Samhälle Krönika
Så kan Moderaterna locka över Centerpartiet
Att säkra Centerpartiets stöd är en nyckel för att Moderaterna ska kunna bilda regering efter nästa val. Men att fokusera på partiernas likheter är inte tillräckligt. M måste även adressera de områden där partierna är oense, skriver Henrik Dalgard.
Den som tog sig tid att lyssna på Ulf Kristerssons sensommartal i söndags fick höra en moderat-classic. Straffen skulle höjas, skatterna skulle sänkas och klimatet räddas med kärnkraften som bas. Anonyma vittnen, fördubblade straff, kriminalisering av medlemskap i kriminella gäng och visitationszoner skulle krossa gängen. Integrationsproblemen skulle lösas genom att göra det mer lönsamt att arbete med bidragstak och sänkt skatt på lägre inkomster, och klimatrörelsens engagemang kanaliseras genom att värna den fossilfria energin.
Som sagt inga nya förslag direkt. Det är dock denna förutsägbarhet som kanske är partiets största styrka för tillfället. Man har gjort ett gediget idéarbete efter ökenvandringen som följde på valförlusten 2014 och återigen knutit an till partiets ideologiska och politiska arv. Liberalismen och konservatismen sammanlänkas och trygghet och frihet som värden styr partiets politik, något som Kristersson nu även betonade i sitt tal. Numera vet man med andra ord att Moderaterna är ett parti som alltid kommer vilja sänka skatten och höja straffen.
För att realisera den klassiska moderata politiken behöver partiet dock en strategi för att lotsa förslagen genom riksdagen. Här utgör som bekant Centerpartiets övergång till det rödgröna blocket det stora hindret. Att säkra Centerpartiets stöd är med andra ord den sista pusselbiten som behöver läggas för att uppnå ett långsiktigt borgerligt styre i Sveriges riksdag.
Nu ligger fokus inte längre på att påtala att centern svikit det borgerliga samarbetet.
Detta är såklart Kristersson och Moderaterna medvetna om, och som följd har partiet förändrat sin retorik gentemot Centerpartiet den senaste tiden. Nu ligger fokus inte längre på att påtala att centern svikit det borgerliga samarbetet, utan snarare på att presentera förslag och lösningar som skulle kunna locka den forna alliansvännen tillbaka till det borgerliga lägret.
Redan under sommarens regeringskris höll Elisabeth Svantesson en presskonferens där hon presenterade en rad förslag utformade för att få C att överväga att tolerera Ulf Kristersson som statsminister. Exempelvis var stärkt äganderätt för skogsägare en fråga man menade att C omöjligt skulle kunna få igenom i den rödgröna konstellationen. Inför höstens stundande budgetomröstning utgår man från samma strategi. I en intervju i Expressen förra veckan utlovade Kristersson en rad punkter i den moderata budgeten som skulle manifestera likheterna mellan Moderaterna och Centerpartiet.
Läs också:
Det är dock här mycket tyder på att Moderaterna gjort en felkalkyl. I jakten på Centerpartiets stöd fokuserar man på de punkter där de två partierna är överens med varandra, inte på de punkter där det finns konfliktytor.
När man pratar med centerpartister på olika nivåer i landet handlar oron inte heller om att M och C inte kommer kunna driva mycket gemensam politik tillsammans. De två partierna delar gemensamma värderingar i synen på marknadsekonomi, statens omfattning och individuell frihet. Det man är orolig för är att de tydliga röda linjerna man har dragit upp mot Sverigedemokraterna. Ett Moderaterna som är beroende av Sverigedemokraterna skulle kunna tvingas driva igenom långtgående förändringar när det kommer till invandring, kultur och rättspolitiken som skulle hota den liberala demokratin, heter det hos centerpartisterna.
Det är en oro som i stora drag är överdriven. Moderaterna skrev exempelvis redan 1993 i det klassiska idéprogrammet Allsidighetens samhälle, om behovet av att införa en författningsdomstol och en rättighetsstadga i den svenska grundlagen. Man är även det parti som kanske tydligast markerat behovet av en fristående kultursfär gentemot politiken. Att SD på dessa områden skulle få M att genomföra förslag som skulle hota den liberala ordningen är inte troligt.
Moderaterna har under de senaste åren gjort positionsförflyttningar som rimmar illa med en liberal syn på politiken.
Men det finns även korn av sanning i centerpartisters oro. Moderaterna har under de senaste åren gjort positionsförflyttningar som i och för sig inte hotar det liberala samhället, men som rimmar illa med en liberal syn på politiken. I våras lade partiet fram en ny restriktiv hållning i frågan om arbetskraftsinvandring där man föreslog ett lönegolv på 30 000 kronor. Förslag om visitationszoner och ökad kameraövervakning timmer skaver även de för den som värderar personlig integritet i rättspolitiken.
Det är på dessa områden Kristersson och Moderaterna behöver fokusera, och kompromissande kommer vara nödvändigt om man ska ha någon förhoppning om Centerpartiets stöd. Att backa från den nya restriktiva hållningen i frågan om arbetskraftsinvandring vore en början. De rättspolitiska frågorna ska även inte underskattas. I ett parti där FRA-frågan skapade stora interna debatter väger personlig integritet som värde tungt. Att formulera en rättspolitik som kan lösa gängproblematiken samtidigt som den personliga integriteten inte riskeras vore ett till steg i rätt riktning för Moderaterna.
Det är svåra avvägningar. Det är dock avvägningar som behöver göras, speciellt när man är ett parti som gör anspråk på att sammanlänka liberalism och konservatism och frihet och trygghet som eviga världen.