Vad vill Kristdemokraterna i kulturpolitiken?

Roland Utbult (KD) är en ovanlig kulturpolitiker. Med bakgrund som artist i frikyrkovärlden har han förstahandserfarenhet av vad det innebär att vara kulturarbetare. Han drar sig inte heller för att använda sig av sitt artistskap i sin kulturpolitiska opinionsbildning. Vid ett flertal tillfällen har han tagit ton i riksdagens talarstol, vilket finns att ta del av på välbesökta videoklipp på Youtube. Under alliansregeringen hamnade Kristdemokraterna likt de andra småpartierna i kulturpolitisk skugga av Moderaterna, eftersom dessa innehade ministerposten. I opposition upplever Utbult att Kristdemokraterna har mest gemensamt med Centerpartiet och Liberalerna.

Varför ska staten bedriva kulturpolitik?

– Jag tror att det skulle bli väldigt svårt för många konstutövare att klara sig utan till exempel MU-avtalet, där kommunerna är med och skriver avtal med konstnärer, om visningsersättningar och sådant. Jag tror att staten måste finnas med för att vi ska få ett bra kulturliv runtom i landet. Det ska dock vara armslängds avstånd mellan politik och kultur.

För vems skull bedrivs kulturpolitiken?

– Det måste vara för personen där ute i samhället, så att säga. Varje person måste få del av bildning, av kultur och vissa delar är kommunalt ansvar som kulturskolan, men jag tycker att det är viktigt att man når ut till hela befolkningen då det finns delar av befolkningen som inte nås idag.

Bör statens kulturbudget öka eller minska jämfört med i dag?

– Det är klart att jag som kulturtalesperson vill att den ska vara stor, men jag anser att såsom regeringen arbetar nu, när man pytsar ut pengar åt alla möjliga håll som kanske inte har någon större effekt… Det är väldigt oansvarigt. Men det har ju att göra med hela statsbudgeten, där man höjer 63 skatter för att få ett stort reformutrymme. När vi då sänker skatten på arbete och sparande blir så klart reformutrymmet något mindre, men det blir också andra prioriteringar. Man pytsar inte ut pengar till höger och vänster som det görs nu. Och när det gäller kulturministern och det sättet som hon använder pengarna är jag väldigt kritisk.

Du föregriper nästa fråga, är kulturbudgetens storlek ett bra mått om man tar kulturen på allvar?

– Jag tycker inte det. Jag tycker det finns andra värden än att man använder pengar lite överallt. Man satsar till exempel på fri entré på statliga museer i Stockholm, samtidigt som det finns enorma behov där ute i landet.

Vilka är de ideologiska utgångspunkterna för Kristdemokraternas kulturpolitik?

– Vi är ju ett värderingsburet parti. Så att jag menar att kulturen handlar väldigt mycket om värderingar. I första stycket av läroplanen för grundskolan lyfter man etiska värdeord som människovärde och jämlikhet mellan könen, det handlar om jämställdhet, om engagemang för socialt utsatta personer, om tolerans. Jag tycker att kristdemokratin utgår från att kulturen är viktig för människor och den bärs av gemensamma etiska värden som vi kan samlas kring.

Hur märker man det i den konkreta politiken?

– I kulturpolitiken märker man det konkret i till exempel kulturarvsfrågorna, där jag menar att värderingar är en del av det immateriella kulturarvet. När det gäller andra partier så hade de inte i princip inte med det. SD, till exempel, talade mycket om byggnader och väldigt fysiska rättigheter för kyrkan, tomträtter och sådana saker. Jag lyfte däremot konkret just de här värdena och i den debatten var jag ensam om att lyfta de uttryck som står i läroplanen för grundskolan, att vi bygger det här samhället på västerländsk humanism och kristen tradition. Det fick jag stå ensam och förklara.

Vad menar du med kristen tradition?

– Jag menar just de värden som nämns i läroplanen för grundskolan. Jag tror på medmänsklighet, människovärde, respekten för varandra, respekten för att ditt är ditt och mitt är mitt, att vi behöver varandra.

Vad skiljer Kristdemokraternas kulturpolitik från de andra allianspartiernas?

