vinst, utan om en balans där hårt arbete och uppoffringar ger en rimlig belöning – för egen del, för de anställda och för samhället i stort. För att våga ta risker krävs positiva drivkrafter som gör att risktagandet kan omvandlas till framgång när affärsidén håller.
Företagande inom familjen är ryggraden i svenskt näringsliv, liksom i många andra industriländer. Ofta tar barnen över företaget för att förvalta och utveckla det vidare. Företagandet blir då mer än en sysselsättning – det blir en identitet, ett sätt att förverkliga drömmar och samtidigt bidra till samhället. Har man ägnat ett helt liv åt företagande är det naturligt att vilja lämna över något starkt och hållbart till nästa generation. Men när allt fler tvekar, riskerar vi att försvaga just den motor som byggt Sverige starkt.
Så varför lyssnar inte politiken? Statistiska centralbyrån, SCB, har gjort egna registerbaserade analyser som visar att arbetslivserfarenheten bland riksdagsledamöter inte speglar befolkningen i stort. Dessutom kommer riksdagsledamöternas arbetslivserfarenhet i dubbelt så stor utsträckning från offentlig sektor samtidigt som erfarenheten från näringslivet är betydligt lägre jämfört med befolkningen i stort.
Kan det vara så att många politikers referensramar färgas av en offentlig sektor-logik där trygghet, regler och processer betonas mer än entreprenörskap och risk? Det ligger ganska långt ifrån dynamiken i småföretagande, särskilt i glesbygd där marginalerna ofta är små.
Det är alltså inte nödvändigtvis ovilja, utan snarare en strukturell skevhet. Beslutsfattarna delar inte samma vardag eller erfarenheter som landsbygdens företagare. Det gör att deras perspektiv lätt faller i skuggan av frågor som politiker känner sig mer hemma i.
Om landsbygdens företagare tystnar, tystnar också Sverige. Frågan är: ska politiken vakna innan det händer – eller efter?