Nu röstar Ungern om Europas framtid

Med stöd från både Kreml och Vita huset går Viktor Orbán på söndag (12 april) till val i ett land som är lika litet som Sverige men där valresultatet får implikationer i hela världen. För EU:s enighet och framtid, för utgången av kriget i Ukraina, för olje- och gasförsörjningen i Centraleuropa och för balansen mellan världens stormakter.

Som premiärminister har Orbán styrt i 16 år, det är längre än någon annan av dagens europeiska ledare. Under den tiden har han förvandlats från den unga generationens antikommunistiska hopp efter de sovjetiska satellitstaternas befrielse vid Berlinmurens fall 1989, och kommunismens kollaps 1991, till en grälsjuk despot och en långfingrad kleptoman.

Många som jag möter, medan jag tillbringar valrörelsens final i Budapest och ute i byar på pustan, tror att Orbán och hans parti Fidesz ska göra sin femte raka valseger.

Andra tror motsatsen: Orbán-eran är över.

Hans rival om makten är Péter Magyar, en 45-årig trebarnspappa, en jurist utbildad i Berlin och EU-parlamentariker, politiskt en mittenman, som skapat partiet Tisza efter att ha hoppat av Fidesz. I den senaste oberoende opinionsmätningen leder Magyar med 13 procentenheter.

”Ungraren röstar inte FÖR. Han röstar MOT. Nu röstar han emot Orbán.”

”Utgången känns rätt säker”, sade Nils Borgström till mig. Han placerades i Budapest av Exportrådet redan under kommunisttiden, gifte sig och stannade kvar. I dag är han den svensk som har kanske störst erfarenhet av Ungern. Medan vi pratade över var sitt litet glas Palinka, ett fruktbrännvin, konstaterade Borgström:

– Ungraren röstar inte för. Han röstar mot. Nu röstar han emot Orbán.”

Magyar beskrivs ofta som ”snygg och karismatisk”. Men Financial Times korrespondent har tillagt: ”Han har sina svagheter. Förvänta er inte ett helgon. Men ungrarna vill bli av med Orbán.”

Hur valutgången än blir lär följs den av ovisshet: 

1. Gör Orbán ”en Trump”, vägrar som Trump gjorde 2020 att erkänna valresultatet? Många spekulerar i detta. ”Du är snart tillbaka i Budapest”, säger många till mig och tillägger: ”När statskuppen kommer.” Formellt, i öppna vallokaler och rösträkning, blir valet korrekt genomfört. Valobservatörerna är många, bland annat den svenska veteranen Tina Lundh, som följt valdagar från Kirgizistan i öster, Namibia i Afrika till El Salvador i väster och trettio länder till.
2. Har Magyar ett program som normaliserar Ungerns förhållande till EU? Orbáns EU-politik har varit att som Putinist använda ett veto för att blockera EU:s lån om 90 miljarder euro till Ukraina. EU har samtidigt fryst stora EU-bidrag till Ungern ”på grund av oro för korruption, brister i rättsstatens principer och otillräckliga åtgärder mot bedrägerier” och dömt Ungern till böter för att det ignorerat EU-domstolens regler gällande asylrätt. Prognos: Magyar kompromissar med EU som då ger Ungern stora bidrag som för ögonblicket är låsta.
3. Blir Magyar, som Orbán varit, en lakej åt Rysslands president Putin? Ja, av nödtvång. Ungern är starkt beroende av rysk olja och gas. 
4. Fortsätter Ukraina och landets president Zelenszkyj att för ungrare vara ”samhällets fiende nr 1”? Sannolikt. Ungern och dess grannar Slovakien och Serbien får sin gas och olja från Ryssland via pipelines (Druzjbaledningen) som löper genom Ukraina. Men ledningarna har skadats av Putins drönarangrepp på Ukraina. Orbán tycker inte att Zelenskyj – i enlighet med avtalen mellan länderna – reparerar rörledningarna fort nog.