– Vi är ju väldigt ofta överens, skall jag säga. Vi ska ju förhoppningsvis regera tillsammans och jag ser att kulturutskottet är ett av de samarbeten mellan oss som fungerar väldigt bra. Ska jag skilja ut mig själv från dem handlar det väl om just det här med kulturarvet.

Vilka partier betraktar ni som era huvudmotståndare i kulturpolitiken?

– Jag tycker att Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna är mina motståndare i kulturpolitiken, men med det sagt så är det också så att det finns vissa gemensamma nämnare också. Jag kommer ha ett seminarium med Socialdemokraterna om spelberoendet till exempel. Sedan ska jag också säga att SD är en politisk motståndare, och det handlar just om de grundläggande värderingarna, som jag menar att de inte står upp för.

Vilket parti upplever ni att ni har mest gemensamt med i kulturpolitiken?

– Jag vill nog säga att jag tycker att Centerpartiet och Liberalerna är de som ligger allra närmast.

Varför inte Moderaterna?

– Alltså, vi har en fantastiskt duktig ordförande i kulturutskottet, Olof Lavesson (M), men det är en sak. När det gäller Moderaterna tycker jag ibland att de inte visar det sociala patos som jag vill se. Men som jag sade, alliansen är ett tight gäng.

Vilka är de viktigaste kulturpolitiska reformerna som har genomförts under den här mandatperioden?

– Under den här mandatperioden så tycker jag faktiskt att det mesta har fallerat. Filmpolitiken, som skulle bli den stora grejen, blev ju ett fiasko även om den gick igenom.

– Det är svårt att nämna någonting har varit lika lyckat som till exempel kultursamverkansmodellen under allianstiden.

Vad är det sämsta som genomförts?

– Biomomsen är det sämsta, tycker jag.

Vilka kommer att vara de hetaste kulturpolitiska stridsfrågorna under valåret tror du?

– Vi i alliansen kommer att peka på regeringens brister i kulturpolitiken. Jag menar att den opposition som finns nu ute i landet bland biografägare kommer att lyfta frågan om den havererade filmpolitiken. Jag tror att det spelmarknaden kommer ju förändras under våren.

– Nu är vi i utskottet överens i stort sett men det var ett dåligt exempel för det var ingen stridsfråga egentligen. Och TV-avgiften likadant, den är vi överens om den också. Sedan tror jag att Alice Bah Kuhnkes tillkortakommanden, hennes oerhörda slöseri med medel i en tid när alla ekonomer säger att man inte ska slösa, behöver lyftas. En hel del fokus kommer nog att hamna på henne personligen och hur hon har hanterat kulturområdet.

Vad är de viktigaste målen för en statlig filmpolitik, att den främjar kvalitetsfilm, att den främjar svenska filmskapares frihet eller att man uppfyller kvantitativa kulturpolitiska mål som mångfald och könskvotering?

– Jag tycker alltid att kvaliteten är det viktigaste, inte minst när det gäller film.

– Vad gäller könspolitiska mål är det klart att man ska ha ambitionen att ha fler kvinnliga producenter, men kvotering är fel väg att gå.

Så tester som Bechdeltestet är inte relevanta för hur filmstödet ska fördelas?

– Nej, jag tycker inte det.

Har statens kulturråd för mycket makt?

– Jag tycker inte det är något problem i nuläget. I och med kultursamverkansmodellen fick ju kulturrådet släppa ifrån sig en hel del makt.

Ska Myndigheten för kulturanalys finnas kvar?

– Ja, det tycker jag.

Ska de svenska kultur och forskningsinstituten i Rom och i Alexandria och i Istanbul finnas kvar?

– Jag har inget nedläggningsförslag på det.

Bör statens fastighetsverk fortfarande äga viktiga kulturinstitutioners byggnader?

– Jag har inget svar där.

Är det rimligt att statens fastighetsverk tar ut så kallade marknadshyror av statens egna kulturinstitutioner?

– Det är en sak man bör se över, naturligtvis, men något annat svar har jag inte i dag.

Bör de tre världskulturmuseerna i Stockholm slås ihop till ett enda såsom föreslagits?

– Svar nej.

Bör kulturarvspolitiken fokusera på svenskt kulturarv?

