Samhälle Åsikt
SVT måste få hjälp att välja bort Fröken Snusk
Tonläget i debatten om public service är i vanlig ordning uppskruvat. Men när SVT på eget bevåg skär ner på nyheter för att göra dokusåpa med Fröken Snusk verkar det som att bolagen skulle behöva politisk hjälp med prioriteringen, skriver Jonas Gummesson.
Under höstriksdagen ska kulturutskottet behandla regeringens public service-proposition med riktlinjer för den rekordlånga tillståndsperioden 2026–33. Beslutsdatum är satt till den 22 oktober – det finns alltså tid för överväganden och kompromisser i frågor där det råder delade meningar. I den bästa av världar skulle partiernas representanter också våga tänka i nya banor. Allt som har med public service att göra behöver inte vara hugget i sten för evinnerliga tider.
Kritiken mot propositionen har kretsat kring att det saknas förankring över blockgränsen, att finansieringen är otillräcklig med tanke på tvingande teknikinvesteringar och ett ökat beredskapsåtagande, att det ska göras en analys av produktivitet och effektivitet och även en forskningsstudie av hur Sveriges Radio och Sveriges Television uppfyller kravet på opartiskhet. Diskussionen har förts i det uppskruvade tonläge som utmärker allt som har med public service att göra.
Från socialdemokratiskt håll hävdar man i polemik med regeringen att det rör sig om ”omfattande nedskärningar” som kommer att drabba beredskapsuppdraget. S anklagar också Tidöpartierna för att ”frångå svensk tradition och taktisera i frågan om public service”, enligt ett debattinlägg av Magdalena Andersson och Lawen Redar:
SD och regeringens ideologiska iver för ett bantat public service och detaljstyrning av innehåll har fått gå före att säkra SVT:s, SR:s och UR:s förmåga att säkerställa rätt och riktig information till svenska folket i tider av kris eller krig.
Bolagens ledande företrädare instämmer förstås ivrigt i detta och hävdar att det kommer att krävas stora nedskärningar i programverksamheten för att få beredskapsekvationen att gå ihop. Regeringen å sin sida menar att fullt så illa är det nog trots allt inte. Kulturminister Parisa Liljestrand väljer att betona att det råder bred samsyn om ett fritt och oberoende public service med en långsiktig finansiering: ”Vi ser att vi i stor utsträckning är överens om väldigt mycket.”
Fakta i målet är som bekant att anslagen kommer att räknas upp med tre procent 2026, två procent om året 2027–2030 och en procent 2031–2033. Om det är en illvillig och omdömeslös neddragning eller inte ligger i betraktarens öga. Under mina 24 år på TV4, periodvis med utgivarskap och budget- och personalansvar, hade ekonomiska tillskott av den digniteten och med den tidshorisonten uppfattats som en skänk från ovan.
Det rör sig också om minimal yttre påverkan av public service. Att det löpande görs någon form av politisk initierad utvärdering av en verksamhet som kommer att tillföras 83 miljarder av skattemedel under åtta år kan inte betraktas som ett övergrepp, även om det är så det beskrivs av oppositionen. Däremot skulle public service må bra av mer extern styrning, inte mindre.
I den proposition som väntar på utskottsbehandling är det fortsatt mycket lösa tyglar från regeringens sida.
I den proposition som väntar på utskottsbehandling är det fortsatt mycket lösa tyglar från regeringens sida, givet skärningspunkten mellan beredskapskrav, teknikutveckling och larmet om ett ograverat programutbud. Skälet är att naturligtvis att public service som fenomen är genompolitiserat. Den som petar på SVT och SR blir per definition stigmatiserad i samma sekund.
I propositionen citerar regeringen en tjugo år gammal utredning om ”Radio och tv i allmänhetens tjänst” – en gång tillsatt av Göran Perssons S-regering för att ta fram underlag inför tillståndsperioden 2007–13.
Principen att public service-företagen självständigt utformar programverksamheten utifrån allmänna riktlinjer beslutade av regering och riksdag har legat fast under hela radions och televisionens historia i Sverige.
Då är vi långt tillbaka i tiden. Det första avtalet mellan staten och dåvarande Radiotjänst daterar sig till 1924, alltså för ett drygt sekel sedan. Kontentan är att SVT och SR har riksdagens välsignelse att göra vad man vill med sina pengar.
På programsidan gäller det även i förhållande till public service-bolagens styrelser. Ledamöternas uppdrag begränsas till att fatta beslut om ”verksamhetens allmänna inriktning, dock ej om utbudets innehåll”, kan man läsa i SVT:s årsredovisning för 2024.
Hela ansvaret för det löpande programarbetet och för enskilda program tillkommer i stället verkställande direktören allena. Med bolagets ögon ser man så klart det som en fördel. ”Denna konstruktion ger SVT en självständig ställning i förhållande till politiska och kommersiella intressen.”
Kontentan är att SVT och SR har riksdagens välsignelse att göra vad man vill med sina pengar.
Utan att fördjupa sig i vad det kommersiella anses bestå av i tider av sponsring och extern programproduktion är nackdelen att den demokratiska förankringen haltar. Det är trots allt inte 1924 längre och det är svindlande belopp i det rör sig om.
SVT:s andel av public service-anslaget uppgår till cirka 60 procent, 5,5 miljarder under innevarande år. Merparten av intäkterna, cirka 80 procent, går enligt årsredovisningen till programverksamheten. Att vd ensam och allsmäktigt förfogar över en summa i den storleksordningen utan att behöva svara inför ägare och styrelse är unikt i förhållande till företagsvärlden i övrigt.
