Politiken sover sig igenom AI-revolutionen

I en garderob på Fleminggatan i centrala Stockholm stod Klara. Det är en språkmodell vars fysiska servrar under hösten och vintern huserade på Sveriges nationella center för artificiell intelligens, AI Sweden. Klara ställdes ut på Liljevalchs museum ihop med Nobelmuseet från oktober 2022 till januari i år, och är en svensk version av ChatGPT, den AI-sensation som tog världen med storm i slutet av förra året.

Numer finns bara en skärm och ett tangentbord kvar på AI Swedens kontor av denna blivande milstolpe i svensk historia. Språkmodeller, och artificiell intelligens i allmänhet, har på kort tid skapat stora förändringar i samhället. Inte ens utvecklare och ingenjörer känner att de hinner med i den teknologiska utvecklingen. Och tempot höjs hela tiden.

Nyligen lanserade Google sin motsvarighet Bard, medan tjänster som Lensa, Stable Diffusion och Dall-E väcker alltmer uppmärksamhet. Den nya versionen av ChatGPT, modellvariant 4, är släppt och beskrivs vara på en helt ny nivå jämfört med den omvälvande varianten 3,5. Satsningarna må vara skrämmande, men samtidigt logiska. En bra språkmodell är oerhört kraftfull.

Exempelvis har svensk basindustri med Klaras hjälp upptäckt tidigare osedda mönster inom aldrig förr lästa produktionsloggar från driftstopp. Och framöver vill Transportarbetareförbundet använda Klara till att översätta skyddsombudens anmälningar, eftersom Arbetsmiljöverkets jurister ofta ger avslag för att anmälan inte är skriven på byråkratiska.

Det här är så klart viktiga områden. Men innovation hos företag och fackförbund säger lite om vad artificiell intelligens verkligen är bra för i människors vardag. Nästan alla behöver dock någon gång i livet vård och omsorg.

Enligt tidsstudier från svenska vårdcentraler läggs 48 procent av arbetstiden på administration. Det finns andra studier som beskriver hur läkare och sjuksköterskor lägger blott en tredjedel av sitt arbetspass på patientkontakter.

Men med det AI-baserade beslutsstödet Alma lyckades Capios vårdcentraler i Stockholm tredubbla antalet läkemedelsgenomgångar med äldre patienter. Bolaget bakom Alma, Blackwell Medtech, har räknat ut att en läkare kan spara mellan 10 och 20 procent i dokumentationstid per handläggning med hjälp av programmet. Det är många arbetstimmar som kan gå till patienter. Numer har hela Region Stockholms vårdcentraler tillgång till Alma för att mildra vårdens byråkratisering.

***

Det knyter an till en systemfråga för svensk sjukvård. Beläggningen har stigit kraftigt sedan millennieskiftet. Samtidigt är var tionde vårdplats stängd på grund av personalbrist. Det dilemmat tog Region Halland hjälp av AI för att hantera.

När fordonsindustrin i Västra Götaland lånade ut sina AI-modeller för självkörande bilar kunde Halland behålla förstaplatsen i landet vad gäller effektivitet i sjukvården. I stället för att känna igen en älg satte regionen in modellerna för att identifiera mönster i bland annat symptom och labbfynd för att förutse vårdbehov. Hemtjänst, vårdcentraler, ambulans, akutmottagningar och avdelningar kunde anpassas. I dag är beläggningsnivån densamma som före samarbetet med Harvard Medical School inleddes 2016, men baserad på färst antal vårdplatser i relation till regionens storlek. Halland vände, kan man säga, på sitt uppdrag: från att erbjuda vård till alla som behöver, till att förstå vem som faktiskt behöver en vårdplats. Det är bara början.

I en rapport om vårdplatser skriver SKR att fler arbetade timmar inte löser vårdens problem: “Det krävs också andra åtgärder… [för] att på olika sätt minska efterfrågan och behov.” Vårdsverige behöver göra en halländare. Det är dock svårt att jubla över Hallands arbete. Kan det verkligen kallas för innovation om 21 regioner arbetar på varsitt håll?

Digg uppskattade att offentlig sektor kan spara 140 miljarder kronor varje år genom att använda befintlig AI.

Digitaliseringsmyndigheten, Digg, uppskattade för tre år sedan att offentlig sektor kan spara 140 miljarder kronor varje år genom att använda befintlig AI i sina verksamheter. Drygt 30 sparade miljarder skulle komma från administration och lika mycket från sjukvård och omsorg – två intimt förknippade områden. Då är inte indirekta värden som högre livskvalitet för patienter och minskad arbetsbelastning för personalen inräknade. Så varför pratade ingen om teknik och sjukvård i höstens valrörelse?

I slutet av november frågade jag justitieminister Gunnar Strömmer (M) varför politiker, inklusive regeringen, inte pratar mer om AI. Svaret var att det inte vinner några röster. Det är förståeligt. Få väljare ser algoritmer som ökad vårdkvalitet. Och det är enklare för politiker att erbjuda väljarna fler sjuksköterskor än kodare.

Men politiker måste börja smutsa ner händerna om AI ska hjälpa skattebetalare att göra allt det de betalar för. Patientsekretessen är det första som måste skruvas i. När Halland ville jämföra sina resultat med grannen Västra Götaland fick de inte dela data med varandra för att den innehöll patientuppgifter. Men själva poängen med arbetet var ju att använda patientuppgifter för att utveckla vården.

***

Frågan är hur politiker, både i Sverige och EU, ska förmås att bry sig om intelligensifieringen av vården och andra delar av offentlig sektor. Visst kan man tolka det som att intresset finns. Flera direktiv, lagförslag och lagändringar har studsat fram och tillbaka i Bryssel i två år. Och digitaliseringsminister Erik Slottner (KD) har slängt ut den gamla regeringens digitaliseringsstrategi och börjat träffa AI-branschen.

