Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Sätt inte teet i halsen
Vi kan inte komma ifrån att dataläckor sker, även från dejtingapparna. Men vi kan komma långt bort från det moraliserande som gör det så farligt, genom att bli bättre på att låta kvinnor leva och regnbågspar vara. Det skriver Karin Pettersson.
Inom den amerikanska dragkulturen och HBTQI–sfären har uttrycket “spilling the T” sedan åtminstone 90-talet betytt att skvallra, eller berätta sanningen (T:et står för Truth). Allt eftersom har uttrycket populariserats och spridits till en vidare krets – särskilt som internetslang på TikTok. Det hårda T:et har längst vägen blivit tea eftersom det är så det uttalas, och nu har drycken i sig, bilder på tekoppar och dess emoji blivit synonymt med just skvallrande, eller sanningssägande.
Det är ur detta namnet på appen “Tea” kommer. Det är inte en dejtingapp i traditionell bemärkelse, utan en sökmotor för kvinnor som vill göra bakgrundskontroller av män som är potentiella dejter. Appen hjälper till med att hitta brottsregister, skanna bilder männen lagt upp på sociala medier för att se om de är genuina eller stulna, se om de ingår i sexualförbrytar-registret eller om de redan är i andra förhållanden eller gifta. Bortsett från dessa säkerhetsfunktioner är Tea även en enorm gruppchatt, där kvinnor delar med sig av dejtingerfarenheter för att hjälpa varandra att undvika problematiska män.
Det är den digitala kvinnokören, samtalen som äger rum på varje damtoalett, världen över.
Det är den digitala kvinnokören, likt samtalen som äger rum på varje damtoalett, världen över. Beteendet, kvinnors och framförallt unga tjejers, jakt efter information, och ständiga diskussioner, om killar de träffar är inget nytt fenomen. Inte heller är det bara en hobby – det är farligt att dejta och att ingå romantiska förhållanden. Rädslan för att få hjärtat krossat får den som ger sig in i leken såklart tåla, men det är inte det tjejerna försöker undvika. De vill dejta utan att bli våldtagna, nedslagna, rånade, svindlade eller mördade.
De som gått i grundskolan under #metoo-rörelsen, eller bara har hängt med i Youtubes kulturkanon, minns nog undervisningsvideon om samtycke, som förklaras som att erbjuda någon en kopp te. Personer som är medvetslösa vill inte ha te. Personer som har sagt att de inte vill ha te, vill inte få frågan igen.
Tea är inte en perfekt app, men det är en seriös strävan. Därför är det så sorgligt att en samling arga män under den sista veckan av juli bestämde sig för att hacka och läcka Tea-användarnas bilder, konversationer, namn och hemadresser för att håna dem och, om man tar deras meddelanden på orden, göra mycket värre än så. Att männen bakom läckan smed sina planer på 4chan, ett diskussionsforum där användarna är anonyma, är pricken över i:et. Kvinnor ville i jakt på kärlek, och rädsla för att bli utsatta för brott, dra fram saker i ljuset, och som tack kom skotten från män som ville stanna i skuggorna.
Att dejtingappar är så otroligt dåliga på att hålla sina användare säkra är ett särskilt stort problem för regnbågsförhållanden.
Tea borde ha anat att det kunde bli såhär – hur våldsamma och farliga män kan vara för kvinnor är trots allt grundpremissen för deras företagsidé – och både de och andra forum med liknande syfte har mött kritik sedan länge. Metoo-rörelsen i sig kritiserades konstant för att vara en häxjakt.
Det är svårt att inte ta de 6 miljoner användare appen hade, drygt tre procent av USAs kvinnliga befolkning, på allvar.
Problemet Tea försökte ge sig på är allomfattande, och inte förbehållet heterosexuella kvinnor. HBTQI-personer är mer benägna än heterosexuella att söka kärleken genom dejtingappar. Att minoriteten som är intresserade av samkönade relationer använder internet för att sålla bort straighta känns som en självklarhet, men precis som för heterosexuella kvinnor handlar det hela också om trygghet. Att dejtingappar är så otroligt dåliga på att hålla sina användare, och deras information, trygg och säker är därmed ett särskilt stort problem för regnbågsförhållanden.
Få inte slaganfall för att andra människor inte lever sina liv efter dina moralistiska pekpinnar.
Alla dejtingappar behöver bli bättre på att skydda sina användare, särskilt de som riktar sig mot grupper som löper större risk att skadas av läckan. M.A.D Mobile hade inget lösenord för närmare 1,5 miljon bilder användare lagt upp på fem av deras plattformar – två av dem specialiserade för kink, tre av dem för HBTQI-personer. Detta upptäcktes tack och lov inte av ett gäng troll på 4chan utan en etisk hackare som blev visselblåsare. Populära Grindr har både hackats och sålt användares data.
Men även med bättre brandväggar och lösenord kommer något förr eller senare att läcka. Att bygga en helt säker dejtingapp är lite som att försöka bygga ett osänkbart skepp. Vi vet alla hur det gick för Titanic. Det som framförallt läcker fram när dejtingdata från HBTQI-sfären sprids är den tröttsamma, skenheliga moralpolisandan i samhället som stort.
Det är lätt att lägga ut en bild där du poserar i pridetåget och säger att all kärlek är lika mycket värd, men då får tant också palla med att sex och kärlek uttrycks på olika sätt. Som Jonas Gardell skrev när nationella säkerhetssamordnaren Tobias Thyberg tvingades avgå efter att det kom ut att han lagt ut bilder på just Grindr;
Så farligt är det nu inte. Det är bilder på en penis. Oerhört vanligt i homovärlden. Ni kallar det dickpics. Vi kallar det visitkort.
Dataläckor är den digitala erans konstant, och det går helt sonika inte att bygga tillräckligt bra digitala skydd. Men vi kan bygga ett mer skyddande samhälle, som inte får slaganfall för att andra människor inte lever sina liv efter dina moralistiska pekpinnar. Låt dom va. Tagga ner. Eller ännu bättre; tagga till och häng med dem – de verkar ha det mycket roligare.