Uppdragsbeskrivningen i medelsvillkoren från staten är dessutom rapsodisk och intetsägande. ”Kärnverksamheten är att producera och sända tv-program till allmänheten.” I public service-propositionen skriver regeringen i allmänna ordalag om ett ”mångsidigt programutbud som omfattar allt från det breda anslaget till mer särpräglade programtyper”. Resten är alltså upp till vd att bestämma.
***
I SVT:s public service-redovisning för 2024 delas programutbudet in i åtta kategorier: fiktion, underhållning, sport, kultur/musik, fritid, vetenskap, samhälle och nyheter. Under den senaste femårsperioden 2020–24 avtecknar sig två trender.
Underhållningen har ökat sin andel av den totala programkostnaden från drygt 15 till drygt 20 procent. Nyheternas andel har minskat från runt 25 procent till cirka 20 procent. Så har bolagets ledning valt att prioritera – och det gör man alltså helt efter eget huvud utan att vare sig behöva förankra eller förklara sig för utomstående.
I förhållande till den strida strömmen av kostsamma nöjessatsningar är det nyhetsprogrammen som fått stryka på foten när skattepengarna fördelats under senare år. Från politikens sida är finns det inga kvalitetskrav alls avseende nyhetsförmedlingen.
I public service-propositionen talas det i vaga ordalag om att en ”viktig del av nyhetsuppdraget är att granska myndigheter och andra aktörer” samt att nyheterna ska ”utgå från olika perspektiv”. Det ger ingen vägledning av värde.
I sändningstillståndet för den nuvarande perioden 2020–25 står det att ”nyhetsverksamheten i SVT ska bedrivas så att en mångfald i nyhetsurval, analyser och kommentarer kommer till uttryck i olika program”. Mot det finns inget att invända – mer än att det är fragmentariskt och att kvalitetskraven lyser med sin frånvaro. Det finns heller ingen ansats att ställa det ena mot det andra.
Om vd och SVT-ledningen har lust kan man satsa merparten av sina skattepengar på nöje och sport och enbart i begränsad omfattning på en kvalificerad nyhetsförmedling. Frågan är om det är hållbart under en ny tillståndsperiod. Svaret borde vara nej.
En enkel sak för staten vore att komplettera kärnuppdraget med en formulering om att ”det som ska prioriteras i programutbudet är nyhetsverksamheten” och att SVT ”ska producera nyhetsprogram på hög internationella nivå med kvalitetssäkrade program både innehållsmässigt och sändningstekniskt”.
Av det skälet skulle minst 35 procent av programbudgeten avsättas till produktion av nyhetsprogram. Nyheter ska vara fredade från osthyvlande under hela tillståndsperioden. Nödvändiga besparingar tas ut i övriga programkategorier. Sporträttigheter kan få stryka på foten. Melodifestivalen kanske får komprimeras en aning. Stjärnorna på slottet kan få klara sig med lite lägre honorar, likaså Mästarnas mästare. På spåret har eventuellt nått slutstationen efter snart 40 år.
Nyheter ska vara fredade från osthyvlande under hela tillståndsperioden.
Programbudgeten i sin helhet underställs styrelsens beslut på förslag av vd. Politikerna befinner sig alltjämt på betryggande avstånd. I public service-bolagens styrelser sitter inga politiker.
Ökade ekonomiska resurser till nyhetsverksamheten skulle ge SVT:s ledning möjlighet att rekrytera fler journalister med större kompetens och erfarenhet och därmed uppnå en genomgående högre programkvalitet i hela utbudet. Ämnet behöver inte utvecklas mer än så. Det räcker att slå på valfri sändning så är bristerna uppenbara, både innehållsmässigt och tekniskt. En del är bra, annat sämre, en del undermåligt och når inte upp till en acceptabel journalistisk nivå. Det går att åtgärda med högre ambitioner och högre löner, inte bara till chefer utan till medarbetarna generellt.
Inget av detta innebär att vare sig politiker eller styrelse är inne och kladdar i själva innehållet. Det är förbehållet redaktionerna och respektive ansvarig utgivare under vd:s överinseende. Däremot sätter staten och medborgarna som finansierar public service-kalaset ned foten en gång för alla.
Den 14 september är det premiär för det senaste i den långa raden av tävlingsprogram i SVT – ”Spelet”, producerat av Meter Television för en okänd prislapp. I ett pressmeddelande säger sig SVT vara stolta över att ”Sveriges mest osannolika kända cast ska tävla i vår nya realityserie, ett spel som är brutalt”.
På deltagarlistan står namn som Fröken Snusk, förre S-ledaren Håkan Juholt, Jan Emanuel och Dominika Peczynski med flera, den här gången isolerade i en skyskrapa. ”En efter en röstas de hänsynslöst ut tills bara en vinnare är kvar.”
Två dagar senare, den 16 september, inleds beredningen av public service-proposition i kulturutskottet. Med ett enkelt penndrag kan svenska folkets representanter ta kommandot över SVT:s kärnuppdrag och kvalitetssäkra nyhetsförmedlingen. Det skulle bli en demokratireform i allmänhetens tjänst som alla riksdagspartier kan ställa sig bakom. Att det går ut över program med lägre angelägenhetsgrad som man till skillnad mot ett kvalificerat nyhetsutbud kan ha eller mista är inget att gråta över.
När pengarna inte räcker till allt mellan himmel och jord måste SVT prioritera i programverksamheten. För att nå dit krävs det ett visst mått av integritet av våra folkvalda i förhållande till det högröstade public service-komplexet, men om insikten och viljan finns är det bara att skrida till verket. SVT måste få hjälp att välja bort Fröken Snusk. Svårare än så är det inte.