Utblick Essä
Nu får Europa gå balansgång mellan Trump och Xi
När Donald Trump åter blir USA:s president väntar en intensifierad kamp mellan världens två stormakter. Den innefattar dragkampen om ett splittrat Europa, som både USA och Kina vill locka närmare i tider av ökad geopolitisk oro. Det skriver Jojje Olsson.
Under sin valkampanj pratade Donald Trump om att belägga kinesiska importvaror med tullar på 60 procent eller mer. Att döma av erfarenheterna från hans första mandatperiod, så bör detta hot tas på fullaste allvar.
Diskussionen om Kina ser helt annorlunda ut på andra sidan Atlanten än i Europa. Här är konceptet ”riskminimering” (de-risking) fortfarande kontroversiellt nog att göra tyska storföretag ilskna och aktsamma politiker nervösa. Men i USA flörtar ledande beslutsfattare öppet med termen ”frikoppling” (decoupling), och framhåller höjda tullar som ett effektivt verktyg för detta.
Tom Orlik, chefsekonom vid Bloomberg, bedömer att 60 procent höjd importskatt på kinesiska varor är nog för att nästan helt eliminera handeln mellan Kina och USA. Något som på kort sikt vore klart mer bekymmersamt för världens ledande exportnation Kina, vars ekonomi redan hackar betänkligt.
Enligt Larry Hu, ekonom vid banken Macquarie, kan tullarna på 60 procent minska Kinas tillväxt med två procentenheter under de kommande tolv månaderna efter att de implementeras. Han menar vidare att sådana tullar kan äventyra hela Kinas nuvarande tillväxtmodell. Landets subventionerade exportsektor har fungerat som en livlina då fastighetssektorn krisat, och sammantaget ökar med cirka 60 procent sedan 2017.
Under Donald Trumps förra mandatperiod kunde Kina mildra effekten av hans tullar något genom att exportera via tredje land, ofta i Sydostasien. Denna metod har dock tydliga begränsningar, samtidigt som Trumps administration nu förväntas vara mer vaksam på detta. Likaledes kan Kina denna gång inte balansera tullarna genom att ytterligare försvaga värdet ytterligare på sin valuta, då detta riskerar förvärra de redan besvärliga problemen med kapitalflykt.
Om Kina förra gången togs på sängen av Trumps tullar, är analytiker överens om att man denna gång är mer förberedd och planerar offensiva motåtgärder snarare än att gå på defensiven. Det är tydligt att president Xi Jinping inte längre räds tillfälliga ekonomiska kostnader till fördel för säkerhetspolitiska prioriteringar. Vidare är Peking av uppfattningen att man nu är starkare jämfört med USA än sist.
Huruvida det sistnämnda påståendet stämmer är en separat diskussion, men oavsett vilket så ger Kinas agerande redan nu vid handen att vi kan vänta oss upptrappad konflikt. Då Joe Biden tidigare denna månad presenterade nya sanktioner för att hindra Kinas tillgång till avancerade halvledare, svarade Peking med att begränsa exporten till USA av mineraler som är nödvändiga för tillverkning av högteknologi.
Ett annat inslag i den växande rivaliteten med USA är möjligheten att utnyttja Trumps impopularitet i Europa.
Den senaste tiden har Kina bland annat även startat en utredning mot Nvidia, och slutat exportera delar till amerikanska drönarföretag. Ett annat krypande inslag i den växande rivaliteten med USA är möjligheten att utnyttja Donald Trumps relativa impopularitet i Europa för att locka kontinentens länder närmare sig. I samband med hans valseger har något av en kinesisk charmoffensiv märkts mot världens demokratier.
De senaste månaderna har ett par dussin länder utan motkrav erbjudits visumfria inresor till Kina, inklusive alla nordiska länder förutom Sverige. Vid en handelsmässa förra månaden talade premiärminister Li Qiang om hur Kina planerade liknande unilaterala åtgärder för att erbjuda utländska aktörer större tillgång till den kinesiska marknaden. Andra löften eller hints innefattar sänkta skatter och ökade kinesiska investeringar i Europa.
Kina kan här dra nytta av förväntade amerikanska påtryckningar mot Europa. Donald Trump har klargjort att höjd importskatt på 10-20 procent är att vänta också mot andra länder, inklusive EU. Under ett valmöte i Pennsylvania uttryckte han specifikt missnöje med att EU inte köper nog med jordbruksprodukter, och heller knappt köper några amerikanska bilar medan man säljer ”miljontals bilar” till USA.
Detta kopplas samman med att EU i dagsläget har högre importskatt på bilar från USA än vice versa; 10 procent jämfört med 2,5 procent. Också EU:s skatt på import av amerikanska jordbruksprodukter är mer än dubbelt så stor som export i andra riktningen. Åtgärder för att utjämna detta kan av Kina pekas ut som bevis för Trumps protektionism eller mobbing.
***
Europa kan även vänta sig ökade geopolitiska krav från USA. Nästan omedelbart efter Donald Trumps valvinst, kom uppgifter om krav från republikanskt håll på att Europa ska sluta upp bakom en tuffare amerikansk Kinapolitik i utbyte mot USA:s fortsatta stöd för Ukraina.
Då EU-kommissionen i slutet av oktober införde tullar på kinesiska elbilar, sågs detta av flera analytiker som ett sätt att visa USA att Europa minsann kan agera mot Kina när det verkligen gäller. Samtidigt blottlade splittringen bland medlemsländerna under omröstningen av dessa tullar begränsningarna för hur långt ett enat EU egentligen kan följa USA.
