Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Sverige håller på att skapa städer där judar inte bor
Det är omöjligt att som jude inte uppfatta installationen i Umeå som ett hot. Håller Umeå på att bli en av de städer i Sverige där judar inte längre bor? Det skriver Hannah Stutzinsky.

Kullerstenarna inne i Vänortsparken i Umeå skuggas av lönn, syren och blommande bergtall. Omgiven av grönska dinglar några dockor. Snarorna runt dockornas halsar är så pass hårt omdragna att huvudena vilar i en omänsklig vinkel. Dockorna är iklädda pyjamasar med tydliga blå och vita ränder. En Davidsstjärna som är utritad från ett gult tygstycke är fastsytt på dockornas bröst. Dockorna är tänkta att se ut som judar. I fall man som jude går förbi installationen är det oundvikligt att fundera på frågan – är det mig de vill hänga?
Umeås judar tröttnade på att ständigt ta ned klistermärken med budskap om att deras existens borde utraderas.
Installationen uppfördes för att uppmärksamma den humanitärt katastrofala situationen i Gaza. Men likt andra aktioner som genomförts av en mer extrem del av Palestinarörelsen, slår uttrycken stundtals över och blir till hot mot stadens judar.
För cirka åtta år sedan stängde den judiska föreningen i Umeå. Anledningen var att lokalen gång på gång vandaliserats av nazisterna i staden. Sedan Umeås judar tröttnade på att ständigt ta ned klistermärken med budskap om att deras existens borde utraderas, finns det inget organiserat judiskt liv norr om Uppsala. I höstas gjorde DN ett reportage om en judisk kvinna i Umeå som stod med flyttkartongerna i hallen; antisemitismen i staden hade nått hennes smärtpunkt. Helgens hotfulla scen sänder – omedvetet eller inte – signaler till judarna som är kvar i staden att de inte bör vara det länge till.
Malmö är ett annat exempel på en stad som den judiska befolkningen i varierande grad av frivillighet sökt sig ifrån. I GP:s reportage från 2023, med 30 vittnesmål från judar efter sjunde oktober, berättar en mamma om hur hennes tioårige son mötts av att jämnåriga elever i skolan som heilat mot honom och skrikit hotfulla slagord. Hon avslutar sitt vittnesmål med en vilja att flytta från Malmö. Det senaste decenniet har Malmös judiska församling blivit allt mindre och bland de unga görs ofta ett val; antingen är man kvar i Malmö och lever ett allt mer nedtonat judiskt liv, eller flytta.
Det judiska livet raderas ut från stadsbilden.
En annan plats där stadens judar blir en allt mindre given del av stadens befolkning, är Norrköping. Staden har en av landets äldsta synagogor. Den etablerades i början 1790-talet, tio år efter judereglementets uppkomst som gjorde det möjligt för judar att bosätta sig i Stockholm, Göteborg och Norrköping. De senaste decennierna har det organiserade judiska livet i Norrköping varit småskaligt men de senaste årens antisemitiska attentat har fått det att helt gå under jord. I början av högtiden pesach 2021 hängde NMR dockor i snaror, stänkta i blodliknande färg, utanför synagogan. Året därpå utsattes synagogan för ett brandattentat, samtidigt som de östgötska judarna firade chanukkah. Stiftelsen Doku publicerade 2023 en granskning av föreningen Handala i Norrköping. Det är en palestinsk förening som enligt granskningen publicerat hyllningar av terrordådet den sjunde oktober på sociala medier och hållit möten i ABF:s lokaler där talare som bland annat ursäktar Hamas terrordåd bjudits in. Även om judarna i Norrköping inte varit särskilt många på flera år, leder omgivningens angrepp till att de som är kvar inte uttrycker sin judiskhet. Det judiska livet raderas ut från stadsbilden.
I år firar Sverige 250 år av judiskt liv. Det judiska livet i landet har aldrig varit geografiskt heltäckande men resterna av ett liv som varit går att se på fler orter än man kanske tror. Sundsvall, Västerås och Kalmar är städer som någon gång haft en levande synagoga men som sedan länge bommat igen. Det är inte enbart antisemitism som fått den judiska befolkningen i dessa städer att flytta, men i dag är få push-faktorer lika starka som känslan av otrygghet. Spåren som finns kvar av judarna i exempelvis Karlstad och Borås visar hur en stads judiska liv ser ut i imperfekt.
Den breda Palestinarörelsen för fram sina solidaritet utan att hemfalla åt antisemitiska budskap, men misslyckas med att hålla rent längst ut i kanterna. I fall rörelsen inte börjar mota bort de som uttrycker hot om våld mot judarna i tid kommer Sverige bli ett land med fåtalet städer för judiskt liv, och många judefria platser.