Taiwans presidentval är en omröstning mellan USA och Kina

Då Taiwans president Tsai Ing-wen tidigare denna månad mellanlandade i USA, svarade Kina med militärövningar av samma sort som när Nancy Pelosi åkte till Taipei förra sommaren. Denna gång simulerade ett kinesiskt hangarfartyg för första gången anfall mot Taiwan, och ett ”dödläge” uppstod mellan ett tjugotal militära fartyg i det 160 kilometer smala sund som skiljer ön från Kina.

Samtidigt var Taiwans förre president Ma Ying-jeou från oppositionspartiet Kuomintang (KMT) på besök i Kina. Där berömde han Pekings hantering av Covid-19, och pratade sig varm om en återförening med Kina i möten med högt uppsatta tjänstemän med argument som att ”vi är alla kineser” och den gula kejsarens ättlingar.

Med mindre än nio månader till nästa presidentval utgör de två vitt skilda resorna nu ett huvudbry för Taiwans befolkning, som vare sig välkomnar militärövningar eller en så kallad återförening. En undersökning från National Chengchi University i Taipei i december visar att bara drygt sju procent av de tillfrågade vill att Taiwan ska förenas med Kina, omedelbart eller på lång sikt.

***

Medan en dryg fjärdedel av invånarna tvärtom vill se en självständighetsförklaring, så vill över hälften bevara status quo. Men detta blir allt svårare. För i takt med att Kinas anspråk på Taiwan blir allt mer aggressiva, så blir taiwanesisk politik också allt mer polariserad. 

Det kommande valet står mellan ”mellan totalitarianism och demokrati” enligt William Lai, som i mitten av april utsågs till presidentkandidat för regeringspartiet Democratic Progressive Party (DPP). Utnämningen var väntad. Inför valet 2020 utmanade Lai den sittande presidenten Tsai Ing-wen i DPP:s primärval. Han förlorade, men fick bli vicepresident för att förhindra intern splittring.

Tsai har sedan 2016 gjort sig känd som en måttfull ledare. Hon skräder vare sig ord eller handling om hotet från Kina, men provocerar heller inte Peking i onödan med frågor om taiwanesisk självständighet eller FN-medlemskap.

Lai däremot har beskrivits av lokala medier som ”den taiwanesiska självständighetens gyllene son”. Som premiärminister beskrev han sig 2017 själv som ”en pragmatisk arbetare för taiwanesisk självständighet”. 

Han tillhör en mer ”mörkgrön” fraktion av DPP – vars partifärg är grön – med maktbas i landets södra delar, där stödet för ett självständigt Taiwan är mer utbrett. Misstron mot Lai är därför stor i Peking, där hans kommentarer benämnts som ett hot mot freden i Taiwansundet, och hans handlingar som ett synande av DPP:s verkliga färg.

***

Ex-presidenten Ma Ying-jeou beskrev å sin sida, i samband med resan till Kina, nästa års presidentval som ett val mellan krig och fred. Detta som ett steg i KMT:s ambition att framställa sig som den enda aktören som kan föra en dialog med Kina och därmed minska spänningarna.

”Våra barn tvingas leva i en skog av vapen och ett hagel av kulor.”

Det är ännu oklart vem som blir KMT:s kandidat i januari. Den enda som hittills meddelat sin kandidatur är Foxconns grundare Terry Gou, som blivit en av Taiwans rikaste män genom att sälja elektronik till Apple från sina kinesiska fabriker. 

Gou framhöll tidigare denna månad vikten av att få unga taiwaneser att förstå faran med att rösta på DPP, vilket riskerar innebära att ”våra barn tvingas leva i en skog av vapen och ett hagel av kulor”.

Den förhandstippade favoriten är dock Hou You-yi, en jordnära före detta polischef med rykte om sig att få saker gjorda under sin tid som borgmästare i Taipei vidsträckta förorter. Hans låga profil medför potentialen att locka röster från den stora grupp som de taiwanesiska mittenväljarna utgör.

Men liksom DPP blir mer ”mörkgrönt” så har KMT på senare tid blivit mer ”mörkblått”. Det innebär  att konservativa krafter inom partiet med relativt nära band till Peking utövar ett växande inflytande. 

Många av dessa saknar förtroende för Hou, som inte har varit särskilt tydlig kring sin åsikt i relationen med Kina. Därför kan Eric Chu inte heller uteslutas, trots att han garanterade att inte ställa upp som presidentkandidat då han blev KMT:s partiordförande hösten 2021.

***

Vid sidan av risken för krig menar KMT även att DPP har förstört Taiwans internationella ställning. Efter att DPP 2016 fick makten efter åtta års KMT-styre, har Kina blockerat Taiwans närvaro som observatör i Världshälsoorganisationen och andra FN-sammanhang.

