Samhälle Krönika
Socialdemokraterna saknar svar på vårdens verkliga problem
Regeringens utspel om att lägga hinder i vägen för privata sjukvårdsförsäkringar är en politisk avledningsmanöver. De verkliga problemen, köerna och de förlegade regionerna, vill regeringen inte låtsas om, skriver Svend Dahl.
Socialdemokraterna har förvånansvärt högt förtroende i sjukvårdsfrågor. Trots åtta år av växande vårdköer under Stefan Löfven och Magdalena Andersson känner många väljare förtroende för partiet i vårdrelaterade frågor. Men utmanaren, Kristdemokraternas Ebba Busch, är livsfarlig.
Hon har, till skillnad från Socialdemokraterna, ett trovärdigt svar på vad vi behöver göra för att hantera Sveriges orimligt långa vårdköer.
Socialdemokraterna är plågsamt medvetna om detta. Det räcker med att påminna om partiledardebatten i inledningsskedet av valrörelsen 2018, där Ebba Busch gjorde Löfven svarslös i fråga om just vårdköerna. Vad Kristdemokraterna visade den gången är att Socialdemokraternas förtroendesiffror i vårdfrågorna ganska lätt går att rucka på.
Det är mot den bakgrunden man måste se Socialdemokraternas utspel i förra veckan om att förbjuda privata sjukhus som har avtal med regionerna från att också ta emot patienter med sjukvårdsförsäkringar.
Ett avskaffande av regionerna skulle med andra ord göra ont i rätt många politikers plånböcker.
Den föråldrade modellen med 21 regioner försörjer många politiker från samtliga riksdagspartier. Utöver högavlönade regionråd finns ett otal politiska tjänstemän, ledamöter i sjukhusstyrelser, ledamöter i hjälpmedelsnämnder – ja, ni hör ju själva. Om man kan tänka sig att arbeta heltid med att som politiker administrera sjukvård som troligtvis skulle administreras bättre och mer effektivt av professionen och privata företag, ja, då finns det en möjlig karriär i landets regioner.
Ett avskaffande av regionerna skulle med andra ord göra ont i rätt många politikers plånböcker. Dessutom är det naturligtvis ett gigantiskt projekt att byta ut 21 regioner med egen beskattningsrätt mot en statlig sjukvårdspolitik. Men att det går att göra visar inte minst erfarenheterna från Norge, där man vid millennieskiftet genomförde en reform som flyttade ansvaret för sjukhus och specialistvård från fylkeskommunerna till staten. Det är inte minst denna reform som nu inspirerar Kristdemokraterna.
Det finns flera skäl till att ingen vågat reformera de svenska regionerna, men de har litet att göra med behovet av en effektiv sjukvårdsorganisation.
Socialdemokraterna har inga ordentliga svar på frågan om vårdköer. De har svårt för privata vårdgivare, trots att dessa snabbrörligt och effektivt skulle kunna bidra till att korta köerna. Men partiet kan inte gärna sätta stopp för ”vinster i välfärden”, eftersom vården då skulle fungera ännu sämre. Det är dessutom rätt många väljare, också socialdemokratiska sådana, som fått en ny höftled hos Aleris eller bättre syn hos Capio. Många väljare är väl medvetna om hur svårt det är att få en operation av regionen, och har egna erfarenheter av den privat drivna vårdens effektiva bidrag.
Kort sagt: Socialdemokraterna vet att köerna är ett elände, men de har ingen lösning. Så när valmaskinen Busch går igång och dundrar om köer och omodern organisering, då måste Socialdemokraterna ha ett svar. Annars kan man komma att tappa många väljare i valrörelsen.
Att 700 000 svenskar idag har privata sjukvårdsförsäkringar är ett symptom på hur illa den svenska sjukvården fungerar.
Därför skyller man ifrån sig. Det är varken regeringens eller regionorganisationens fel att vården inte fungerar. Nej, problemet ligger istället i de privata sjukvårdsförsäkringarna, som idag tecknas av såväl arbetsgivare som privatpersoner för att undvika vårdköer, förkunnar Socialdemokraterna.
I själva verket är det faktum att 700 000 svenskar idag har privata sjukvårdsförsäkringar ett symptom på hur illa den svenska sjukvården fungerar. Det skulle inte uppstå en marknad för sådana försäkringar om människor litade på att den gemensamt finansierade vården var tillgänglig vid behov. Ingen betalar för samma tjänst två gånger i onödan.
Det enda logiska svaret på sjukvårdsförsäkringarna, om man vill ha en allmänt finansierad sjukvård, är att erkänna att dagens sjukvårdspolitik har misslyckats.
Läs också:
Men Socialdemokraternas svar är ett annat. Trots att den vård som levereras via de privata sjukvårdsförsäkringarna utgör en mycket liten andel av den totala mängden vård i vårt land, så är det ditåt S vill att väljarna ska titta. Istället för att indigneras över de långa köerna ska väljarna svälja det socialdemokratiska betet: orättvisan. De ska bli upprörda över att några påstås ”gå före” i kön.
Och det trots att den statliga utredning som den rödgröna regeringen tillsatte, sist man försökte göra kritiken av sjukvårdsförsäkringarna till ett politiskt huvudnummer, konstaterat att regionerna inte ser några problem i avtalen med privata vårdgivare. Utredaren kunde inte heller hitta några belägg för att privata sjukvårdsförsäkringar tränger undan regionpatienter. Ändå fortsätter Socialdemokraterna sin kamp mot de privata sjukvårdsförsäkringarna.
Det är en politisk avledningsmanöver, som saknar relevans för de verkliga problem som finns i sjukvården.
De borgerliga partierna borde möta detta i ett samlat vallöfte om regionernas avskaffande.
De borgerliga partierna borde möta detta i ett samlat vallöfte om regionernas avskaffande. Sverige behöver en modern sjukvårdsorganisation. Och väljarna förtjänar bättre än en debatt om skenmanövern stopp för privata sjukvårdsförsäkringar.
Människor med resurser kommer aldrig acceptera köer. Tidigare statsministern Göran Persson opererade själv höften på privata Sophiahemmet, istället för att vänta i den regionala kön. Han hade råd att betala, utan försäkring. Det sjukvårdsförsäkringarna innebär är att något fler fått råd att köpa vården privat, när den offentliga vården inte förmår leverera.
Socialdemokraternas förslag skulle innebära en återgång till Perssons tid – där bara ett fåtal rika kan gå före kön. Men det innebär ingen skillnad för kön som sådan.
Borgerligheten får inte fastna i diskussionen om försäkringarna. För vårdens funktion är sjukvårdsförsäkringarna en ickefråga. Den verkliga frågan är hur vi organiserar vården i framtiden, och blir av med köerna.