Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Uppdrag rädda Liberalerna
Liberalernas nyvalda partiledare Simona Mohamsson, som inledde årets Almedalsvecka, är en personifiering av borgerlig integrationspolitik. Men för att rädda Liberalerna krävs lika mycket politiskt mod som en stark personlig berättelse. Det skriver Bean Khalil.
Liberalernas nya partiledare Simona Mohamsson har slagit ett politiskt rekord. Ingen har på så kort tid efter att ha blivit vald till partiledare fått tala på Almedalsscenen. Mohamsson fick under loppet av tre timmar se sig själv bli vald, avsluta ett extrainsatt landsmöte och hålla sitt första tal på Almedalsscenen.
Det stod därför mycket på spel när partiledaren för det parti som stadigt står parkerat under riksdagsspärren ställde sig framför den stora Sverige-flaggan och på riktigt skulle introducera sig själv för väljarkåren. Hennes uppdrag som partiledare handlar om Liberalernas överlevnad.
Talet fokuserade inte på den lista av genomförda reformer som Liberalerna varit med om att införa.
Mohamssons tal skiljde sig därför från det tal man hade kunnat förväntat Johan Pehrson hade hållit. Talet fokuserade inte på den lista av genomförda reformer som Liberalerna varit med om att införa. Inte heller var det ett skolpolitiskt linjetal, även om skolan självklart fanns med. Nej, Mohamsson höll ett tal om det ingen annan partiledare hade kunnat hålla tal om. Simona Mohamsson berättade om sin egen klassresa.
Född till en palestinsk pappa och en libanesisk mamma skiljer sig hennes berättelse från den typiska partiledaren. Efter att Mohamsson vid åtta års ålder kommit till Sverige valde familjen att flytta till staden Överlida norr om Ullared. Familjen, som då hette Mohammad, beslutade att byta till det försvenskade namnet och lade till “Mohamsson” i en kärleksgest till det land som välkomnat dem. Med sig hade Mohamsson fått förklarat att hon “inte fick kasta bort de möjligheter som Sverige hade gett”. Landet de hade kommit till erbjöd oändliga möjligheter för den som tog chansen.
Simona Mohamsson är med det en personifiering av den integrationspolitik borgerligheten i alla tider försökt driva och det yttersta beviset på att Sverige fortfarande är möjligheternas land.
Simona Mohamsson är med det en personifiering av den integrationspolitik borgerligheten i alla tider försökt driva och det yttersta beviset på att Sverige fortfarande är möjligheternas land. Hon sammanfattar det bäst själv med sina tre b: “bilda dig, bete dig, bry dig”.
Men en genomförd klassresa är ingen garant för att partiet ska klara sig kvar i riksdagen. Många frågor kvarstår.
Den främsta är om Mohamsson kommer fortsätta försöken att appellera vänsterut. Strategin grundar sig i viljan att kunna attrahera väljare som i grund och botten håller med regeringen i de frågor de gick till val på, men som vill ha en mjukare framtoning och ett tydligare motstånd till SD. Partiet ska vara mer “vänster” i frågor högern har sakägarskap i men samtidigt tydligt tillhöra högerblocket.
Risken med strategin är uppenbar. Kvar blir ett parti som vill att staten ska ta ett större ansvar även när det går emot liberala värden och principer i övrigt, vilket inte minst blir tydligt i skolpolitiken. Tyvärr höll Mohamsson nämligen fast vid det vänsterpopulistiska språkbruk som på senare tid kommit att utmärka partiets syn på fristående skolor. Konsekvensen av den politik L numera förordar skulle bli att välfungerande skolor, som i sin inriktning ligger närmare samma “folkpartistiska ideal” som Mohamsson i andra sammanhang gärna talar om, skulle tvingas stänga. Taktiserandet kring att locka vänsterväljare kommer med andra ord till priset av en sämre fungerande skola. I viljan att fånga upp en tänkt medianväljare har partiet gått vilse.
Mohamssons uppgift att staka ut en tydlig linje för partiet kommer därför inte att vara enkel.
Simona Mohamsson kommer även att behöva motstå den kanonad av larm från Socialdemokraterna om hur det tidigare “anständiga” liberala partiet numera lägger sig platt inför SD. Det gäller då att komma ihåg att Socialdemokraterna egentligen aldrig har brytt sig om Liberalerna, och att den typen av utspel endast handlar om att skapa intern osäkerhet inom L för att på så sätt försvaga det borgerliga regeringsalternativet.
Mohamssons uppgift att staka ut en tydlig linje för partiet kommer därför inte att vara enkel.
Ska Mohamsson lyckas måste hon överge partiets övertro på att politisk spelskicklighet kan förvandlas till väljarstöd och i stället leda en optimistisk liberal borgerlighet.
Liberalerna skulle kunna vara ett parti för välutbildade storstadsväljare som håller skolan högt, anser att utbildning bör löna sig och som prioriterar klimatpolitiken – och som driver på såväl Sverigedemokraterna som Moderaterna i dessa frågor. Lyckas hon därtill få ut samma berättelse som hon talade om i Almedalen – och knyta den till partiets integrationspolitik – så finns det en chans för partiets fortsatta överlevnad. Hon är trots allt ett bevis på att den politik hon själv förespråkar faktiskt fungerar.
In till Visby kom en grön partisekreterare, ut kom en av det moderna Sveriges klassresenärer. Men vill hon också bli en framgångsrik liberal partiledare behövs även politiskt mod.