Rebecka Carlsson om grön teknik: ”Att investera är att vara med att skapa”

I USA har det länge funnits en teknik- och affärsintresserad miljörörelse. Rebecka Carlsson, tidigare språkrör för Grön ungdom och sakkunnig hos miljö- och klimatminister Åsa Romson har efter bland annat spetsutbildning vid Singularity University nu förfärdigat boken Exponentiell klimatomställning – hur vi kan stoppa klimatförändringarna tillräckligt snabbt & hur du bygger pionjärt hållbara företag, som kan introducera denna strömning i Sverige.

Boken ger en grundkurs i en ofta svårgenomtränglig begreppslingo, men visar framför allt de stora möjligheter som finns genom specialiserade företag som verkar på en global marknad. Det någon gör i dag kan på bara några år vara en angelägenhet för hela världen. Och det gäller inte bara appar och den digitala ekonomin, numera utmanas även biljättarna av ungdomar som snickrat i sina garage. Men den är som sig bör inget debattinlägg, mer ett underlag och en manual för hur företag och personer inom affärsvärlden kan bli en del av klimatomställningen.

– Den är tänkt som en klimatbok för näringslivet, berättar Rebecka Carlsson när jag träffar henne på Fotografiska muséet någon timme före releasen.

–Jag upplever nu att stora delar av näringslivet är i ett slags positiv förvirring. För fem år sedan tänkte man: ska vi ställa om eller ska vi inte ställa om? Sedan Parisavtalet 2015 är man i ett slags nytt tillstånd: Ja, vi ska ställa om.

– En del har satt upp radikala klimatmål om att vara klimatneutrala till 2035. Men det betyder inte att alla företag vet hur de ska hantera de här frågorna. Därav den positiva förvirringen.

Förvirring låter inte så positivt.

– Att hitta sin roll i hållbarhetsarbetet är inte helt enkelt. Det handlar om att känna sitt DNA, vad är vi riktigt bra på? Vilka trender är på ingång, inte minst med hela den teknologiska utvecklingen? Vilka sociala förändringar sker? Och på bara några år ska hela näringslivet navigera genom de här förändringarna.

– Så boken är tänkt lite som en dyr konsult i form av en billig bok. Jag orkar inte konsulta hundratusen företag, men om man läser den här boken så kommer man ganska långt.

Snabba och avgörande förändringar

Disruptiva innovationer är lite av ett modeord inom den anglosaxiska affärsvärlden, men det är tillkommet av en anledning. Det syftar bland annat på på branscher som radikalt förändras av en ny produkt eller ett nytt sätt att göra saker. Hur digitala delningstjänster förändrat boende vid resor och skjutsande vid sidan om traditionell hotellverksamhet och taxinäring är två aktuella exempel. Hur hemdatorn med ordbehandlare konkurrerade ut skrivmaskinen är ett mer klassiskt. De här trenderna har bäring också på klimatarbetet.

– De två stora affärsmässiga trenderna är hållbarhet och den exponentiella teknikutvecklingen. Vi har den här stora bredden av tekniker som mer eller mindre följer vad som kallas Moores lag, alltså en fördubbling av kapacitet var 18:e månad. Hit hör AI (artificiell intelligens), VR (virtuell verklighet), men också förnybara energislag.

– Det här ökar möjligheterna att möta användarnas behov på en mängd områden och samtidigt radikalt minska utsläppen det ger upphov till – men det ställer också affärsmodeller på ända som inte har med hållbarhet att göra.

Du har ett exempel i din bok med Donald Trump och hans försök att gynna kolindustrin.

– Ja, han har verkligen vurmat för kolföretagen. Ändå stängdes fler kolkraftverk under Trumps första fyra veckor vid makten än det stängdes under Obamas sista fyra år.

– Det som hänt är att de förnybara energislagen – sol, vind och batteriteknik – är så kallade exponentiella tekniker, de blir väldigt mycket billigare i snabb takt, och kolkraft är inte en exponentiell teknik.

Kan det vara så att prisfallet på förnybar energi var det viktigaste som hände på 10-talet? Eller är det det viktigaste som händer på 20-talet?

– En av de viktigaste i alla fall. Solenergi är ju det billigaste energislaget i över 30 länder redan nu, och antalet ökar. Det revolutionerande är att vi därmed går mot ett överflöd av förnybar och ren energi och att vi därmed kan lösa en massa andra frågor. Till exempel inom jordbruket.

