Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
S och L ska inte styra sändningarna i SVT
Vill Simona Mohamsson riva Tidöavtalet för socialdemokratisk public service? Ska Liberalerna överleva nästa val måste man börja ta fram bättre politik än så, skriver Theodor Tralau.
När Simona Mohamsson valdes till partiledare för Liberalerna fanns det åtminstone ljumna förhoppningar om förändring. Partiet, som trots sitt namn, blivit ett “förbud- och anti-kulparti” under Johan Pehrsons tid, skulle nu kunna hitta tillbaka till sina liberala rötter.
Men i veckan uttryckte Simona Mohamsson att SVT borde köpa fler rättigheter till mästerskap där Sverige deltar. Utspelet kommer efter det blev klart att det svenska damlandslaget ska spela kvartsfinal mot England i dag.
Det är inte första gången ett sådant förslag kommer på tal. Bara för någon månad sedan gjorde Magdalena Andersson (S) ett liknande utspel om Hockey-VM, något vi kritiserade på ledarplats.
– Man blir skitförbannad. Man vill titta, men måste hitta var det sänds och vilket konstigt bolag som har rättigheterna, som Andersson uttryckte det till Sportbladet.
Men utspelet känns mer populistiskt än särskilt genomtänkt.
Mohamsson anser, likt Magdalena Andersson, att SVT bör köpa rättigheterna till mästerskapen för att bygga en lägereldskänsla och en värdegemenskap. Men utspelet känns mer populistiskt än särskilt genomtänkt. Att politiskt styra utbudet i public service är knappast förenligt med en liberal hållning, och det är märkligt att politiker ska bestämma att fotbollen ska vara den genre som ska utmålas som 2000-talets lägereld.
Att köpa sporträttigheterna är en ren kostnadsfråga. För att finansiera det anser Mohamsson att anslaget till public service måste höjas, men har inget svar i kronor. Det lär dock bli en dyr affär. Kostnaden för sporträttigheter är inte offentlig, men SvD kunde rapportera att rättigheterna till EM i herrfotboll 2016 kostade SVT och TV4 nästan 250 miljoner kronor. Och mycket lite talar för att det skulle ha blivit billigare sen dess.
SVT är bara en aktör bland andra, vilket innebär att man konkurrerar med privata företag om tillgången till sporträttigheterna. Den som betalar mest kommer alltså vinna rättigheterna, om man inte på politiskt håll kan tvinga privata företag att inte köpa rättigheterna. Något som kan rättfärdigas ur en socialdemokratisk ideologi, men knappast den liberala.
Utspelet blir också märkligt i ljuset av att Tidöpartierna redan förhandlat färdigt både budget och villkor för public service.
Kan man inte tvinga sig till sporträttigheter samtidigt som politiken lovar att public service alltid ska visa mästerskapen, påverkar det prissättningens process. De som säljer rättigheterna kan då sätta ockerpriser, eftersom det inte finns genuin konkurrens på marknaden.
Vill man titta på landslagets EM-matcher – vilket man borde – finns lokala restauranger som visar dessa matcher. Om man enbart vill titta på mästerskapet kostar det 399 kronor i månaden och abonnemanget kan sägas upp precis när man vill. Det är inte en kostnadsfråga.
Utspelet blir också märkligt i ljuset av att Tidöpartierna redan förhandlat färdigt både budget och villkor för public service. Skulle Liberalerna driva detta utmanar man alltså både principen om armlängds avstånd mellan politiken och public service, såväl som ett färdigt avtal.
Simona Mohamssons mod att faktiskt ta sig an rollen som partiledare har gjort att hon har fått ett stort mandat att bedriva den politik hon vill. Liberalerna är mycket medvetna om hur illa man ligger till och därför ger man fritt spelrum för Mohamsson att kunna rädda partiet, precis som man gjorde med Johan Pehrson i förra valrörelsen. Men att bryta en fungerande överenskommelse för att vinna politiska poäng kommer inte att vara en framgångsrik strategi.
Mohamsson förklarade under regeringsombildningen att man skulle gå tillbaka till “Folkpartiet Classic”, där skolan, integrationen och bildningen ska komma först. “Bilda dig, bete dig, bry dig”, som det hetat. På det spåret måste man fortsätta.