Ovissheten har enligt South China Morning Post fått EU att utarbeta motåtgärder på Donald Trumps eventuella agerande. I vad som liknas vid simulerade krigsspel så har EU bland annat undersökt effekterna av allt från att öka inköpen av amerikanska energiråvaror, till att införa hämndtullar på 50 procent eller mer på varor från USA.
Peking försöker givetvis kapitalisera på osäkerheten. I ett tal förra månaden sade Cai Run, Kinas ambassadör i EU, i att Kina och EU samarbetar väl i forum som FN och G20, och har bra kommunikation för att lösa kriser som Ukraina. Han beskrev Kina och EU som ”partners, inte rivaler” och menade att några grundläggande intressekonflikter som komplicerar den bilaterala relationen inte existerar.
Vid samma evenemang svarade Jorge Toledo, som är EU:s ambassadör i Kina, att han är ”lite mindre optimistisk” än Cai Run, samt att relationen nu präglas av större systematisk rivalitet än någon gång under de senaste 50 åren. ”Vi är rivaler”, konstaterade Toledo och sade att Kina inte verkar förstå hur existentiell frågan om den ryska invasionen av Ukraina är för Europa, med hänvisning till en rad kinesiska uttalanden om att Ryssland blivit ”provocerat” att invadera.
Enskilda EU-länder närmar sig Kina som en slags försäkringspolicy inför Trumps kommande presidentskap.
Men samtidigt märks hur enskilda länder närmar sig Kina som en slags försäkringspolicy inför Donald Trumps kommande presidentskap. Tyskland röstade mot EU-kommissionens tullar på kinesiska elbilar, medan landets företag i fjol investerade mer pengar i Kina än någonsin tidigare. Storbritanniens nya regering för en uttalad kampanj för att fördjupa den diplomatiska och ekonomiska relationen med Kina.
Under G20 och Apec-mötena i Sydamerika förra månaden stod ledare från världens demokratier i kö för enskilda möten med Xi Jinping. Den brittiska premiärministern Keir Starmer efterlyste en ”konsekvent och uthållig” relation med Kina. Australiens premiärminister Anthony Albanese pratade å sin sida om att vara ”tålmodig, kalibrerad och genomtänkt” i relationen med landet.
Sverige tjänar utmärkt som exempel på den delikata balansgång Europa kan tvingas till framöver. I samband med Nato-inträdet sade statsminister Ulf Kristersson i en intervju med Politico i mars år att Europa måste förstå USA:s övriga säkerhetspolitiska bekymmer bättre för att garantera amerikanska åtaganden i Europa.
Han framhöll särskilt förståelsen av vad som sker i Kina och ”vilken form av hot som Kina utgör”, som nödvändigt för att hindra att Donald Trump minskar stödet för Nato. Politico kokade samman Kristerssons resonemang till att Europa måste vara villiga att agera tufft mot Kina för att säkra USA:s stöd kring Ukraina.
Tidningen uppgav vidare att Kristersson arbetat nära med EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen för att utforma en europeisk Kinapolitik med fokus på riskminimering. Kristersson sade att detta sammanfaller med amerikansk politik, och berömde USA för att vara ”mer alert” än Europa på denna punkt.
Samtidigt underminerade regeringen EU:s enighet genom att öppet motsätta sig tullarna mot kinesiska elbilar, för att slutligen lägga ned sin röst efter hörsammade krav om en möjlig särlösning för Volvo Cars.
Handelsminister Benjamin Dousa blev sedan i slutet av november första svenska minister att besöka Kina på sex år, genom en fyra dagar lång resa i syfte att främja handel och ekonomiskt utbyte med landet. Utvecklingen har fått en del kommentatorer att fråga sig hur regeringen lagt om sin Kinapolitik, efter att Ulf Kristersson under flera års tid talat om vikten av europeisk enighet och mindre naivitet i relationen med landet.
***
Europa befinner sig vid ett vägskäl. Ska vi värna om den transatlantiska alliansen trots besvärliga krav från en illa omtyckt Donald Trump, eller i stället riskera hans ilska genom att närma oss Kina på bekostnad av samarbetet med USA?
Situationen kompliceras av att EU de senaste fem åren har ökat sitt beroende av importer från Kina, medan USA och även Japan under samma period drastiskt minskat samma beroende, enligt en ny rapport från Peterson Institute for International Economics. Under 2024 har EU åter slagit nya rekord i direktinvesteringar i Kina.
Att bromsa utvecklingen av relationen med Kina är en pitch som inte bara är svår att sälja till tyska industrimagnater. Ungerns premiärminister Viktor Orbán, som är både Xi Jinping och Donald Trumps bästa vän i EU, riskerar hamna i en ännu mer obekväm sits.
I andra änden finns europeiska aktörer som tvivlar på uppriktigheten i Kinas löfte om utökat marknadstillträde, och regeringar i EU som anser att större kinesiska investeringar främst ökar riskerna för industrispionage.
Sydostasiens länder har längre förfärats över balansgången mellan säkerhetsgaranten USA och sin största ekonomiska partner Kina, och har till varje pris försökt undvika att välja sida. Europa måste nu förbereda sig på att hamna i samma sits, med en överhängande risk att EU:s medlemsländer splittras och går olika vägar.