Samhälle Krönika
Sverige måste fimpa EU:s snusskatt
Kommissionens förslag på minimiskatt på vitt snus innebär inte bara en chockhöjning av skatten. Det är både dålig folkhälsopolitik och en maktförflyttning till Bryssel som saknar legitimitet, skriver Albin Zettervall.
Europeiska unionen och dess medlemsländer har under de senaste åren pratat om vikten att fokusera på regelförenklingar och tillväxt. Trots det upphör inte flödet av usel lagstiftning från Bryssel. Det senaste är egen beskattningsrätt för EU och massiva skattehöjningar på alla tobaksprodukter, men även för tobaksfritt snus.
I somras annonserade EU-kommissionen två stora förslag på tobaksområdet. Ett reviderat tobaksskattedirektiv och Tobacco Excise Duty Own Resourse (TEDOR). Direktivet föreslås öka minimibeskattningen av cigaretter, men ska även inkludera fler nikotinprodukter så som vitt snus. Det skulle innebära en ökning av skatten på vitt snus med cirka 800 procent i jämförelse med dagens nivåer. TEDOR syftar till att ge EU rätt till inkomsterna av tobaksskatterna, och därmed beskattningsrätt.
Förslagen är dåliga av framförallt två anledningar: För det första skulle direktivet leda till att Sverige fick en sämre nikotinpolitik med större tobaksskador. För det andra skulle en EU-skatt skulle flytta mer makt från medlemsländerna till EU och leda till att unionen blir mer federal, utan stöd från invånarna.
Svensk nikotinpolitik är en framgångssaga. I princip alla länder reglerar tobak hårdare än Sverige med betydligt högre skatter, men även med krav på neutral paketdesign och förbud mot att cigarettpaket syns i butiken. Trots det har Sverige lägst andel rökare och minst tobaksrelaterade skador i Europa. Anledningen till detta stavas snus.
Skattehöjningen skulle innebära att prisskillnaden för snus och cigaretter i princip utraderas.
Snuset har historiskt sett varit manligt kodat. Det är anledningen till varför Sverige var det enda landet där män rökte i betydligt mindre utsträckning än kvinnor. När det vita snuset lanserades 2015 blev det snabbt en produkt som blev populär bland kvinnor. Ungefär samtidigt blev även elektroniska cigaretter mer populärt. När det äntligen fanns alternativa och tilltalande produkter sjönk cigarettanvändningen för kvinnor till samma nivå som för män. I dag har Sverige knappt 5 procent dagligrökare.
EU-kommissionen har dock inget intresse för den svenska succén. De vill införa en minimiskatt på vitt snus på 143 euro per kilo. Skatten på en dosa vitt snus är i dag ungefär tre kronor. Med kommissionens förslag skulle det stiga till 22 kronor per dosa. Momsen beräknas även på skatten – skatt på skatt med andra ord. En dosa som kostar 45 kronor skulle efter kommissionens förslag kosta 70 kronor per dosa. Det skulle innebära att prisskillnaden för vitt snus och cigaretter i princip utraderas.
Skadeverkningarna från snus och E-cigaretter är inte jämförbara med cigaretter. Enligt Public Health England är E-cigaretter cirka 95 procent mindre skadliga än cigaretter, och snus är troligen mer hälsosamt än E-cigaretter. Varje person som byter ut cigaretter mot ett av dessa alternativ är en enorm hälsovinst.
Vid en eventuell skattehöjning kommer de flesta antagligen inte att gå över från vitt snus till cigaretter – många föredrar helt enkelt snus. Men ur ett folkhälsoperspektiv är varje person som går över till rökning ett misslyckande.
***
Så länge Sverige inte snedvrider den inre marknaden bör Bryssel hålla sig borta från hur Sverige beskattar sina tobaksprodukter. Dessutom vore det en stor risk att ge bort befogenheter att driva in skatter till EU.
Svenska folket är positiva till EU, och endast 16 procent av svenskarna har i dag en negativ inställning till unionen. Trots det är det bara 5 procent som tycker att EU ska ges beskattningsrätt, och endast 11 procent som vill överföra mer makt från medlemsländerna till EU. Om en större del av EU:s budget tillåts komma från skatter i stället för medlemsländernas avgifter ökar även oberoendet av medlemsländerna. Det riskerar att leda till fler världsfrånvända förslag från byråkraterna i Bryssel, utan att väljarna har realistiska möjligheter att ställa dem till svars. Om man godkänner denna konstruktion blir det dessutom svårare att säga nej till nästa skatteförslag.
Om ett medlemslands regering vill genomföra ett impopulärt förslag verkar det vara enklare att försöka använda kommissionen som murbräcka. Det är enklare att peka på ett avlägset och diffust EU, när väljarna frågar varför deras sugrör är gjort av papper. Om Bryssel får en egen beskattningsrätt skulle medborgarnas inflytande och makt långsamt minska mer.
För att EU ska få beskattningsrätt krävs det enhällighet av alla medlemsländer i rådet, och förslaget kan därför stoppas direkt. Regeringen säger sig vara principiellt emot att flytta befogenheter på skatteområdet till EU-nivån. Det är dock inte ovanligt att regeringar viker sig när det sätts press från europeiskt håll, och det finns därför goda skäl att fortsätta bevaka frågan och påminna regeringen om dess principer.
Det är uppenbart att EU under lång tid har fokuserat för mycket på skadliga regleringar och trams. Trots det fortsätter kommissionen att vara en outsinlig källa av dumma förslag. Kommissionens ordförande Ursula von der Leyen påstår sig vilja stoppa cancer, men i stället för att ta efter landet med lägst lungcancerfrekvens ska de mer hälsosamma alternativen göras lika dyra som de dödliga. Fimpa de nya reglerna och låt EU:s medlemsländerna styra sin beskattning själva.