Samhälle Åsikt
Notan för att styra med Vänsterpartiet
Tyvärr brister den mediala granskningen av Magdalena Anderssons regeringsalternativ. Risken finns att väljarna inte får veta vad det egentligen innebär att låta Vänsterpartiet vara med och styra. Carl Albinsson, moderat tjänsteman i Stockholms stad, har sammanställt vad V:s inflytande får för konsekvenser.
Med ungefär ett och ett halvt år kvar till valet finns det tyvärr mycket som tyder på att valdebatten ännu en gång kommer att handla om Sverigedemokraterna. Lagom till september 2026 kommer många som är någorlunda intresserade av svensk inrikespolitik att ha tröttnat på att höra Ulf Kristersson tvingas svara på ännu en fråga om Sverigedemokraterna.
Det är såklart naturligt att statsministern kommer att få den frågan. Regeringsalternativen ska granskas noga och statsministerkandidaterna ska rimligen kunna presentera en trovärdig plan för att genomdriva sin politik. Men så länge samma typ av granskning inte görs av det regeringsunderlag som Magdalena Andersson företräder kommer i alla fall inte jag kunna ta frågorna om Sverigedemokraterna på något större allvar.
Vad jag syftar på är att Vänsterpartiets eventuella inflytande, och vilka konsekvenser det kan få, väldigt sällan granskas ordentligt. Visserligen har det rapporterats om partiets utbredda problem med antisemitism och interna splittring, men partiets övriga sakpolitik glöms ofta bort.
I syfte att underlätta för journalistkårens granskning av vänstersidans regeringsalternativ kommer jag därför, kort och koncist, att redogöra för vad ett S-styre med stöd Vänsterpartiet faktiskt innebär i praktiken.
Skattetrycket i Stockholm är nu det högsta i modern tid.
Det finns nämligen två tydliga skyltfönster, i form av Stockholms stad och Region Stockholm, där Socialdemokraterna har valt att lägga om den politiska inriktningen med hjälp sina kamrater på ytterkanten till vänster. Det som händer i Stockholm idag riskerar att hända i hela landet imorgon.
Låt mig börja med skattepolitiken. I både Stockholms stad och i Region Stockholm har skatten höjts sedan vänstersidan tog makten 2022. I staden har skatten höjts i två omgångar, totalt med 48 öre, och enbart kommunalskatten ligger nu på 18,22 öre per intjänad hundralapp. Det är den högsta nivån sedan 1998 och kombinerat med regionens höjning av (den redan väldigt höga) regionskatten betalar stockholmarna nu 30,60 kronor i samlad kommunalskatt. Så högt har det lokala skattetrycket aldrig varit i Stockholm i modern tid.
Socialdemokraterna på nationell nivå försöker gärna framstå som ett parti som inte vill höja skatterna för vanligt folk utan bara för ”de allra rikaste”. Men när man tvingas styra tillsammans med Vänsterpartiet i Stockholm drivs alltså den samlade kommunalskatten upp till rekordnivåer. Dessutom en platt skatt, som slår lika mot alla oavsett inkomst, och som nu berövar en genomsnittlig barnfamilj i huvudstaden ungefär 6 000 kronor om året.
Med så kraftiga skattehöjningar under bara två år kan man kanske tro att den offentliga ekonomin i alla fall skulle vara i balans. Men trots att Stockholms stads skatteintäkter har ökat med över sex miljarder på två år har skuldberget växt. En bedrift som nog bara ett socialistiskt styre kan lyckas med.
Stadens skulder ökar med nästan tio procent per år, vilket i praktiken innebär att S-styret lånar minst en miljon kronor i timmen för att finansiera alla investeringar. Nyligen höjdes låneramen till över 100 miljarder kronor bara för Stockholms stad och räntekostnaderna äter upp satsningar på välfärdens kärna. I dag är stockholmarnas barn (tyvärr alldeles för få) rejält skuldsatta redan på BB.
Med stöd av Vänsterpartiet har alltså Socialdemokraterna i Stockholm höjt skatten och ökat skuldsättningen utan att lyckas förbättra välfärdens kärna. Huvudstadens skattebetalare tvingas betala mer för mindre.