– Jag tycker att det är viktigt med svenskt kulturarv. Det är också viktigt med europeiskt kulturarv som vi ju är en del i. Jag välkomnar kulturarvsåret som EU har instiftat och att stärka den europeiska identiteten. Och så är det viktigt att slå fast att det finns fysiska värden att skydda, inte minst när vi ser att man i andra delar av världen förstör viktiga fysiska kulturarv.

Ska kulturpolitiken vara värdeneutral eller ska den aktivt främja vissa åsikter och värderingar?

– Den ska aktivt främja viss åsikter och värderingar, definitivt.

Vilka är de, och var slås de fast?

– De grundläggande värden som man kan läsa om i bland annat läroplanen för grundskolan, första stycket om värdegrund. Där har vi dem sammanfattade som jag ser det.

Kan en kulturinstitution som finansieras med skattepengar driva en egen politisk agenda?

– Det är en intressant fråga. Om man tydligt talar om att det här står vi för och så kan det vara okej. Men om en vänsterregering riktar in sig på fria grupper som enbart har ett vänsterbudskap, då tycker jag att man ska väldigt återhållsam med pengar. Det har slösats rätt mycket och jag vet att kulturministern är ganska generös även där när det gäller fria grupper.

Finns det en åsiktsmässig slagsida i den offentligt finansierade kultursektorn?

– Jag tror att det väger över åt vänster.

Ska det finnas en statligt fastslagen litteraturkanon i skolan?

– Ja, det har vi i vårt program.

Är det lika viktigt med offentliga bibliotek i dag som tidigare nu när böcker är så mycket billigare och det finns så mycket information på nätet?

– Ja, det är lika viktigt.

Ska biblioteken få låna ut e-böcker gratis?

– Nej, det tycker inte. Författaren måste få sin ersättning i någon form.

Är den nya public serviceskatten bättre eller sämre än den tidigare finansieringslösningen?

– Den är bättre.

Varför då?

– Den gamla lösningen var uråldrig.

Ger inte en avgift ett sken av att det är ett element av en frivillighet inblandat?

– Nej, jag tycker inte det. Det är som en begravningsavgift. Du får ju det du betalar för. Det går inte bara rakt in i statskassan som vilken skatt som helst.

Är det förenligt med en liberal demokrati att ha statliga medier?

– Ja, om de är objektiva.

Hur ska man säkerställa objektiviteten? I dag finns det ju ingen instans som följer upp och granskar objektivitet och saklighet i public service.

– Det är ju en problematik. Det finns stora brister och det finns de som vill lägga ned public service i vårt parti, men vi har riksdagsbeslut på att vi vill ha kvar public service och jag stödjer den tanken.

Är det föreslagna mediestödet som kom ifrån medieutredaren bättre eller sämre än det tidigare presstödet och tidskriftsstödet?

– Jag tycker att det var ett ett märkligt resultat av utredningen. Någonting måste hända, men det som kom fram ur medieutredningen tror jag inte det är det optimala.  

Tror du att det finns en risk att förslaget kan leda till ökad åsiktskontroll vid förmedlingen av medel?

– Det är fullt möjligt. Samtidigt är det naturligtvis positivt att de här vita fläckarna i nyhetsrapporteringen skulle kunna fyllas med nyheter. Men jag tror att det blir ohanterbart att ge små bidrag till var och varannan som har lokala nyhetsbloggar.

Ska staten stödja även medier som har antidemokratiska åsikter?

– Nej det tycker jag inte.

Var går gränsen i så fall?

– Den går vid hets mot personer. Man kan inte sitta i en radiostudio och hetsa mot judar eller andra, det finns gränser. Nazismen och den autonoma vänstern är ett klart hot.

---

Fakta Roland Utbult (KD)

Ålder: 66
Riksdagsledamot sedan 2010
Kulturpolitisk talesperson för Kristdemokraterna sedan 2015
Bor: Utanför Uddevalla
Favoritbok: William Goldings ”En sjöfarares riter”
Senast lästa bok: Läser Bibeln varje dag
Favoritartist: Carol King
Senaste konsert: Eget framträdande i Smyrnakyrkan i Göteborg
Senaste teaterföreställning Klassfesten, på länsteatern i Örebro