I Budapest är varje lyktstolpe och de flesta husfasader prydda med valaffischer. Oftast med ett ansikte på, men inte Orbáns. I bisarr skrämseltaktik klistrar Fidesz upp bilden av Orbáns värsta fiende – Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj. På reklampelare finns Orbáns budskap förtydligat: fotografier på tre fiender, motståndaren Magyar omgiven av Zelenskyj och EU:s Ursula von der Leyen.

Många tvivlar på att demoniseringen av Zelenskyj är ett vinnande recept. 

Många tvivlar på att demoniseringen av Zelenskyj är ett vinnande recept. Tveksamhet råder också kring uppbackningen från amerikanska MAGA (Steve Bannon har kallat Orbán “one of the great moral leaders in this world”), Trump och vicepresidenten Vance (som är på plats i Ungern) är till gagn för Orbán. Tvärtom tror många att strategin skadar honom.

Situationen på upploppet är oöverskådlig. Orbán kan vinna. Han beskrivs som despot och kleptoman. Det despotiska är otydligt; jag har inte träffat en ungrare som är rädd för att säga sin mening och kritisera landets ledare. Men en mer desperat Orbán griper i den rådande situationen till lätt genomskådade trick för att skapa dramatik: hans larm om gömda vapen vid Serbiens gräns som skulle användas för terrorangrepp mot pipelines anses som en Orbán-uppfinning. Orbán använder också sin utrikesminister till att efter hemlighetsomgärdade EU-möten ringa Putins utrikesminister Lavrov och förse honom med hemligstämplad information.

Tjuvaktigheten är ännu tydligare. Stora delar av statsbudgeten och EU-bidragen hanteras som Orbáns privatkapital. Det är uppseendeväckande att byn Felcsút med 1 800 invånare, där Orbán växte upp, som vore det av en ren tillfällighet är den per capita rikaste i Ungern. Lörinc Mészaros som växte upp i Felcsút och var Orbáns bästa kompis utbildade sig till rörmokare. Mészaros finns nu på Forbes miljardärslista och har högre placering än Metas grundare Mark Zuckerberg. 

Alla är inte upprörda. Min hotellstäderska sa: ”Orbán good man.”

Men Melissa Szilágyi, en 23-årig it-tekniker, fällde domen: ”Genant. Flänga runt benen på Trump! Och smutsa ner sig med att bli en lakej åt Putin!”

Prenumerera på Smedjan!

Varje lördag får du som prenumerant (gratis) ett nyhetsbrev med exklusiv text av Svend Dahl och lästips från veckan som gått. Dessutom unika erbjudanden på Timbro förlags utgivning.

Email

Det rör sig på söndag om ett parlamentsval i ett land bland andra – och med samma folkmängd som Sveriges. Men det kan få världspolitisk betydelse. En seger för Orbán skulle innebära att en ny järnridå sänker sig genom Centraleuropa. Öster om ridån finns då Rysslands-vänliga länder som Ungern, Slovakien och Tjeckien. Dessa var fram till kommunismens kollaps 1989 Moskvas och stalinismens satellitstater. På den nya järnridåns östra sida finns – i smyg – Österrike, i vars realpolitik ingår penningtvätt och underrättelsetjänst, samarbete med och respekt för Putin. Där finns sannolikt, fast diskret, också Italien, vars premiärminister Giorgia Meloni, vill hålla sig väl både med Putin och Trump. Där finns det alltid bittra Serbien, som inte är medlem i EU, och där Putin-troheten är ”naturlig”: ”Vi är ett litet land och måste vara vän med alla.” 

I huvudstäder som Budapest, Bratislava och Belgrad hörs grånande gamla dissidenter uppgivet sucka: ”Har vi alla drabbats av en kollektiv minnesförlust. Lärde vi oss ingenting av historien?” Och någon tillägger ett citat från den konservative 1600-talsfilosofen Thomas Hobbes: ”Hell is truth seen too late”, helvetet är att för sent se sanningen.