Blickar man längre upp på Hantverkargatan så avvecklar nu Socialdemokraterna i Landstingshuset, med stöd av Vänsterpartiet, privata vårdinrättningar av ideologiska skäl utan hänsyn till patienterna. Att ”ta tillbaka kontrollen” är nämligen viktigare än patienternas behov när Vänsterpartiet är med och styr. Naturligtvis kommer detta leda till längre vårdköer och sämre utbud eftersom privata aktörer skräms bort.
Samma kaos syns inom kollektivtrafiken som just nu genomgår ett stålbad med indragna busslinjer och sämre turtäthet samtidigt som S-styret i regionen genomför experiment med öppna spärrar i tunnelbanan. Alla vi som betalar SL-kortet varje månad straffas med sämre och dyrare kollektivtrafik samtidigt som plankarna kan gå in fritt på Näckrosens station i Solna efter att ha stulit en bit oxfilé av den lokala Ica-handlaren. Det är Vänsterpartiets definition av rättvisa i praktiken.
De flesta av stadens ordningsvakter har man såklart också sparkat för att i stället satsa på förebyggande insatser. Men i Skärholmen, som är ett av huvudstadens mest våldsutsatta områden, har ett 20-tal medarbetare på socialtjänsten sagt upp sig under hösten på grund av brist på resurser. Nu finns det varken ordningsvakter eller socialsekreterare som kan möta otryggheten i området. I stället är det upp till den mycket tunna blå linjen av stockholmspoliser att ensamma hålla ordning i förorten.
I Skärholmen, ett av huvudstadens mest våldsutsatta områden, har ett 20-tal medarbetare på socialtjänsten sagt upp sig.
Det finns fler exempel än bara skattehöjningarna, skulderna, socialiseringen av välfärden, kaoset i kollektivtrafiken och avskedandet av ordningsvakterna att ta upp för den journalist som verkligen vill ta reda på vad Vänsterpartiets inflytande betyder i praktiken.
Exempelvis bostadsbyggandet och Vänsterpartiets vurm för att bygga små massproducerade hyresrätter i Stockholms populära villaområden. Partiets bostadsborgarråd Clara Lindblom har uttryckligen sagt att allmännyttan ska bygga nya hyreshus i Bromma, Hässelby strand och Enskede eftersom dessa områden saknar blandad bebyggelse. Den centralplanerade tvångsintegrering som Socialdemokraterna på nationell nivå pratar så mycket om genomförs alltså redan i S-styrda Stockholm.
Det går även att lyfta det misslyckade försöket att driva igenom miljözonen i city som ett exempel på hur ogenomtänkt vänsteralternativets politik är. Beslutet är visserligen tillfälligt stoppat på grund av överklaganden, men om det genomförs kommer stockholmspolisen tvingas jaga laddhybrider i Klaratunneln i stället för gängkriminella i Skärholmen. Om S-styret verkligen hade velat minska biltrafiken i city vore en Östlig förbindelse än bättre åtgärd, men även den satsningen motsätter man sig såklart.
Förhoppningsvis kommer den mediala granskningen av Vänsterpartiets eventuella inflytande över Magdalena Anderssons regeringsalternativ att genomföras i god tid innan valet nästa år. Givet att det finns två så tydliga exempel på vad partiets politik leder till i Stockholms stad och Region Stockholm är det en ganska enkel sak för vilken tidningsredaktion som helst att låta göra. Många journalister var ju väldigt duktiga på att granska hur Moderaterna styrde Region Stockholm under föregående mandatperiod så kapaciteten finns säkert om andan faller på.
Kanske kommer Magdalena Andersson i alla fall fick ett par frågor om hur hon ser på Karin Wanngårds och Aida Hadzialics hantering av huvudstaden, och om hon i ljuset av deras exempel tror att Vänsterpartiets stöd kommer gratis?
Ännu har dock inte den granskningen kommit igång. Så tills vidare får vi hålla till godo med Ulf Kristersson svar på varför han inte tagit avstånd från något som Sverigedemokraternas ersättare i kulturnämnden Grönköping har skrivit i en privat chatt på Facebook.