Men när EU-valet väntar i maj 2024 syns inga parlamentariska alternativ för vare sig en AI-positiv eller negativ väljare att söka sig till.

Det blir alltså svårt att motsätta sig de inskränkningar av den personliga integriteten som vårens stora lagpaket från EU-kommissionen innebär. AI-förordningen, eller AI Act, kommer ha långt större påverkan på staters våldsmonopol och dess befogenheter än såväl vår inhemska FRA-lag som den europeiska GDPR-lagen från 2018 hade.

Exempelvis utökar ministerrådets förslag från december förra året, som ska behandlas av EU-parlamentet, undantagen för övervakning på allmän plats med ansiktsigenkänning – det hittills farligaste användningsområdet av AI när det kommer till integritetsfrågor. Därtill är nationell säkerhet samt försvars- och militära syften helt undantagna och utelämnade ur lagtexten.

Det är helt orimligt att samtidigt klassificera avläsning av cv:n med hjälp av AI som ett högriskområde för att det kan snedvrida urvalet vid jobbansökningar. Det är därför toppmöten och utbyten kring AI inom militära syften behövs, likt det Nederländerna och Sydkorea anordnade i Haag i mitten av februari. Det är lovvärt och viktigt att såväl Sveriges försvarsattaché samt ambassadör i Nederländerna liksom försvarsministerns statssekreterare, utöver ett dussintal andra tjänstemän, närvarade.

Ministerrådets förslag utökar undantagen för ansiktsigenkänning – det hittills farligaste användningsområdet för AI.

Det finns dock få i Sverige och EU som arbetar på en politisk berättelse om nyttor och fördelar med AI, givet de risker som finns. Det saknas positiva politiska ingångar till de enorma förändringar som hela samhället står för. Ingenting hörs om bättre cancervård i Sverige och Ungern, om ny övervakning av illegal gruvbrytning i Ukraina eller miljöförstörelse i Central- och Sydamerika, om bättre spårning av viltpopulationer av elefanter i Afrika, eller om nya journalistiska metoder för att granska hur skattepengar i Italien används. Och ingenting om den revolution som Googles dotterbolag AlphaFold genomfört. Tidigare tog det, grovt sagt, en doktorand fyra år att beräkna formen på ett enstaka protein. På en sommar modellerade AlphaFold med avancerad AI ungefär 200 miljoner proteiner. Det är alltså, rent aritmetiskt, 800 miljoner års forskningsarbete.

***

För att AI ska bli så nyttig i svensk sjukvård och övrig byråkrati som Digg ser framför sig krävs dock data – närmare bestämt öppen data. Det är digitaliserad offentlig information fri för vem som helst att använda som de behagar.

Tyvärr ligger det mesta bakom kommunala och statliga väggar, vilket bryter mot den lag som trädde i kraft 1 augusti förra året. Den säger att alla offentliga organisationer ska publicera öppna data, exempelvis kommunbudgetar, för bättre innovation, insyn och effektivitet i förvaltningen.

Arbetet med lagen har pågått i flera år. De politiska signalerna har varit tydliga. Ändå följer bara 8 procent av över 600 offentliga organisationer lagen, enligt statistik från företaget Metasolutions, vars verktyg hjälper offentlig sektor att publicera öppna data. Många blickar nog mot Rosenbad för att styra upp detta, men det politiska svaret på sådan nonchalans är tyvärr absurt.

Regeringen laddar exempelvis upp statsbudgeten som en fil på sin hemsida. Det följer inte nationella riktlinjer från Digg för öppna data. Exempelvis kan data inte fås ut via dataportal.se, den officiella sidan för offentliga organisationers öppna data. Det är inte ett brott mot lagens paragrafer, men väl mot andemeningen. Och brott finns det fler av.

Under tio års tid har svenska regeringar brutit mot det så kallade PSI-direktivet från EU, föregångaren till lagen om öppna data, genom att inte göra den lagstadgade förteckningen av metadata som krävdes. Den nya lagen från 1 augusti skapade därför förhoppningar om bättringar på högsta politiska nivå. Men tji fick man.

Den ideella organisationen handlingar.se har gått igenom de senaste regleringsbreven till varje myndighet för att se hur regeringen arbetar för mer öppna data. Förra året gav regeringen två myndigheter, Digg och MSB, sådana instruktioner. I år är antalet regleringsbrev med liknande instruktioner noll, enligt en rapport som handlingar.se snart ska publicera. Det finns alltså ingen svensk myndighet med uppdraget att publicera öppna data för att följa vare sig den gamla eller den nya lagen.

Det bryter mot syftet med den så kallade Tallinndeklarationen som antogs i oktober 2017 av EU-ländernas ministrar med ansvar för digitalisering och e-förvaltning. De kom överens om att prioritera öppen källkod och ”ökad tillgänglighet och kvalitet av öppna data som är av värde för ekonomin och samhället”. Förre civilministern Ardalan Shekarabi (S) skrev under för Sveriges räkning.

Därtill saknar den nya lagen sanktioner för de som inte publicerar öppna data, och minimikrav för vad som behövs för att följa lagens poäng – nämligen mer öppenhet med offentlig digital värdeskapande information. Det är politik när den är som sämst.

Svensk politik bryr sig inte om en sektor som, i reda pengar, kan skaka fram motsvarande statens utgifter för två hela rättsväsenden samt alla utgifter på området näringsliv, med två miljarder kvar som strössel. Varje år. Att Klara ställts i garderoben på Fleminggatan är sorgligt nog en ganska bra bild av svensk AI-politik.