Samtidigt har antalet länder med fullvärdiga diplomatiska förbindelser med Taiwan under denna denna tid minskat från 21 till 13. I flera fall har dessa länder mutats till att i stället upprätta diplomatiska förbindelser med Kina.

Allt detta ses som ett straff för att Tsai Ing-wens regering inte godkänner 1992 års konsensus. Överenskommelsen innebär förenklat att Kina och Taiwan är del av en och samma nation, och kommer utgöra grunden i KMT:s utrikespolitik om det bli maktskifte i januari.

Dock har detta koncept inte längre något stöd hos väljarna. National Chengchi University visar hur endast 2,7 procent av Taiwans invånare nu ser sig som ”kines”, medan 60,8 procent upplever sig vara ”taiwanes”. (32,9 procent ser sig som en kombination av de båda, medan ett par procent inte vill svara.)

Det blir alltså allt svårare för KMT att vinna val genom hänvisning till partiets historiska rötter; i stället måste man övertyga befolkningen om att DPP:s relation med Kina är farlig och skadlig.

***

Det råder inga tvivel om att Kina föredrar ett alltmer mörkblått KMT framför ett DPP som främjar lokal taiwanesisk identitet, och vars uttalade politik är att minska beroendet av Kina genom att närma sig världens demokratier diplomatiskt och öka det ekonomiska samarbetet med 18 andra länder i regionen genom initiativet New Southbound Policy.

Hotfullt agerande har vid tidigare val fått motsatt effekt.

Dock är balansgången svår kring hur Peking bäst får väljarna att rösta rätt. Hotfullt agerande har vid tidigare val fått motsatt effekt. Försök att skrämma den taiwanesiska väljarkåren med robottester i Taiwansundet resulterade i att hatobjektet Lee Teng-hui vann en jordskredsseger i Taiwans första presidentval 1996. 

Och att DPP:s kontroversielle president Chen Shui-bian sköts i magen vid ett valmöte 2004 anses ha varit helt avgörande för att han dagen därpå vann valet med bara 0,22 procents marginal – låt vara att detaljerna kring attentatet än i dag är ouppklarade.

Mer sofistikerade metoder är nu att vänta från Peking. Vid sidan av Ma Ying-jeou har även KMT:s vice ordförande Andrew Hsia det senaste dryga halvåret rest till Kina två gånger för att diskutera avspänning och ekonomiskt samarbete med högt uppsatta tjänstemän, samtidigt som Peking vägrar all dialog med DPP.

Omvärlden gör nu klokt i att hålla ett öga på hur Kinas kommunistparti denna gång försöker påverka Taiwans presidentval. Det kan tjäna som exempel för hur man avser gå till väga i andra demokratier i framtiden.

Samtidigt har KMT viss medvind efter stora framgångar i lokalvalen i november, där partiet knep femton borgmästarplatser jämfört med fyra för DPP. Och även om William Lai leder i de flesta opinionsundersökningarna, så är marginalerna små mot Hou You-yi. 

I den senaste valundersökningen från Taiwan Public Opinion Foundation fick Lai 33,4 procent jämfört med 29,7 procent för Hou. Taipeis populära borgmästare Ko Wen-je, som förväntas ställa upp med sitt eget parti Taiwan People’s Party, fick i samma undersökning 22,6 procent.

En stark tredje kandidat gör utgången mer osäker, särskilt i kombination med att en stor del av väljarkåren är rörlig. DPP var förvisso det parti som flest tillfrågade i National Chengchi Universitys undersökning sympatiserar med, på 30,6 procent. Men hela 45,6 procent uppgav att de saknar preferens bland Taiwans olika partier.

***

Taiwans väljarkår är i ökad utsträckning mottaglig för vad som sker utanför önationen. Proteströrelsen i Hongkong bidrog starkt till att Tsai Ing-wen 2020 fick fler röster än någon annan president i Taiwans historia.

Väljarna litade i denna fråga helt enkelt inte på KMT:s populistiska kandidat Han Kuo-yu, som viftade bort problemen i Hongkong till fördel för sina planer om att sparka liv i Taiwans ekonomi genom ökat samarbete med Kina.

Men om inga liknande drastiska händelser utspelar sig i närområdet detta år så kan KMT – liksom i lokalvalet – kapitalisera på sin höga trovärdighet i ekonomiska och andra inrikespolitiska frågor.

Liksom i andra demokratier så röstar man även i Taiwan ofta för förändring. Sedan landet blev en demokrati har inget av Taiwans partier suttit vid makten längre än två mandatperioder.

Det är alltså fullt möjligt med maktskifte i januari till ett parti som vill närma sig Peking ekonomiskt och politiskt, i en tid då Taiwan blivit den främsta konfliktpunkten mellan Kina och ett USA som gör allt för att minska kinesiskt inflytande i regionen.