Sveriges Radios felöversättning är samhällsfarlig

Förra veckan avslöjade Doku och Dagens Nyheter att Sveriges Radio i sina arabiska, kurdiska och somaliska sändningar spridit grovt felaktig information. De hade påstått att Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch frågat sig ”varför har vi inte hundra dödade muslimer” (i det äkta citatet användes ordet islamister) och i en bildtext på den somaliska sidan hävdat att Busch ”anklagar polisen för att de inte dödade många muslimer”.

Kritiken mot Sveriges Radio var förstås befogad.

Kritiken mot Sveriges Radio var snabb, hård och förstås befogad. Sveriges Radios ansvarige utgivare Klas Wolf-Watz beklagade också förbehållslöst och uppgifterna har rättats på de olika språken.

Dags att vända blad och gå vidare? Nej. 

Utöver de fem nationella minoritetsspråken (finska, jiddisch, romani, samiska och meänkieli) sänder Sveriges Radio regelbundet nyheter på somaliska, arabiska, kurdiska, persiska och engelska. För hundratusentals svenska väljare utgör dessa sändningar en viktig och kanske den enda rapportering om svensk politik på ett språk som dessa väljare till fullo behärskar.  

Nu visar det sig att tre av fyra sändningar på “invandrarspråken” innehöll grovt missvisande information. Vi vet också att det inte handlar om engångsföreteelser: den somaliska redaktionen har till exempel tidigare i år felaktigt påstått att miljöpartisten Mursal Isa skulle ha sagt att “somalier inte vill jobba eller lära sig svenska”.

Det behövs en kartläggning av vilken information som spridits tidigare

Uppenbarligen brister såväl omdömet hos enskilda journalister som kvalitetskontrollen på redaktionerna. Därför behövs nu en kartläggning av hur ofta liknande felaktigheter har spridits. Hur har till exempel rapporteringen om Sverigedemokraterna sett ut i sändningarna under de senaste åren? Givet att berörda journalister uppenbart inte sett några problem med att tillskriva Ebba Busch horribla uttalanden är det knappast konspiratoriskt att ställa frågan. 

Föreställ er att en partiledare faktiskt hade kritiserat polisen för att inte ha skjutit ”många muslimer”. Det är ett så grovt påstående att rapporteringen sannolikt hade kringgärdats av påtaglig försiktighet. Istället för att omedelbart formulera sensationslystna klickbeten hade journalister samlats på redaktionerna för att diskutera hur konsekvenserna av rapporteringen av ett så extremt uttalande skulle hanteras. När och hur tangeras exempelvis gränsen för hets mot folkgrupp? 

Den så kallade ”demokratiparagrafen” i Radio- och TV-lagen (kap 14, §10) stipulerar att journalisters krav på opartiskhet stannar vid försvaret av grundläggande demokratiska principer:

Den som sänder ljudradio med tillstånd av regeringen ska se till att programverksamheten som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.

Motsvarande lagtext har tidigare fått SVT:s journalister att agera mot Sverigedemokraterna. Ett uppmärksammat exempel var när Jimmie Åkesson i slutdebatten inför valet 2018 förklarade varför invandrare hade hög arbetslöshet: ”Det är för att de inte är svenskar. De passar inte in i Sverige”, sa Åkesson. 

Det ansågs då vara så grovt att SVT:s programledare i slutet av debatten markerade avstånd: ”det var grovt generaliserande och SVT tar avstånd från det”. 

För detta fälldes SVT så småningom av Granskningsnämnden. Men SVT har utan att fällas gjort liknande markeringar tidigare, bland annat i Aktuellt 2016 efter att Mattias Karlsson (SD) i en debatt hävdat att Alliansregeringen “släppt in tiotusentals potentiella sexualförbrytare och terrorister”.

Citaten som tillskrivits Busch är långt värre än vad Åkesson eller Karlsson någonsin sagt.

De citat som Sveriges Radio nu tillskrivit Ebba Busch är naturligtvis långt värre än vad Åkesson eller Karlsson sagt. 

Men för de tiotusentals svenskar som följer nyhetsrapporteringen via Sveriges radios sändningar på andra språk fanns ingen sådan moderering. Här konstaterades att en partiledare tycker att polisen borde ha skjutit muslimer. Punkt. Inga rapporter om avgångskrav från partimedlemmar, inga kommentarer från experter om vad detta innebar, ingen kontextualisering. En borgerlig partiledare tycker att muslimer ska skjutas. Inget att se här. Cirkulera.

Skadan av detta drabbar inte bara ett enskilt parti. Sveriges Radios grova vårdslöshet har direkt samhällsfarliga konsekvenser. Lögner som syftar till att så misstro mellan etniska grupper, mellan minoritet och majoritet, mellan medborgare och myndigheter utgör precis de gnistor som tidigare i historien startat upplopp och våldsamma etniska konflikter. 

För om public service berättar för etniska minoriteter i Sverige att företrädare för ett riksdagsparti önskat att polisen skjutit fler muslimer är det inte osannolikt att många tror att det faktiskt är sant. Och agerar därefter. 

Som Per Andersson påpekar i sin analys för SVT:s Kulturnyheter passar den falska rapporteringen av Ebba Buschs uttalanden närmast perfekt in i den islamistiska offermyt som sprids av tunga aktörer i förorterna. För dessa är Kristdemokraterna en perfekt motståndare; ett parti som vill samarbeta med ett främlingsfientligt och islamfientligt parti och som nu tydligen inte tvekar för att skjuta skarpt för att skydda dem som hetsar mot islam.

Ytterst handlar det om att vinna invånarnas förtroende

Bakgrunden till Ebba Buschs uttalande var som bekant kravallerna under påskhelgen där hundratals poliser skadades. Det torde vara uppenbart att polisen aldrig kommer att återta våldsmonopolet enbart genom repressiva medel. Ytterst handlar det om att vinna invånarnas förtroende. Så vad händer nu nästa gång någon startar kravaller i en förort? Hur ska polisen kunna återfå förtroende om media – statlig, skattefinansierad media – sprider desinformation att landets politiker önskar att polisen skjuter skarpt mot en religiös minoritet? 

Sverigedemokraterna har naturligtvis varit snabba med att försöka göra politiska poänger på det inträffade. Lägg ner sändningarna på arabiska, kurdiska och somaliska, kräver Åkesson. Många till höger tycks hålla med. 

Det är helt fel väg att gå. Vi behöver fler och bättre sändningar på andra språk än svenska. Förutsatt att kvaliteten upprätthålls. Men om inte Sveriges Radio städar upp på sina redaktioner kommer en nedläggning dessvärre bli nödvändig.