Unorthodox är bra – men se Shtisel i stället

Netflix senaste succé, miniserien Unorthodox, berättar historien om den unga Estys högst bokstavliga flykt från den chassidiska sekten Satmar i Brooklynområdet Williamsburg till ett nytt liv i Berlin. Bakom sig lämnar hon det olyckliga arrangerade äktenskapet – som efter många om och men lyckats utmynna i en graviditet – men också det enda liv hon känner till.

Berättelsen om Esty, gestaltad av den israeliska skådespelerskan Shira Haas, är i hög grad fiktiv men hämtar väsentliga delar från Deborah Feldmans självbiografi från 2012 med titeln “Unorthodox: The Scandalous Rejection of My Hasidic Roots.” Precis som Esty är Feldman uppvuxen inom Satmar – som bland övriga särdrag är den grupp inom det chassidiska New York som tydligast håller fast vid användandet av det jiddiska språket – och Feldman själv bor idag i Berlin.

Vad pratar egentligen ultraortodoxa judar om vid frukostbordet?

Det är lätt att känna igen sig i Esty. Kanske rentav alltför lätt. Där miljöerna och omständigheterna känns främmande och exotiska är det Esty som får representera publiken och göra uppror mot ett sätt att leva som knappast kan tilltala någon sekulärt orienterad västerlänning. Det lustiga språket, traditionerna – hattarna och perukerna! – gör det lätt att förpassa chassiderna i Williamsburg till en kuliss av människor som vi inte riktigt förväntas förstå oss på.

Unorthodox är utan tvekan en sevärd serie och berättelserna om de människor som tar steget att lämna slutna samfund är viktiga. Men det är sällan vi får en inblick i hur livet ter sig för det stora flertalet som blir kvar i de här samhällena. Hur ser vardagen ut? Vad pratar egentligen ultraortodoxa judar om vid frukostbordet?

Att nyfikenheten finns där rådet det ingen tvekan om. SVT sände under våren även filmen Menashe från 2017 som utspelar sig i Brooklyns chassidiska miljöer och med en dialog nästan helt på jiddisch. Filmen tar sitt namn från titelkaraktären som spelas av skådespelaren Menashe Lustig, vars egna berättelse lagt grund för manuset.

Menashe är en intim historia om en far, nybliven änkling, vars högsta önskan är att få sin son tillbaka från hustruns släktingar utan att behöva gå med på att gifta om sig. Menashes liv är komplicerat, han framställs som något av en strulputte med ständig brist på pengar, men det ligger aldrig i berättelsens riktning att han skulle söka ett helt annat liv någon annanstans. Framförallt är filmen ett enkelt porträtt av en mans liv så som det är, befriad från idéer om hur det borde vara.

Den som tittat klart på Unorthodox kommer också, tack vare Netflix någorlunda förutsägbara algoritm, snabbt få tips om den israeliska serien Shtisel som, trots att den har några år på nacken i ursprungslandet, nu mött en ny publik. Serien om den ultraortodoxa familjen med samma namn spelades in i två säsonger som sändes åren 2013-2015 men ska enligt säkra källor starta inspelningen av en tredje säsong så snart coronaläget tillåter.

Med Shtisel blir det tydligt att konceptet “drama i ultraortodox miljö” inte är någon egen genre utan på sin höjd utgör en slags gemensam ramberättelse. Förutom vissa yttre attribut – och skådespelerskan Shira Haas i centrala roller – har Shtisel väldigt lite gemensamt med Unorthodox. Delar av detta kan förstås hänföras till att den “harediska” judendomen inte är monolitisk utan varierar från grupp till grupp, oavsett om vi talar om New York eller Jerusalem. Framförallt ligger dock skillnaden i att de respektive serieskaparna närmar sig karaktärerna och deras värld på helt olika sätt. I Shtisel är det det universella tilltalet som gör serien så fantastiskt sevärd.

Shtisel kretsar kring fyra generationer av en familj där Akiva “Kive” Shtisel får anses utgöra något slags nav. Den konstnärligt lagde Kive är i tjugofemårsåldern, yngst i syskonskaran, och bor ensam tillsammans med sin buttre men kärleksfulle far Shulem som är änkling sedan ett år tillbaka. Shulems mor Malka är dock vid god vigör och har nyss flyttat in på ett ålderdomshem (med TV!). Kives storasyster Giti Weiss med familj får också ett stort utrymme i serien, där relationerna mellan henne och maken Lippe, respektive äldsta dottern Ruchami, står för mycket av dramatiken. Även Kives äldre bror Zvi Arye med familj tar en del av strålkastarljuset, för att inte tala om de kvinnor som blir föremål för Kives romantiska längtan.

Shtisel håller sig genomgående på behörigt avstånd från de öppna politiska konflikter som finns mellan åtminstone vissa av Israels ultraortodoxa grupper och det övervägande sekulära majoritetssamhället. Serien backar dock inte ifrån de spänningar som naturligtvis existerar mellan den enskilda människans behov av självbestämmande och de förväntningar och ramar som sätts av den omgivande gruppen.

Shtisel innehåller också förbluffande mycket humor av det där slaget som vi alla stöter på i det verkliga livet

Att ingen av karaktärerna – med ett intressant undantag – hyser några idéer om att överge familjen eller religionen betyder inte att man slätar över några motsättningar eller att alla är lyckliga hela tiden. Det finns konflikter, det smälls i dörrar och det talas allvar. Det tänjs på gränser och det kompromissas. Men det finns också väldigt mycket kärlek och en stark gemenskap. Många scener är djupt rörande och i princip alla är välspelade.

Shtisel innehåller också förbluffande mycket humor av det där slaget som vi alla stöter på i det verkliga livet; den som är lika delar banal och befriande. Jag skrattar högt vid flera tillfällen och det är alltid ett igenkännande skratt. Situationerna känns bekanta på ett rent allmänmänskligt plan.

Till skillnad från Unorthodox ger Shtisel oss faktiskt en idé om hur livet kan te sig – i alla dess stadier – för några av de hundratusentals människor som lever hela sina liv i den ultraortodoxa miljön. Och berättelsen fungerar därför att den inte gör anspråk på att vara alla dessa människors berättelse utan tar sin utgångspunkt i en enskild familj vars medlemmar har minst lika skilda personligheter som vilken familj som helst. Här finns inga seriefigurer eller karikatyrer utan en grupp individer man som tittare snabbt inser att man bryr sig om.