Sedan Ryssland ockuperade Krim i månadsskiftet februari-mars 2014 har Väst infört en rad sanktioner mot Ryssland, och sedan februari 2022 har dessa skärpts väsentligt. En del hävdar att sanktionerna har haft ringa effekt. Men de främsta företrädarna för detta budskap är representanter för Kreml, som samtidigt kräver att Väst ska sluta med sina sanktioner. Kremls ständiga klagomål är det bästa beviset för att sanktionerna har en kännbar effekt. Men hur stor är effekten och vilka sanktioner är mest effektiva?

Under 2014 införde Väst sanktioner i två omgångar, först på grund av annekteringen av Krim i mars och sedan efter Rysslands attack i Donbass i juli. De västliga sanktionerna i mars 2014 var tämligen begränsade. De syftade till att peka ut och isolera personer och företag med ansvar för annekteringen av Krim. Men det som retade president Vladimir Putin mest var att USA införde sanktioner mot hans vänner och affärspartners från Sankt Petersburg – Gennadij Timtjenko, bröderna Arkadij och Boris Rotenberg samt Jurij Kovaltjuk. Putin klagade upprepade gånger offentligt om hur orättfärdigt det var att införa sanktioner mot hans vänner. Ekonomiskt hade dessa sanktioner minimal effekt, men de isolerade Krim från omvärlden.

De sanktioner som både USA och EU införde i juli samma år var betydligt hårdare. De riktades främst mot tre viktiga sektorer: banker, försvarsteknologi och viss oljeteknologi. De hade uppenbar effekt. Rysslands ekonomi stagnerade under de sju åren 2014-2020, medan Öst- och Centraleuropa i övrigt hade hög tillväxt under dessa år. En tidig uppskattning från IMF var att sanktionerna skulle kosta 1-1,5 procent av BNP om året. Jag har argumenterat för att effekten var större, sannolikt 2-2,5 procent i lägre tillväxt varje år.

Förmodligen drog Putin slutsatsen att Väst inte förmådde skärpa sina sanktioner mycket mer.

Även om både USA och EU successivt vidgade sina sanktioner var förändringarna små. Den viktigaste utvidgningen skedde i april 2018, när USA införde sanktioner mot några av de viktigaste ryska oligarkerna, bland andra Oleg Deripaska. Redan då krävde många ännu striktare sanktioner, men föga skedde. 

Förmodligen drog Putin därför slutsatsen att Väst inte förmådde skärpa sina sanktioner mycket mer, och kanske inte ens vidmakthålla dem, så att han kunde invadera Ukraina igen. Om Väst istället successivt hade trappat upp sina sanktioner och levererat mer vapen till Ukraina, kanske Putin hade avstått från sitt nya anfallskrig.

***

Att Putin anföll Ukraina den 24 februari 2022 var inte någon större överraskning. Han hade  sedan april 2021 samlat 190 000 soldater kring Ukraina. De amerikanska och brittiska underrättelsetjänsterna hade sedan oktober 2021 varnat för Putins anfall och den ukrainska militära underrättelsetjänsten var lika välinformerad. Däremot trodde tyskar och fransmän mer på Putin än Biden. Vad som överraskade var att den ukrainska militären var utomordentligt skicklig och effektiv, att Väst enades som aldrig förr, och att ett enat Väst dessutom införde betydligt hårdare sanktioner mot Ryssland.

Det första slaget var striktare finansiella sanktioner. De personliga sanktionerna har blivit mycket mer omfattande. Totalt omfattar olika västliga sanktioner nu 1 800 personer, nästan hela den ryska eliten, regeringen, parlamentet och dussintals affärsmän samt mängder av banker och företag. Rustningsindustrin utsätts för allt rigorösare sanktioner. Kring årsskiftet har Väst infört olika sanktioner mot olje- och gasindustrins export. Ett tusental västliga företag har lovat att lämna Ryssland, även om många av dem hänger kvar. Däremot försöker Väst skydda Rysslands export av spannmål och konstgödsel för att inte provocera fram hungersnöd och fientlighet i utvecklingsländer.

***

I början av 2022 förväntades den ryska ekonomin växa med 3 procent under 2022, men vid årets slut var den allmänna uppfattningen att Rysslands BNP snarare skulle minska med 4 procent. De ryska myndigheterna säger emellertid att det blev en minskning med 2,9 procent. Siffran är särskilt misstänkt eftersom den först presenterades av Putin redan i november. IMF, som märkligt nog brukar vara positiv till Ryssland, förutspår att Rysslands BNP ska växa med 0,3 procent under 2023, medan den ryska regeringen förväntar sig ett fall på 0,9 procent och oberoende bedömare räknar med ett fall på 4 procent. 

Den ryska statistiken blir allt mer knapphändig och mindre trovärdig.

Den ryska statistiken blir allt mer knapphändig och mindre trovärdig, vilket försvårar oberoende analys. Ryssland har helt slutat att publicera utrikeshandelsstatistik, men mycket kan fås från handelspartners. Inflation kan lätt manipuleras för att höja tillväxtstatistiken. Den oppositionelle ekonomen Vladimir Milov poängterar exempelvis att det är föga trovärdigt att Rosstat hävdar att reella penninginkomster minskade med bara 2 procent förra året, medan detaljhandelsomsättningen föll med 10 procent. 

