Utblick Krönika
Tokyo skymmer Japans stagnation
Bilden av Japan som modernare än Sverige bedrar. Sedan 1990-talets ekonomiska kriser har länderna utvecklats åt olika håll. Medan Sverige blivit alltmer dynamiskt har Japan fastnat i långsiktig stagnation, skriver Fredrik Segerfeldt i ett vykort från Tokyo.
Tänk ett land som är känt för sina bilar och sin höga teknologiska nivå. Som är tidigt med att ta till sig ny teknik. Där man tar av sig skorna inomhus och gärna bygger minimalistiskt och i trä. Vars invånare upplevs som välorganiserade men blyga och lite hämmade. Där man äter rå fisk och blir berusad på spannmålsbaserad alkohol. Ett land som är avskilt från resten av kontinenten av ett hav. Där hygien är viktigt. Ett land där ett politiskt parti i många decennier har dominerat det politiska livet, och som i efterkrigstiden krokade arm med basindustrin och storfinansen i en järntriangel.
Detta skulle kunna vara Sverige. Men det skulle lika gärna kunna vara Japan, ett land vi har mer gemensamt med än man kan tro.
En stor skillnad är naturligtvis att japanerna är många fler. Bara i Stortokyo bor det 37 miljoner människor. Världens största stad har alltså en större befolkning än de fem nordiska länderna tillsammans. Det är svårt att ens föreställa sig hur ett sådant samhälle fungerar, innan man har varit där. Vilket jag var i juli.
Det främsta intrycket är en nästan beundrande känsla av att det mesta fungerar utmärkt. Infrastrukturen är väl utbyggd och kollektivtrafiken smidig. I anslutning till en tunnelbanestation kan det under mark ligga ett köpcentrum i stil med Gallerian i Stockholm. Och 100 meter bort ligger det en annan station med ett likadant centrum. Affärerna och restaurangerna tar aldrig slut. Tokyo har 638 byggnader som är över 100 meter höga.
Shinkansen, det berömda japanska snabbtåget, har numera visserligen flera decennier på nacken, men det får ändå SJ:s flaggskepp X2000 att framstå som DDR. Sträckan Tokyo-Osaka, något längre än den mellan Stockholm-Göteborg, klarades av på två timmar och en kvart. När vi svepte förbi Fujiberget i 285 kilometer i timmen kändes kombinationen av naturens skönhet och människans skaparförmåga fulländad.
När man reser runt i världen brukar man hamna i antingen ett västland eller i ett land som är fattigare och sämre fungerande än Sverige. Nu var jag i ett land som visserligen är en liberal demokrati med rättsstat och marknadsekonomi, men som verkligen inte tillhör väst. Människorna ser annorlunda ut, man förstår inte ett ord i vare sig tal eller skrift, ingen talar engelska och maten är helt främmande. Det är vanligare med sushirestauranger i Stockholm än i Tokyo. Varje gång konduktören gick in i kupén stannade hen upp och bugade.
Sverige kändes inte bara folktomt och stilla, utan även stagnerande. Det lustiga är att intrycket bedrar.
Och ändå kändes det mer utvecklat än Sverige. Vi var kusiner från landet och Stockholm i jämförelse en by. Efter att min fru och jag precis hade landat på Arlanda konstaterade vi att Sverige kändes inte bara folktomt och stilla, utan även stagnerande.
Det lustiga är att intrycket bedrar.
På 1980-talet var det Japan som var Kina, ”den gula faran”, det vill säga det land i Asien som skulle ta över det ekonomiska världsherraväldet efter USA. I decennium efter decennium hade Japan en högre ekonomisk tillväxt än resten av den rika världen. Och snart skulle landet inte bara komma ifatt, utan också gå om. Så har dock inte blivit fallet.
Precis som i Sverige började det med en allvarlig finanskris i början av 1990-talet. Sedan dess har vi i omgångar genomfört ett stort antal reformer, som skattesänkningar, avregleringar, privatiseringar och åtstramningar av välfärdssystemen. När människor och marknader får större handlingsutrymme får ekonomin ny energi och fart.
Det har Japan inte mäktat med. I stället har man fastnat i långsiktig stagnation. Såväl 1990 som 1995 var den japanska levnadsstandarden högre än den svenska. Nu är vår markant högre. Köpkraftsjusterad BNP per capita ligger i Japan på 46 000 dollar, mot 63 000 dollar i Sverige.
Så även om Tokyo är en väloljad megastad som får en att stå där och gapa med stirrande ögon, så har Japan de senaste decennierna varit ett långt mindre dynamiskt samhälle än Sverige. Vilket har fått stora konsekvenser för vanliga japaners levnadsstandard. För 35 år sedan var de rikare än vi. Numera är de i nivå med länder som Slovenien, Tjeckien och Cypern. Eftersom vi till skillnad från dem har omfamnat marknaden har Sverige och Japan blivit lite mindre lika varandra.