Mer än en ransonerad köttbulle

En sak har jag funderat på sedan Lena Andersson skrev en krönika i DN. Även i de mest fantasifulla scenarier över framtiden, i science fiction-världar där tekniken och våra liv utvecklats på alla tänkbara sätt, så tenderar ändå maten vara tråkigare. Har något uppfunnits så är det ett piller som ersätter behovet att äta. När det kommer till att äta så att det ger mindre klimatavtryck, märker jag samma tendens. Det verkar som att vi ska köra omkring i nya fordon i växande storstäder och uppleva fantastiska saker i verkligheten och VR, investera i en bättre och renare framtid – och äta betydligt mindre och tråkigare.

Jag har en kompis som nu tagit in 32 miljoner för att ta in labbodlad foie gras på marknaden 2021 

Rebecka Carlsson håller inte med:

– Nej! Haha. Bra fråga. Men så är det verkligen inte. Jag tycker matområdet är det mest intressanta och spännande. Till att börja med för vad som händer rent tekniskt. Allt labbodlat tycker jag är jätteroligt. Jag har en kompis som nu tagit in 32 miljoner för att ta in labbodlad foie gras på marknaden 2021 och en annan kompis som är inblandad att lansera labbodlad gulfenad tonfisk. Det är roligt. Det finns så mycket man kan göra där.

– Lika roligt tycker jag att det är med den samtidiga renässansen för gamla nordiska traditioner och framför allt mötet mellan det ”ultra-naturliga” och det högteknologiska. Vi ser framför allt att nu när teknikutvecklingen gått så långt så kan teknik ersätta kemi. Den höga användningen av konstgödsel och bekämpningsmedel är bland de största problemen vi har inom jordbruket och vi kan nu möjliggöra ett mer naturligt jordbruk genom robotteknik och sensorer i stället. Min familj har sommarställe på Orust och tycker om att odla, så jag ser särskilt fram emot mer mat som smakar underbart gott.

Jag blev ändå lite ledsen av en kalkyl i din bok, där vår dagliga köttranson var en ensam köttbulle.

– Men det vi vill ha är inte nödvändigtvis kött som kommer från ett djur, utan god mat. Och vi får hela tiden nya möjligheter att göra ljuvligt god mat på bättre sätt. Sedan är det ju också så att det finns omkring 30 000 ätbara växter varav vi använder en bråkdel, där finns mycket spännande.

Vad gör ungdomarna i sina garage?

En styrka med Rebecka Carlssons bok är att den visar hur goda förändringar kan förstärka varandra och har som utgångspunkt att förändring också måste innebära en förbättring för den som ska använda saker. Klimatfrågan, och miljöfrågor generellt, blir lätt lite präktiga och lockar folk som är oroliga för vad andra ska ta sig för och vill hitta sätt att hindra dem. Carlsson verkar mer engagerad i att få fler att göra mer. Inte att alla måste göra likadant och ha lika tråkigt, utan tvärtom.

– Ja, jag ser hur hållbarhet håller på att rita om hela kartan. Det är ett bra läge att ställa sig frågan: Vad är det mest intressanta vi kan hitta på givet alla de möjligheter som finns?

– Klimatförändringarna har ju kommit av att vi försökt möta mänskliga behov, med skadliga utsläpp som en indirekt negativ konsekvens. Många gånger finns i dag möjligheter att möta samma behov med långt mindre negativa konsekvenser, och även att möta längtan och visioner med nya lösningar, som kommer utan utsläppen.

Vi är många som undrat litegrann vad ungdomar pillat med i sina garage sedan datorernas genombrott. Du skvallrar om att de bygger soldrivna bilar.

– Ja, stornäringslivet försöker navigera här, men disruption kommer många gånger ändå utifrån, från aktörer som har förmågan att från scratch ta fram ännu mer effektiva lösningar. Ett exempel på det är just solbilsrevolutionen. Länge har biltillverkarna sagt att vi inte kan sätta solceller på bilar. Men nu kommer några som började när de var kanske 18–19 år och har pysslat med detta i garaget. Nu kan de kommersialisera bilar som rullar på vägarna.

– Lex [Hoefsloot] som startat Lightyear gick i min klass på Singularity University och de lanserade sin första modell första eller andra veckan. Det var som ett bombnedslag! Alla bilbolag ringde, Audi, Renault och de andra, och de undrade: Vad har ni gjort?!

– Det är ju en sak att starta en app. Att starta ett bilbolag, däremot, det är dyrt. Där har innovationer traditionellt tagits fram inom branschen. Till och med där utvecklas fristående alternativ av väldigt unga personer.