Effekten av de västliga sanktionerna bör dessutom bli större i år än förra året. Till att börja med överraskade de finansiella sanktionerna från februari 2022 med sin hårdhet. Banker som svarade för cirka 60 procent av alla ryska banktillgångar utsattes för sanktioner. Många utestängdes från det internationella bankinformationssystemet SWIFT, vilket många européer tidigare hade motsatt sig. Först bröt finansiell panik ut i Ryssland med en rusning efter utländsk valuta. På en månad föll rubelkursen från 70 rubel per amerikansk dollar till 136 rubel. Inflationen steg snabbt till nästan 18 procent i april 2022. 

Den ryska centralbanken svarade emellertid med kraftfulla åtgärder. Den chockhöjde räntan till 25 procent och avskaffade rubelns konvertibilitet med en hård valutareglering. Rubelkursen återvände snabbt till 70 rubel per dollar, där den har stabiliserats. Inflationen minskade till 11,9 procent i december 2022, och centralbanken sänkte sin ränta till 7,5 procent redan i september. Även om ryska kreditkort inte längre fungerade utomlands, fortsatte de och andra betalningssystem att fungera inom Ryssland. Butikerna fylldes snabbt med varor igen, även om det mesta av västlig elektronik försvann. 

De synbart hårda finansiella sanktionerna har därför haft betydligt mindre effekt än förväntat, men de har ändå lett till att Ryssland nästan inte kan få finansiering från något håll. Därför kommer de sannolikt att få större effekt med tiden, och de finansiella sanktionerna blir dessutom allt striktare och kryphål täcks. De höga olje- och gaspriserna som räddat den ryska ekonomin under 2022 lär inte heller bestå.

Dessa statliga tillgångar bör konfiskeras och överlämnas till Ukraina som ryskt krigsskadestånd.

Den potentiellt viktigaste finansiella sanktionen var att G7 frös den ryska centralbankens valutareserver i Väst. Enligt centralbankens statistik uppgick de till 316 miljarder dollar i januari 2022 och hölls av centralbankerna i Tyskland, Frankrike, USA, Japan, Storbritannien, Kanada, och Österrike. Dessa statliga tillgångar bör konfiskeras och överlämnas till Ukraina som ryskt krigsskadestånd. Dessvärre motsätter sig de berörda västliga centralbankerna detta. Ingen av dem har ens erkänt hur stora ryska statstillgångar de besitter, ty de vill inte försämra sitt anseende. Detta är en ohållbar position. Centralbankerna behöver verka i sina nationers intresse och inte agera i solidaritet med den korrupta ryska centralbanken. Om dessa medel inte konfiskeras finns det ingen rimlig möjlighet att finansiera Ukrainas återuppbyggnad.

Väst införde även hård exportkontroll för all möjlig teknologi, framförallt men inte enbart den som kunde nyttjas för tillverkning av vapen. På kort sikt hade dessa sanktioner begränsad effekt eftersom Ryssland hade betydande reservlager, och västländerna inte riktigt visste vilken teknologi som kunde användas för militära ändamål. Successivt blir dessa sanktioner emellertid allt striktare, eftersom Ukraina meddelar alla västliga delar de hittar i ryska vapen. Erfarenheten från den liknande COCOM-regimen under kalla kriget visar att sådana restriktioner kan hålla tillbaka den teknologiska utvecklingen.

***

Ryssland får mer än hälften av sina exportintäkter från olja och gas. Väst hanterade denna export oklokt under 2022. Väst skapade panik på marknaden genom att förutspå att det skulle bli brist på olja och gas, vilket ledde till astronomiska gaspriserna och höga oljepriser. Därför fick Ryssland större olje- och gas intäkter än någonsin 2022, vilket i huvudsak neutraliserade Västs finansiella sanktioner.

Nu förefaller Väst emellertid ha fått ordning på sin politik. Den förändrade gaspolitiken har lett till att Rysslands gasexport till Europa nu minimerats. Givet att huvuddelen av den ryska gasen exporteras genom rörledningar till Europa, kan Ryssland inte exportera denna gas till andra länder på många år, medan Europa funnit andra leverantörer, framför allt USA och Qatar, som levererar LNG.

Västs oljepolitik har varit betydligt klokare. Ryssland står för en dryg tiondel av världens oljeproduktion. Väst försöker inte att reducera den ryska oljeproduktionen. I stället har Väst introducerat ett pristak för den ryska oljan från den 5 december och det verkar fungera förbluffande väl. Ryssland tvingas sälja sin olja till ett pris som ligger cirka 40 dollar per fat under världsmarknadspriset. De främsta kunderna är nu Kina, Indien och Turkiet, som inte på något sätt protesterar mot lägre priser. De västliga olje- och gassanktionerna bör halvera Rysslands intäkter från olja och gas under 2023, vilket motsvarar en fjärdedel av landets exportintäkter under förra året. 

Det är svårt att förutspå hur mycket den ryska ekonomin kommer att krympa 2023, men endast IMF tror att den kommer att växa, om än minimalt. Den största uppenbara ekonomiska effekten lär komma från oljans och gasens mindre exportvärde, medan den västliga exportkontrollen för teknologi till Ryssland sannolikt kommer att få allt större effekt. De finansiella sanktionerna undergräver successivt den ryska ekonomin. Slutligen, vem vill handla med Ryssland? Riskerna är överväldigande. Företag kan tvingas att betala böter för sanktioner som de inte ens kände till. Sanktionerna skärps ständigt. Det leder till kreditrisker och i slutändan till att de som handlar med Ryssland får dåligt rykte.

Omslagsfoto föreställande ett Ikeavaruhus i Sankt Petersburg som håller på att målas om efter att Ikea lämnat Ryssland: AP Photo/Dmitri Lovetsky