Utblick Essä
Tysklands ekonomi är kaput – ducka och ta skydd
Allt som tidigare gjorde Tyskland till Europas ekonomiska motor har vänt sig emot dem. Handelspolitiken, korporatismen, energipolitiken och eftersatt digitalisering utgör alla en tydlig varning till Sverige, skriver Jonas Grafström.
För knappt ett decennium sedan var Tyskland det skinande exemplet på den ekonomiska catwalken, med glänsande muskler som få kunde mäta sig med. Under 2023 gick 10,4 procent av Sveriges export till Tyskland och 16,4 procent av vår import kom därifrån – i båda kategorierna var Tyskland störst. Det vi ser är slutet av en era där förmodligen många tyska industrier kommer gå i graven. När gardinen nu dras bort framträder en bild som påminner om en hög sprutor i en östtysk källare bredvid en förfallen kropp och en märklig läkare. Precis som den tyske journalisten Wolfgang Münchau skriver i den nyutkomna boken Kaput: The End of the German Miracle (2024), är situationen både mycket värre och betydligt mer välförtjänt än vi kanske anar.
Om vi skulle låta marknaden värdera Tyskland skulle den avslöja att enskilda amerikanska bolag värderas högre än alla tyska börsnoterade företag tillsammans. Nvidia, med sina 29 400 anställda, har ett högre börsvärde än alla tyska företag tillsammans. Även om Nvidia möjligen är övervärderat, följer därefter amerikanska företag nummer två, tre och så vidare, vilket förstärker poängen.
Tyskland kan beskrivas som en neo-merkantilistisk stat med starka drag av korporatism.
Tyskland kan beskrivas som en neo-merkantilistisk stat med starka drag av korporatism, vilket innebär att landet kombinerar en ekonomisk strategi som betonar exportorientering och statlig styrning med en organiserad samverkan mellan arbetsgivare, arbetstagare och staten. Även om vi i Sverige också har inslag av detta, är det i Tyskland på en helt annan nivå.
Neo-merkantilismen i Tyskland märks framför allt genom landets starka fokus på export av högkvalitativa industriprodukter som maskiner, bilar och kemikalier. Däremot har den tyska tjänste- och digitala ekonomin fått mindre uppmärksamhet, ofta betraktad med viss skepsis. Tjänster associeras ibland nedlåtande, i Tyskland, med stereotypa uppfattningar som prostitution eller banktjänster där pengar endast flyttas runt utan att något ”konkret” skapas.
Den tyska ekonomin är beroende av handelsöverskott, där exporten överstiger importen, vilket stärker den nationella ekonomin och skapar en stabil valutaposition. Problemet är att det fanns få möjligheter att investera handelsöverskotten på hemmaplan i Tyskland. Lösningen blev att bygga bilfabriker utomlands, vilket inte direkt kan ses som en strategi för diversifiering.
Samtidigt präglas Tyskland av korporatism, där arbetsmarknadens parter – arbetsgivare, fackföreningar och staten – samarbetar för att skapa stabilitet och ekonomisk utveckling. Delstatsbanker spelar en central roll i detta system, ofta genom att rädda företag i sina respektive delstater om dessa hamnar i svårigheter. Samarbetet visar sig också i nationella löneförhandlingar och trepartsmodeller för arbetsrättsliga frågor. Denna samverkan skapar förutsägbarhet och undviker konflikter, vilket länge gynnade både företag och arbetstagare.
Fackföreningar har dessutom hälften av styrelseplatserna i många större företag, och politiken i delstaterna har ofta ägarintressen och styrelserepresentation. Ett exempel är Volkswagen, där ungefär 20 procent ägs av delstaten Niedersachsen, där företagets huvudkontor är beläget. När problem uppstår prioriteras ofta att rädda jobben framför att öka produktiviteten.
I dag är bilar datorer på hjul, en utveckling som Tyskland har missat.
Toyota och Volkswagen producerar ungefär lika många bilar, men Toyota har bara hälften så många anställda. Lönerna för bilindustrins arbetare är dessutom hälften så höga i Ungern och inte ens en tiondel i Kina. Tyskland må producera bra mekaniska axlar, men digitalt ligger de decennier efter. De kan jämföras med svenska Facit, som tillverkade världens bästa mekaniska räknemaskiner samtidigt som Texas Instruments lanserade den lilla digitala miniräknaren. Rent krasst kommer förmodligen endast en av Volkswagen, BMW och Mercedes att överleva – om ens någon. I dag är bilar datorer på hjul, en utveckling som Tyskland har missat.
Denna kombination av neo-merkantilism och korporatism har tidigare gjort det möjligt för Tyskland att förena hög konkurrenskraft på den globala marknaden med social stabilitet och långsiktighet. Alla aktörer drog åt samma håll, vilket fungerade väl – tills man nådde ett stup. Gas från Ryssland betraktades som en fördel för industrin och därmed för hela Tyskland. Samtidigt satsades allt på Kina och export, utan att ifrågasätta beroendet. Det fungerade bra – tills Kina inte längre behövde Tyskland, vilket sammanföll med att den billiga ryska gasen försvann på grund av Ukrainakriget och sprängningarna av Nord Stream-ledningarna. Dessutom hade Tyskland redan avvecklat sin kärnkraft.
Kärnkraft stod ännu 2021 för 13,3 procent av Tysklands elförsörjning och levererades av sex kraftverk. Tre av dessa stängdes av i slutet av 2021, och de andra tre upphörde med sin verksamhet i april 2023. Efter att ha stängt sina sista kärnkraftverk i april 2023 har Tyskland behövt importera mer el vilket har drivit upp priserna ordentligt i Tyskland men även i andra länder. I Tyskland var grossistpriset på el mellan januari och juli €67,6/MWh, jämfört med €38,3/MWh under samma period 2019. Avvecklingen kunde ha väntat, som uppskjutandet visade, men politiken red på sina käpphästar. För att kompensera för den förlorade kärnkraften har Tyskland ökat sin användning av kol och naturgas, vilket har negativa konsekvenser för miljön.
Allt som tidigare stödde den tyska ekonomiska modellen har nu vänt sig emot dem. Pandemin avslöjade svagheterna i de globala leveranskedjorna. USA och Frankrike har påbörjat planer för att återindustrialisera, och teknologigapet har blivit alltmer problematiskt. Tyskland, med sin pappersbyråkrati, har inte lyckats integrera digital teknologi. Om man inte producerar varor som folk vill ha, spelar varumärket ingen roll – de säljer inte. En ytterligare utmaning är de tyska fackföreningarna, som tidigare gått med på minimala löneökningar för att trygga jobben. Nu är inte ens jobben säkra längre.
Och var lämnar detta Sverige? Gör inte som Tyskland. Låt inte politik och industri växa samman, och gör inte allt för att en viss bransch ska få det så bra som möjligt. Det leder bara till att företag blir tröga och ovilliga att förändras. Låt företag dö och se vad deras anställda gör i stället. I de flesta fall landar de på fötterna och startar nya företag. Tyskland däremot står inför ett tungt decennium av utmaningar.