Utblick Krönika
Regeringen måste tala öppet om EU-utvidgningen
Kriget i Ukraina har fått Europas ledare att återigen sätta utvidgningen högt på agendan. I grunden är det positivt att EU attraherar nya medlemsländer, men en utvidgning innehåller också målkonflikter som regeringen måste tala öppet om, skriver Carl Albinsson, EU-ansvarig på Timbro.
Nyligen rekommenderade EU-kommissionen att Ukraina och Moldavien ska få inleda formella förhandlingar om medlemskap samt att Georgien ska erbjudas status som kandidatland. Dessutom har Europeiska rådets ordförande Charles Michel sagt att EU bör utvidgas redan år 2030.
Ur såväl ett geopolitiskt som moraliskt hänseende är det rimligt att utvidgningen nu diskuteras. Ukrainska soldater försvarar Europa mot Rysslands revanschistiska expansionsplaner och Moldavien riskerar att stå näst på tur om Putin går segrande ur kriget. Även Georgien är i ett utsatt läge och på västra Balkan behöver kinesiskt och ryskt inflytande motas bort av EU.
Men bara för att det är rätt att EU växer betyder det inte att det är lätt.
Men bara för att det är rätt att EU växer betyder det inte att det är lätt. Tvärtom kommer det förmodligen innebära den tuffaste prövningen för Europasamarbetet på mycket länge.
Östutvidgningen under 2000-talet förde nämligen med sig en rad problem som EU fortfarande brottas med. Rumänien och Bulgarien tampas fortsatt med korruptionsproblem och Ungern är under Viktor Orbáns ledning på väg att bli en trojansk häst som springer Kremls ärenden i Bryssel. Å andra sidan visar de baltiska staterna att forna östländer kan integreras in i EU på ett lyckosamt sätt.
Nästa utvidgning kommer sannolikt bli mer komplicerad än de senaste. Om Ukraina och Moldavien släpps in kommer EU att behöva engagera sig betydligt mer inom försvars- och säkerhetspolitik. Dessutom kommer de ekonomiska åtagandena att vara stora. Ukraina, Moldavien och länderna på västra Balkan är betydligt fattigare än EU-genomsnittet. Ukraina har därtill en enorm jordbrukssektor som kommer att sluka stora delar av EU:s ineffektiva jordbruksbudget.
***
En växande union sätter även beslutsprocesserna på prov. Redan nu pågår diskussioner om att nationella veton ska avskaffas för att ett större EU ska kunna fatta beslut. Tyskland och Frankrike har lyft tanken på att minska medlemsländernas möjligheter att motsätta sig mer integration genom att veto-möjligheterna avskaffas. Därtill har även en nygammal debatt om ett EU i flera hastigheter väckts till liv igen. Tanken är att en kärna av medlemsländer kan tillåtas samarbeta närmare på fler områden utan att motsträviga länder ska kunna stoppa fördjupningen.
Egentligen är ett EU i flera hastigheter ingen ny tanke. Redan i dag finns det exempelvis medlemsländer som står utanför Euro- och Schengensamarbetet. Men frågan är känslig och från svensk sida har regeringen varit tydlig med att man inte ser gillande på förslaget. I stället vill regeringen bevara ”ett EU” där unionens budget moderniseras för att klara av utvidgningen.
Egentligen är ett EU i flera hastigheter ingen ny tanke.
I grunden vore det bra om den svenska regeringens önskan om modernisering av EU-budgeten infriades tack vare utvidgningen. Tyvärr är det osannolikt att det kommer bli exakt så som regeringen önskar. Man gör därför bäst i att även hålla öppet för ett EU i flera hastigheter. Det kan nämligen bli det bästa alternativet i ett läge där tunga medlemsländer driver på för ett mer federalt EU utan nationella veton.
Regeringen måste även ta i beaktande att aptiten för en EU-utvidgning inte är speciellt stor hos de egna väljarna. Enligt en mätning som Timbro låtit göra anser en klar majoritet av SD-, M- och KD-väljarna att Sverige inte ska driva på för att EU utvidgas med fler länder.
Givet opinionsläget vore det oklokt av regeringen att springa för snabbt i utvidgningsfrågan. Självfallet ska EU-dörren hållas öppen för Ukraina, Moldavien och länderna på västra Balkan, men kraven på kandidatländerna måste vara tydliga och en utvidgning får inte resultera i ett mer federalt EU där det svenska vetot spelas bort. Annars riskerar man att blåsa upp en EU-fientlig opinion i de egna leden som blir svår att hantera.
Regeringen bör därför redan nu tala öppet om alla de målkonflikter som ryms inom utvidgningsprocessen och redogöra för hur man resonerar om budget- och beslutsfrågor. Det skulle den svenska EU-debatten må bra av.