Krönikor Krönika
Vad är priset för att inte kunna flörta?
Unga vuxna saknar erfarenhet av sociala interaktioner som vi tidigare tagit för givet. Allt för riskaversa tonåringar är kanske inte bara av godo, skriver Hannah Stutzinsky.
Att för första gången stå en nästipps avstånd från någon annan, lätt framåtlutad och med ögonlock som flimrar är för många mer än ett tonårsminne. Det är en upplevelse som formar ens navigering i mellanmänskliga relationer och självkänslan i sociala interaktioner under de första åren i vuxenlivet. Det är emellertid en erfarenhet som allt färre har med sig när de lämnar ungdomen bakom sig.
En amerikansk beteendeundersökning har i flera år frågat sistaårselever i (motsvarande) gymnasiet om deras livsvanor. Under 1990-talet svarade nästan 90 procent av de amerikanska 17-åringarna att de gick på dejt emellanåt. Förra året var den siffran 46 procent. Det är nästan en halvering av andelen tonåringar som när de slutar gymnasiet vet hur det är att initiera en obekväm dialog, att visa sig sårbar och inte minst – att våga riskera att bli avvisad.
Att därtill bli avvisad är en ännu större social prövning.
Att berätta för någon att hon eller han är söt och att man är nyfiken på att veta mer om personen kan vid första gången kännas som det mest riskfyllda som går att utsätta sig för. Att därtill bli avvisad är en ännu större social prövning. Men när det väl är gjort en gång, och himlen fortfarande inte ramlat ned, inställer sig ofta en känsla av stolthet, även om den är uppblandad med skam, nervöst illamående och en svårbeskriven sorg.
Nyligen visade American Institute for Boys and Men att de amerikanska 17-åringarna inte bara inleder romantiska interaktioner i minskad utsträckning, utan har färre sociala interaktioner över lag. En lägre andel har exempelvis haft ett deltidsjobb eller är engagerade i idrotts- och föreningsliv än vad deras jämnåriga för 30 år sedan var. Förutom att erfarenheten av deltidsjobb eller föreningsengagemang i ung ålder ofta ger ett försprång i arbetslivet, ger det sociala färdigheter som är svåra att få någon annanstans. Den som stått bakom en kassa och hanterat en situation där en kund inte kan betala eller varit gymnastiklärare och talat ut med överengagerade föräldrar har fått pröva på att leta efter ord samtidigt som ångesten pulserar. Det är erfarenheterrna som formar riskviljan och tron på den egna förmågan längre fram.
Det finns ingen svensk studie som undersöker dejtingbeteende hos tonåringar i Sverige. Men Ungdomsbarometern undersöker intressen och attityder hos unga. En rapport från 2025 visar vad unga eftersträvar för att leva ett gott liv. Här stod en stabil tvåsamhet högt i kurs. Det var 89 procent som instämde i påståendet ”målet med en relation är att hitta en person att dela resten av sitt liv med”. Det är en ökning med 14 procentenheter sedan 2022. Stabilitet verkar vara vad som präglar drömmarna hos samtidens unga vuxna. Ett förverkligande av dessa drömmar kräver att någon initierar det första steget.
Ungdomsbarometern visar även att trenden för unga att intressera sig för att träffa nya människor, festa och ha sex, är nedåtgående. Gemensamt för mätvariablerna är att de innehåller social risk. Nya möten och interaktioner är potentiella stunder då man kan göra bort sig eller bli avvisad. Frånvaron av tonårsfyllor gör nog föräldrar mer betryggade än oroliga. Men när det läggs samman med frånvaro av föreningsliv eller sommarjobb, blir resultatet osäkra vuxna personer som inte fått öva sociala förmågor innan de testas skarpt.
Den kommande vuxna generationen är mer riskavers än vad tidigare generationer varit, både i dialog med äldre vuxna och med varandra. Exakt vad det kommer betyda för parbildning framgent är svårt att med säkerhet utröna. För även om de drömmer om stabila äktenskap och kärnfamiljer, blir de vuxna i en tid då barnafödandet är historiskt lågt och de själva är obekanta med att dejta. Därtill ska de inom kort gå ut på arbetsmarknaden och köpa sin första bostad, utan den sociala erfarenhet vi tar för givet. Allt för stora ungdomssynder kan världen nog klara sig utan, men dit hör inte tonårsromanser.