Det är på tiden, de senaste hippa bolagen har blivit stora, mätta och hotfulla – jag tänker på IT-sektorn som vi för tio år sedan hoppades skulle demokratisera världen. Men också dagens jättar kan utmanas. Du skriver i din bok att 40 procent av de största amerikanska bolagen beräknas gå i konkurs inom tio år.

– Ja, disruptionstakten går ännu snabbare i dag än vad den gjorde för tio år sedan, så de som är stora jättar i dag sitter inte på något sätt säkert. Och genombrotten handlar om att lösa mänskliga behov på sätt som genererar mindre utsläpp.

Jag tänker på en annan mätt sektor som du tar upp, bankerna och finanssektorn. Kan bristen på utveckling bero på att det är en marknad med dålig konkurrens?

– Ja, det är fascinerande faktiskt att det tagit sån himla tid. Deras fokus är än i dag att bara ta bort det sämsta. Det man vill göra som investerare är ju att sätta sina pengar i bolag som kan växa snabbt framöver och den möjligheten finns nästan inte i dag. De mest snabbväxande hållbara bolagen är inte börsintroducerade – en del är det, men många inte. Att man inte hittat sätt att ändå investera i de här bolagen vid sidan om någon obskyr crowdfundingplattform, det är märkligt.

Att investera i någonting är att vara med att skapa det, och att göra någonting kreativt.

Du för ett resonemang om att investera är det nya konsumera.

– Det gäller förstås långtifrån alla, men många i vår privilegierade del av världen börjar bli trötta på att konsumera. Att investera i någonting är att vara med att skapa det, och att kunna kanalisera det i företag som ligger i linje med ens värderingar och visioner är att göra någonting kreativt. Dessutom behöver vi ju allokera mer kapital i klimatsmarta investeringar.

Bidra med vad du kan

Ett relaterat spår är att du skriver om vad vi kan göra som producenter snarare än som medvetna konsumenter.

– Ja, hela boken handlar ju om hur man kan ta fram klimatlösningar och hållbara affärsmodeller som gör det enklare och mer attraktivt för fler att snabbt minska sina utsläpp. Det tillsammans med det politiska engagemanget såklart är vad vi gör som aktörer. Vad vi gör som privatpersoner är förstås också intressant, men där finns redan bra litteratur.

– Jag har en vän i hållbarhetssvängen som heter Victoria Hellsten och hon brukar säga: ”Sustainability is a team effort.” Det är briljant, det är svaret på hur vi kan göra klimatomställningar utan att lida. Om du lyckas göra livet enklare och härligare och minskar klimatutsläppen inom en nisch genom att ta tillvara dina unika intressen och din unika kapacitet, så väljer jag en annan nisch, och om vi är många som gör det är det möjligt att snabbt minska klimatutsläppen – och leva mycket roligare liv.

Det handlar alltså om att hitta sin del av det hela och haka i vad andra gör på sitt håll. Du skriver om individer och företag, men också länder. Om några tar de tunga investeringarna för att skapa en utveckling för förnybar energi så kan andra göra detsamma med fossilfritt stål och andra fossilfri cement – i stället för att någon, eller alla var för sig, försöker göra allt.

– Verkligen. Ett exempel är ju som Sverige. Tio procent av våra utsläpp kommer från stålproduktion. Om vi lyckas ta fram stål utan kol och få det på export så möjliggör det utsläppsminskningar som överstiger hela Sveriges utsläppsminskningar.

– En vanlig kritik är: Åh, Sverige är så litet! Men Sveriges näringslivs verkan är inte liten. Den kan vara väldigt stor. Scanias lastbilar står för 0,5 procent av världens utsläpp, andra företag har också globala effekter. När de tar tag i att minska utsläpp så gör det skillnad. Och det gäller att verka inom ett globalt system, när sådana lösningar går på export påverkar det även andra länder. Den exponentiella spridningen är ju minst lika viktig som själva innovationen, vi tar fungerande klimatlösningar och sprider dem till fler.

Nyfikenhet på en bättre morgondag

Allt handlar inte om ny teknik. Samma förändringar som ses på det området märks även i hur vi tänker och beter oss. Även när det gäller beteenden, värderingar och sociala rörelser menar Rebecka Carlsson att det gått snabbt.

