Thea Erlandsson: Orbán kommer att fortsätta vara besvärlig

”Make Europe Great Again”, med dessa ord inleddes igår det ungerska ordförandeskapet i EU:s ministerråd. Den ungerska regeringen kommer att ansvara för att leda möten på alla nivåer i rådet och utforma dagordningen för EU i sex månaders tid. Farhågorna över det ungerska ordförandeskapet är många, främst med anledning av premiärminister Viktor Orbáns nationalpopulistiska regering som dels stoppat och fördröjt sanktionspaket mot Ryssland och militärt stöd till Ukraina, dels ansvarat för nedmonteringen av Ungerns rättsstat och demokrati. Det är befogad oro. Men det stora problemet är inte ordförandeskapet. 

Orbán tillhör inte de EU-kritiska högerpopulister som vill lämna unionen. Närmare 72 procent av de ungerska medborgarna tycker att medlemskapet är en bra sak enligt en undersökning från Eurobarometer. Hans strategi handlar istället om att omforma EU inifrån. Det är en metod som allt fler EU-skeptiska och populistiska partier kommit att anamma, inte minst efter att ha bevittnat Brexitkaoset, och det arbetet sträcker sig betydligt längre än ordförandeskapet. 

Det finns verktyg Orbán kan använda för att sätta käppar i hjulet för EU:s arbete.

För att protestera mot EU:s överstatlighet har Orbán använt sig av sin vetorätt för att blockera flera viktiga beslut, vilket föga förvånande lett till betydande missnöje bland övriga medlemsländer. Särskilt eftersom det förhalat och försvårat EU:s stöd till Ukraina. Att en liknande strategi skulle användas under ordförandeskapet är inte osannolikt. Även om ordförandelandet ska inneha rollen som objektiv medlare finns det vissa verktyg Orbán kan utnyttja för att sätta käppar i hjulet för EU:s arbete. Exempelvis genom att inte schemalägga beslut om EU-politik som man ogillar eller aktivt välja bort vissa politiska områden i sina prioriteringar. Det senare har man redan gjort genom att välja att bekämpa illegal migration framför klimatkrisen, och utveckla utvidgningspolitiken för Västra Balkan men inte Ukraina. 

Men Orbáns arbete att omstöpa EU sker även utanför de europeiska institutionernas väggar. Genom att finansiera och stötta den kulturella mötesplatsen “House Hungary”, den ultrakonservativa och Fidesz-vänliga tankesmedjan “Mathias Corvinus Collegium” (MCC), och de EU-kritiska nyhetsmagasinen “The European Conservative” och “Brussels Signal” vill Orbán stärka sitt anseende och inflytande i Bryssel. Denna ideologiska offensiv borde väcka mer uppmärksamhet hos de som värnar ett frihetligt och marknadsliberalt EU. 

Liberalt sinnade medlemsländer behöver möta detta påverkansarbete med sina egna idéer om hur EU-borde utvecklas. När Orbán använder sin vetorätt för att blockera beslut argumenterar Frankrike och Tyskland för att avskaffa enhällighet, och införa kvalificerad majoritet, i utrikespolitiska frågor. Tanken är god men riskerar att elda på den kritik som de EU-skeptiska partierna riktar gällande inskränkt nationell suveränitet. 

EU har gått vilse i sina viktigaste frågor – frihandel och inre marknad.

Samtidigt verkar EU ha tappat sin kompass i de frågor som var orsaken till unionens grundande i första början – frihandel och inre marknad. De uppluckrade statsstödsregler, avsaknaden av färdigförhandlade frihandelsavtal med bland annat Indien och Australien, och de dyra jordbrukssubventionerna sänker EU och försvagar såväl konkurrenskraft som ekonomisk utveckling. Här har EU:s medlemsländer inte råd att vara slappa. Sverige borde därför tillsammans med andra liberalt och frihandelssinnade medlemsländer ta intryck av Orbáns påverkansarbete och skala upp sitt eget idéarbetet kring EU-politiken både på hemmaplan och i Bryssel.

Det behövs nämligen konkret politik för hur Europa ska bli rikare och friare. Det är det bästa svaret på Viktor Orbáns utmaning.