Johanna Trapp: Sverige bör inte skämmas för sin miljöpolitik

OECD sågar regeringens klimatpolitik. Det menade i alla fall de stora svenska mediehusen, som Dagens Nyheter, Sveriges Radio och Aftonbladet, när de förra veckan skrev om den rapport där OECD, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, granskat svensk klimat- och miljöpolitik. 

Av nyhetsrapporteringen att döma är rapporten en av många som kritiserat regeringens inriktning, men den som läser vad OECD faktiskt skrev slås snarare av motsatsen.

Rapporten går att jämföra med ett utvecklingssamtal med en A+-student.

Rapporten går att jämföra med ett utvecklingssamtal med en A+-student – den bästa eleven läraren någonsin haft. Läraren måste kritisera något och får till sist ur sig: “Eh, du kunde ha använt andra stilfigurer i din argumenterande text”.

Sverige är bäst. OECD konstaterar att Sverige lyckats frikoppla utsläpp och tillväxt sedan 1996. Den svenska ekonomin växte mer mellan 2010 och 2022 än OECD-genomsnittet, något vi får beröm för. Man påpekar även att Sverige har de lägsta växthusgasutsläppen per BNP-enhet inom EU. 

Så varför säger alla rubriker någonting annat, vad får vi egentligen kritik för?

Jo, OECD tycker att Sverige ska fokusera mer på biologisk mångfald och att skydda skog, med visioner och mätbara mål. Men perspektivet är mer inriktat på jordbrukets möjligheter gällande biologisk mångfald, än vad den svenska debatten ofta är. Man vill att Sverige ska driva på i EU för att jordbruksbudgeten, som ska omförhandlas den här mandatperioden, ska premiera jordbruk som är bra för den biologiska mångfalden. 

Man berömmer den svenska gröna skatteväxlingen men kritiserar att den minskat och att bränslepriserna sjunkit: intäkterna har minskat från 2,5 procent av BNP till 1 procent. Rapporten konstaterar dock att Sverige har världens högsta effektiva koldioxidskatter, men att man borde ha en ännu tydligare grön skatteväxling. 

Rapportförfattarna menar att det behövs mer el och utbyggnad av elnätet. Man vill att Sverige tar bort miljöskadliga stöd och skatteundantag. Ha fler vägtullar och trängselavgifter och fokusera mer på vattenhälsan, vattenkraft och övergödning. Staten ska ta en större roll att definiera prioriteringar och hantera målkonflikter. Trots det påpekas att 12 av 16 mål inte kommer uppfyllas till 2030. 

Det kan låta kritiskt, men dels ska man komma ihåg att det är Sveriges egna, ambitiösa (ibland alltför ambitiösa) mål det handlar om. Dels att Sverige får den mest specifika och nischade kritiken av alla länder. OECD är snälla och hittar passande kritik, på en lämplig nivå, för alla inblandade. Även om rapporten innehåller en del relevant kritik, någonting regeringen bör ta till sig, är den definitivt inte den sågning av miljö- och klimatpolitiken som den framställts som.

Det blir missvisande när svenska tidningar basunerar ut att vi inte når våra klimatmål och får kritik från OECD.

Granskningen i fråga kommer med jämna mellanrum och Sverige har granskats tidigare 1996, 2004 och 2014. Inget annat land har dock fått en uppdaterad rapport för 2025 ännu, men under 2023 och 2024 fick bland annat Slovakien, Tyskland, och Egypten en uppdaterad analys. Alla får inte lika lysande beröm, men inget land kritiseras helt och hållet. Slovakien får beröm för att ha minskat vissa luftföroreningar och förbättra biodiversiteten under det senaste decenniet. Landet behöver dock göra mer för att förbättra avfallshantering och avloppsrening, samt ta steg mot koldioxidneutralitet, menar OECD. Tyskland är allt för bilberoende och har ingen fungerande politik för att förändra det. Man får även kritik för sin hushållsavfallshantering. Egypten får sin första granskning någonsin. OECD lägger krut på att uppmuntra landets klimat- och miljöambitioner.

Det blir missvisande när svenska tidningars löpsedlar basunerar ut att vi inte når våra klimatmål och får kritik från OECD: Inget land är bättre än Sverige på miljö- och klimatpolitik. Alla får kritik, annars hade det inte funnits någon rapport att läsa. Sverige har ingenting att skämmas över – tvärtom.