Besvara följande fråga innan du läser vidare: Om Sverige hade varit en delstat i USA, på vilken plats (1-51) hade vi hamnat, sett till BNP per capita?

Den svenska självbilden säger att vi är ett mycket rikt land. Visst vet vi att det finns rikare länder, men vi tänker att det bara är norrmännen som är lite rikare, och att amerikanerna måste betala så mycket för sjukvård att det jämnar ut sig. Mantrat “Sverige är ett rikt land” har använts gång på gång av båda sidorna i politiken. Men om man faktiskt tittar på siffrorna är självbedrägeriet slående.

Nyligen kom en rapport från den Brysselbaserade tankesmedjan ECIPE som jämförde europeiska länder med amerikanska delstaters ekonomier. Sverige placerar sig klart på den nedre halvan – om vi var en delstat hade vi varit den 39:e rikaste. Rapporten använder dock data från 2021, och om man uppdaterar med 2022 års siffror från samma källor, det vill säga Världsbanken, US Bureau of Economic Analysis och US Census Bureau, har Sverige rasat i rankingen.

Vår självbild säger att Stockholm är Europas Silicon Valley, men en bättre parallell är Alabamas huvudstad Montgomery. 

Svaret på frågan är alltså att om Sverige hade varit en delstat i USA hade vi varit den 47:e rikaste och placerat oss efter South Carolina, men före Alabama. Vår självbild säger att Stockholm är Europas Silicon Valley, men en bättre parallell är Alabamas huvudstad Montgomery. 

Enligt Världsbankens data är dessutom inte norrmännen bara lite rikare än vi, vår BNP per capita är bara drygt halva Norges. Vi är alltså norrmännens Slovenien eller Estland (länder som är lite drygt hälften så rika som oss). Även Island och Danmark är klart rikare än oss, 30 respektive 20 procent.

***

Inkomst efter skatt är långtifrån ett okomplicerat mått, men den crowd-sourcade onlinedatabasen Numbeo gör sådana enkäter. Det är en dyster läsning, den genomsnittlige amerikanen tjänar nästan dubbelt så mycket efter skatt som svensken. Man får inte glömma att amerikaner har andra kostnader efter skatt som försvårar jämförelsen, men skillnaden är ändå slående.

Jämför man istället med vårt närområde i Nord- och Västeuropa är det enbart fransmännen och österrikarna som har en lägre nettoinkomst. Vi ligger inte bara efter alla våra nordiska grannar utan även efter Beneluxländerna, Schweiz, Tyskland samt Storbritannien och Irland. Dessutom ligger vi också efter många andra OECD-länder som Australien, Kanada och Nya Zeeland. Dessutom är levnadskostnaderna i de flesta av dessa länder lägre än i Sverige, vilket gör att vi egentligen är ännu fattigare än siffrorna visar. Vi är helt enkelt sämst i klassen i vår del av världen. 

Sverige är ett land som har halkat efter, och det är svårt att se en vändning i närtid.

Globalt är Sverige odiskutabelt ett rikt land, men trenden går åt fel håll. Enligt OECD:s siffror var Sverige med i kampen om att vara Europas tredje rikaste land 1970 sett till BNP per capita (enbart efter Schweiz och Luxemburg). Detta har format den svenska självbilden. Sedan dess har dock mycket hänt. Många länder har gått om oss och nästan alla andra har kommit närmare. År 1970 låg vi i bra till på grund av att vi inte deltagit i andra världskriget, men den socialdemokratiska politiken har inte förvaltat försprånget. Vi kan inte låta vår självbild definieras av 1970-talet. Det är dags att se verkligheten för vad den är. Sverige är ett land som har halkat efter, och det är svårt att se en vändning i närtid.

Wall Street Journal skrev nyligen om att Europa blir relativt fattigare, speciellt om man jämför med USA. År 2008 var EU:s och USA:s ekonomier lika stora, i dag är USA:s dubbelt så stor. Bland alla européer som blir fattigare är det svenskarna som just nu drabbats hårdast. Den svenska kronan har tappat avsevärt mot både dollarn och euron de senaste två åren och EU-kommissionen prognosticerar inte bara att vi får en negativ tillväxt, utan också att vi får den lägsta tillväxten i hela EU under 2023. Fortsätter det så här är Sverige snart fattigare än USA:s fattigaste delstat, Mississippi, som likt de flesta amerikanska delstater haft en positiv tillväxt under början av 2023.

***

Sedan 1970 finns det dock ett land i Västeuropa som har haft en oöverträffad utveckling – Irland. På de dryga 50 år som gått sedan dess har svensk BNP per capita lite mer än dubblats. Irlands har däremot tiofaldigats. Hade det inte varit för Irland hade eurozonens ekonomi krympt under 2023. Enligt OECD:s historiska data var vi nästan dubbelt så rika som Irländarna 1970. I dag är irländarna mer än dubbelt så rika som oss. Visserligen är BNP-siffrorna uppblåsta på grund av att många internationella företag har förlagt sina Europakontor i Irland, men irländarna tjänar i dag 14 procent mer efter skatt än svenskarna medan de för 50 år sedan var ett av Europas fattigaste länder.

Vad är det irländarna gjort som vi inte gjort? Det råder konsensus kring att den ekonomiska politiken ska bedrivas effektivt, och irländska politiker tycks på ett annat sätt än de svenska vara medvetna om skatters skadliga effekter på ekonomin.

Mycket av den politik som gjort Irland framgångsrikt är frånvarande i Sverige.

Den enskilt viktigaste skillnaden mellan Irland och andra västeuropeiska länder är deras företagsvänliga politik och låga bolagsskatter som har stöd av partier både till höger och vänster. De lockar till sig stora internationella företag, och ger goda skäl för irländarna att själva starta företag.

Irland har också en låg skattesats på löner på enbart 20 procent, som visserligen kan gå upp till 40 procent om man tjänar mycket. På Irland lönar det sig att jobba, även om man tjänar lite. Totalt sett är skattetrycket hälften så högt som i Sverige. Vidare är arbetsmarknaden i Irland mer flexibel, vilket starkt bidrog till att hålla nere arbetslösheten under finanskrisen jämfört med andra hårt drabbade europeiska länder enligt en studie från National University of Ireland Maynooth. I Irland kunde många uppsägningar undvikas genom att löner sänktes och heltidstjänster omvandlades till deltid.

Mycket av den politik som gjort Irland framgångsrikt är frånvarande i Sverige. Här lönar det sig väldigt lite, och i många fall inte alls, att gå från bidrag till arbete. Vår arbetsmarknad är stelbent, det är svårt att skriva flexibla kontrakt, och att få hit utländsk arbetskraft har blivit allt svårare. Vår bolagsskatt är inte konkurrenskraftig.

Hade Sverige gått i Irlands fotspår med liberala reformer hade vi kanske kunna vända utvecklingen och återigen bli så rika som vi tror att vi är.