Utblick Krönika
Trump tvingar fram tysk handlingskraft
Tysklands blivande förbundskansler Friedrich Merz är förbundsrepublikens kanske USA-vänligaste politiker. Men redan innan han hunnit tillträda har han behövt fatta historiska beslut för att stärka landets försvar och oberoende från USA, skriver Elisabeth Braw.
Friedrich Merz har inte hunnit bli förbundskansler än, men han har redan lyckats med en historisk bedrift: att få grundlagen ändrad. För detta krävs två tredjedels majoritet i både Bundestag och Bundesrat. Detta har nu Tyskland under Merz ledning nu åstadkommit – för att grundläggande stärka landets försvar och infrastruktur. Det är två extremt viktiga beslut i ett.
Få tyska politiker – kanske ingen – är så USA-vänliga som CDU-ledaren Friedrich Merz. Under hela sin politiska karriär har han värnat om den transatlantiska alliansen, och det är en lång karriär som började med att han blev invald i Europaparlamentet 1989 och därefter i förbundsdagen fem år senare. Efter att ha lämnat förbundsdagen 2009 (han kom inte särskilt bra överens med sin partiledare och ärkerival, Angela Merkel) blev han jurist hos en känd amerikansk advokatfirma och ordförande för Atlantik-Brücke (bron över Atlanten), en organisation som finns till enkom för att vårda banden mellan Tyskland och USA. När Merkel 2018 avgick som partiledare kandiderade Merz men blev slagen av Annegret Kramp-Karrenbauer och i nästa partiledarval av Armin Laschet. Men år 2022 fick Merz äntligen chansen, och när Olaf Scholz SPD-ledda regeringskoalition föll den 6 november ifjol fick han dessutom en oväntat tidig chans att vinna ett val. Detta val vann hans CDU (tillsammans med CSU) som bekant den 23 februari, och partiet förhandlar nu med socialdemokratiska SPD om att bilda regeringskoalition.
Under den tyska valrörelsen förändrades världen dock dramatiskt. Den 5 november vann Donald Trump USA:s presidentval, och eftersom vi redan hade varit med om en omgång Trump i Vita huset trodde vi att vi ungefär visste vad som komma skulle. Det som hänt sedan Trumps installation den 20 januari är dock något mycket mer radikalt än vad vi kunde föreställa oss.
Och Merz har, schweren Herzens, dragit konsekvenserna. ”Interventionerna från Washington var inte mindre dramatiska och drastiska än interventionerna vi har sett från Moskva”, sade CDU-ledaren i en tv-sändning på val valdagen och fortsatte: ”Vi måste gradvis uppnå oberoende från USA.” Och han konstaterade vemodigt: ”Jag hade aldrig trott att jag skulle behöva säga något sådant på TV.”
Det hade nog ingen annan heller, men nu får Merz – som aldrig har varit minister och vars koalitionsförhandlingar inte ens är avslutade – ta sig an en gigantisk uppgift: att grundläggande förändra och utöka Tysklands försvar samtidigt som Tysklands ekonomi träffas av USA:s nya strafftullar. USA:s begynnande handelskrig mot EU slår Tyskland hårt, särskilt eftersom Kina – världens andra stora marknad – också har blivit mer problematiskt.
Det är mot denna bekymmersamma bakgrund som förbundsdagen och sedan förbundsrådet nu beslutat att upphäva Tysklands nästan heliga skuldbroms, den som ska förhindra att staten sätter sig i skuld. Staten behöver pengar både till mycket mer försvar och infrastruktur, och de summor som krävs, och det med detsamma, kan inte ordnas fram genom skattehöjningar. Vad som kan hända om staten blir fast i skulder har Tyskland lärt sig från Weimarrepubliken, men nu ansågs situationen vara så akut att Merz fick ihop de två tredjedelars majoritet som krävdes i de båda kamrarna. I förbundsdagen fick Merz utöver CDU/CDU och SPD också med sig De Gröna, och i förbundsrådet – där förbundsländernas regeringar ingår – fick han med sig en färgglad 77 procents-blandning av de olika sorters koalitioner som regerar delstaterna. Den tyska allmänheten och dess företrädare har förstått att det är ett dramatiskt läge.
Nu ska tyska staten, som så länge varit så ordentlig med sin ekonomi, låna runt 64 miljarder euro – om året. Sådana är följderna av en värld i omvälvning. Att Tyskland med bildligt talande bultande hjärta, och under en snart tillträdande förbundskansler som i årtionden engagerat sig för det transatlantiska samförståndet, nu tvingas ta sådana riskabla beslut är ett tecken i tiden. Faktum är att Merz själv tills för bara några månader sedan motsatte sig precis de beslut han nu har genomfört. Men när bron över Atlanten har blivit för osäker krävs drastiska svar.