Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Regeringen får inte glömma integriteten
Fler än 50 nya lagar trädde i kraft den första juli. Bland sommarens nyheter om värmerekord och den bästa bearnaise-såsen letar Karin Pettersson efter regeringens gränsdragningar gentemot sig själv.
Hela Sverige har gått på semester, jordgubbspriserna har sjunkit tillbaka till post-midsommarnivå och i sann semesteranda toppas dagtidningarnas nyhetssajter av Polisjakt och Väpnat rån på Södermalm.
Kanske inte riktigt den hängmatte-läsning regeringen tänkt sig, så här tre år in i mandatperioden.
Med ett år kvar till valet var det ju tänkt att det trygga, vackra, värderingsstyrda landet skulle komma till sin rätt. Regeringen har inte legat på latsidan i lagstiftningsförfarandet. En rad nya lagändringar i kraft den första juli, och brottsbekämpningen har klart störst fokus, både för Justitiedepartementet och överallt annars där det kan tryckas in.
Med ett år kvar till valet var det ju tänkt att det trygga, vackra, värderingsstyrda landet skulle komma till sin rätt.
Det ska bli enklare att bedriva kameraövervakning, och under den svepande rubriceringen “Ökat informationsflöde till brottsbekämpningen” har uttrycket “golare har inga polare” fått en dödsstöt – allt från regioner till skolor och finansiella företag blir skyldiga att lämna uppgifter till Polismyndigheten och “övriga brottsbekämpande myndigheter” om det kan behövas för att upptäcka, förhindra eller förebygga brott.
Övriga formuleringar är även de lika snygga som snustorra. Den övergripande målsättningen är dock glasklar. Den här regeringen vann valet tack vare sin kriminalpolitik, och tänker göra det igen, och då är alla medel tillåtna. Är du inte med på tåget är du inte bara naiv utan en del av problemet.
En del av förslagen är så självklara att det blir svårt att förstå varför de inte alltid varit gällande. Dit hör både presumtionen för kontaktförbud vid allvarliga brott i nära relation, och att rektorer som huvudregel ska polisanmäla misstankar om att elever begår brott under skoltid. I jakt på nya idéer för att krossa gängen, kombinerat med mentaliteten där alla kan dra ett strå till stacken i arbetet, blir resultatet emellertid ibland komiskt.
Att skolan ska förmedla och förankra vikten av att lyda lagen låter vettigt vid första anblick. Men när även läroplanen för förskolan inkluderas är det svårt att se exakt vad förskolepedagoger ska göra med detta tillägg. Lägga till en repetition i mantrat “titta till höger och till vänster innan du kliver ut i gatan”?
Men för varje liten frihet som offras på brottsbekämpningens altare blir det samtidigt svårare att se vad vi faktiskt kämpar för.
Att det är regeringen som gör rätt eftersom det är den organiserade brottsligheten som gör fel är inte svårt att hålla med om. Det är Herakles kamp mot hydran, varje beståndsdel av kriminaliteten som kan skäras bort ska försvinna. Men för varje liten frihet som offras på brottsbekämpningens altare blir det samtidigt svårare för ens de laglydiga medborgarna som finns kvar att se vad vi faktiskt kämpar för. Regeringen visar stolt upp att de flyttar fram sina positioner för att inskränka kriminalitetens territorium, men är alltför tysta om var de nya gränserna faktiskt ska dras. Vid lagförslaget om rektorers rätt att söka igenom elevers väskor står det tydligt att detta bara ska gälla när det är proportionerligt. Liknande formuleringar saknas tyvärr på många andra ställen.
Polisen ska nu ges tillgång till DNA-baserad släktforskning för att bättre kunna utreda mord och grova våldtäktsbrott. Om det stannar där är det en sak, men om detta är ett första steg mot att kratta manegen för Sverigedemokraternas förslag om att polisen som regel ska få tillgång till PKU-registret är det en annan.
Både Säpo och polisen ges nu rätt att utan intresseavvägning använda ANPR-teknik, som känner igen registreringsskyltar. Sett i kombination med den utökade kameraövervakningen blir det ett hårt slag mot integriteten för oss alla. Varje ny lagändring och presskonferens som berättar vad regeringen gör, och håller tyst om vad de inte kommer göra, inte ens om de vinner valet igen, borde få liberaler att haja till. Vilka delar av våra privatliv kommer den här liberala borgerliga regeringen tillåta att vi ensamma råder över? Finns det öppna samhälle som regeringen sagt sig vilja försvara kvar när kampen mot gängvåldet en dag är vunnen?