– När jag studerade vid Singularity University 2017, det är ändå bara tre år sedan, då hittade jag på det här begreppet exponentiella beteendeförändringar för mig själv, mest som en mental not om att teknikförändringarna inte är det enda intressanta. Men titta exempelvis på de snabba förändringar som sker kring mat. I dag försöker hälften av alla svenskar minska sin köttkonsumtion. Jag är inte vegan själv men jag var med och startade ett veganskt matföretag 2017. Vi vågade inte ens kalla det veganskt för vi trodde inte att någon skulle köpa. Tre år senare kommer McDonalds med veganska burgare.

När du lånar eller hyr din grannes bil är det nästan tvärtom. Folk är så rädda om dem att de nästan drar sig för att låna dem.

– Det är också intressant hur människor är beredda att ändra sina vanor. En del företag som tar sig an de här frågorna undrar hur de ska ta sig an teknikutvecklingen, men man måste inte ha AI i allt och det handlar lika mycket om att ta fram lösningar utifrån en mänsklig aspekt, att bara göra det attraktivt att leva mer klimatsmart.

Jag är ändå tveksam till de här resonemangen om cirkulär ekonomi, särskilt i dess fokus på att inte äga. Elscootrarna som ingen äger tas inte så väl omhand. Blir inte det slösaktigt i slutänden?

– Just det exemplet tror jag är ovanligt. Här gäller det att lära av exempelvis Elinor Ostrom som jag studerat om hur vi tar hand om allmänningar.

Men Ostroms lösningar handlar ju mycket om social kontroll och att du känner dig delaktig i det gemensamma projektet, och den relationen har du inte till alla företag. Visst är det ett ständigt experimenterande, men generellt ser du väl ändå till att försöka lämna tillbaka en hyrbil utan att de noterar felaktigheter, medan du uppmärksammar och åtgärdar dem i bilen du äger?

– Det där är väldigt olika. Vad bildelningsföretagen ser är att när du lånar eller hyr din grannes bil är det nästan tvärtom. Folk är så rädda om dem att de nästan drar sig för att låna dem. Om det är Hertz kanske du inte känner likadant. Men jag har en vän som startat ett möbelbibliotek och även där är oron snarare för om man vågar låna någonting för tänk om det går sönder. Jag är nog mer försiktig med andras grejor än med mina egna. Och med självkörning och elektrifiering kommer vi nog att se mer delning.

– Det blir intressant att se vem som kommer att driva den. Kommer SL att erbjuda det som den sista kilometern fram till resemålet, eller kommer det att finnas privat, eller båda delarna? Även med elscootrarna, den lösningen hade ju lika gärna kollektivtrafiken kunnat erbjuda.

Den här diskussionen är nästan sammanfattningen av din ambition: att göra folk nyfikna i stället för rädda och oroade för vad som ska komma.

– Ja! Och att inte vara fastlåst i den form av lösningar som vi har i dag. Utan vara öppen för att experimentera fram nya affärsmodeller som fortfarande passar ens företag väldigt väl, men som kan göra en mer framgångsrik än vad man är i dag. Det är ju vad del tre i boken handlar om, hur man kan ta de här kunskaperna till att börja bygga. Jag vill ju att den framför allt ska användas som verktyg, att man ska läsa och använda boken.

En sista fråga. Jag har på sistone tragglat med doktrinära marxister. En sak de är övertygade om är att företag med vinstmotiv inte kan agera utifrån något annat. Men i din tredje del av boken lyfter du aspekter som: Vad vi är bra på, vad vi älskar att göra, vad världen behöver och vad vi kan tjäna pengar på. Att vinst bara är ett av många komponenter bakom företagande och att det är så för de flesta.

– Det är klart att det finns folk i näringslivet som framför allt är inriktade på att tjäna pengar, men många söker ju mening. Vi vill leva meningsfulla och fantastiska liv. Det gör vi ju genom att bygga verksamheter och förverkliga idéer utifrån det vi älskar att göra – och som också är meningsfullt för det kollektiva, vi är ju sociala varelser.

– Med det sagt är jag också för att bygga ideella klimatlösningar. Den här boken kan lika mycket läsas av aktivister i Fridays for future. Metodiken funkar också för ideella verksamheter.

– Men apropå det här påståendet att det skulle vara något ont med affärsverksamhet: Man säger att vi har gått in i ”the decade of climate action”, att utsläppen 2030 behöver vara hälften så stora som 2020. Det innebär ju att alla företag behöver ställa om. Då kan vi inte säga att det bara är den ideella sektorn som ska driva på. Näringslivet har en oerhört viktig roll, kanske den allra viktigaste.