Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Samhälle Åsikt

Varken frihet eller skolor om L får bestämma

När Liberalerna nu krokar arm med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna i synen på friskolor sker det utan förankring i fakta om friskolornas verklighet och utan respekt för elever och föräldrar. Det skriver Ulla Hamilton.

Liberalernas partiledare Simona Mohamsson tillsammansd med arbetsmarknadsminister Johan Britz och klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari. Foto: Christine Olsson/TT

Liberalernas partistyrelse har bestämt sig för att driva ett förbud för friskolor att använda verksamhetsformen aktiebolag.  

”Vi vill fasa ut vinstintressen ur skolan. Friskolor som i dag bedrivs som aktiebolag bör omvandlas till en ny särskild driftsform utan krav på vinst”, meddelade partiledaren Simona Mohamsson i Expressen den 18 oktober 2025. Hon vill se ett totalstopp för aktiebolag. 

Det är ett mycket långtgående krav som, om det blir verklighet, skulle drabba en mycket stor andel av landets elever som i dag går i friskolor. Av alla elever som 2024 gick i fristående grund- och gymnasieskolor gick 3 av 4 i friskolor som är aktiebolag.

Vad ska hända med dessa elevers 928 skolor? Liberalernas beslut innebär att man ska ”fasa ut vinstintresset ur skolväsendet. Elevernas kunskapsutveckling ska alltid sättas i främsta rummet och friskolor som i dag drivs som aktiebolag ska omvandlas till en ny särskild associationsform utan vinstincitament.”

Intressant nog anger partiordföranden inga belägg för det svepande påståendet som ligger till grund för ställningstagandet; ”Det finns i dag skolor vars främsta lojalitet inte ligger hos barnen utan hos aktieägaren. Det går inte att komma ifrån att aktiebolagens syfte och drivkraft är att gå med vinst. Och det står i konflikt med skolans syfte om att alla barn ska ha rätt till en bra skola med hög kvalitet på utbildningen.” 

Med den argumentationen – att skolhuvudmannens främsta lojalitet ska ligga hos barnen – är det även kommunala huvudmän som kan anklagas för samma sak, att inte prioritera att alla barn ska ha rätt till en bra skola med hög kvalitet på utbildningen. Det finns många kommuner som lägger pengar på andra verksamheter, eller avstår från att agera gentemot skolor som levererar dåliga resultat trots att en stor andel elever lämnar deras kommunala skolor utan behörighet till gymnasiet. Göteborg är ett exempel på en sådan kommun. 

Svenska elever presterar åter i topp i Pisa- och TIMSS-undersökningarna, tack vare friskolorna. 

Dessutom struntar uppenbarligen Liberalerna i det faktum att friskolor har bidragit till att öka kunskaperna i svensk skola. Det visar analyser av resultaten i de internationella undersökningarna Pisa och TIMSS. Svenska elever presterar åter i topp enligt dessa undersökningar, tack vare friskolorna. Men det verkar inte spela någon roll för Liberalerna. I vart fall vill inte partiledningen dela med sig av denna information i det interna material som nu sprids i partiet för att underbygga ett kommande beslut om förbud på landsmötet i november.

Äganderätten står inte heller högt i kurs hos Liberalerna när de bara lättvindigt konstaterar att friskolor som i dag drivs som aktiebolag ska omvandlas till en ny särskild associationsform utan vinstincitament. 

Beskedet om denna radikalt ändrade inställning är tydligt. De omkring 500 000 berörda elever och föräldrar som valt dessa skolor vet nu var Liberalerna står i frågan. De kan konstatera att Liberalerna krokar arm med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Att påstå att de trots detta värnar om valfriheten och mångfalden på skolområdet är inte trovärdigt. 

Det hänvisas ofta till att SOM-institutets undersökningar visar att allmänheten tycker att friskolor inte ska få dela ut vinst. Ett resultat som tas som intäkt, inte minst av partier på vänstersidan, för att förbjuda friskolor som aktiebolag. Därför är det intressant att relatera denna attitydundersökning till vilka kunskaper som allmänheten har om hur vinstnivåerna faktiskt ser ut i friskolebranschen.

87 procent har en helt felaktig uppfattning av hur vinstnivåerna i verkligheten ser ut.

Demoskop har vid flera tillfällen ställt frågor till allmänheten om vilken vinstnivå som man tror att friskolorna har. Våren 2025 ställdes frågan ”Ungefär hur stor andel av den totala omsättningen i friskolor tror du blir till vinst i verksamheten?” 1 033 personer i åldern 16–79 år svarade och resultatet är minst sagt anmärkningsvärt och illustrerar väl vad som kan bli resultatet när det inte framgår i debatten hur vinstnivåerna faktiskt ser ut i verkligheten. Då blir det upp till den enskilde att ”forma sin bild av verkligheten”. Så här fördelades svaren;

Endast 13 procent har en korrekt uppfattning då de svarade 0–4 procent och den verkliga nivån är ca 3 procent (före skatt). 

15 procent tror att 41 procent eller mer av den totala omsättningen blir till vinst. 24 procent tror att det är mellan 21 och 40 procent. 11 procent tror att det är mellan 16 och 20 procent. 11 procent tror att det är mellan 11 och 15 procent.

87 procent, eller nästan 9 av 10, har alltså en helt felaktig uppfattning av hur verkligheten ser ut och hela 39 procent tror att vinsten uppgår till ca 20 procent eller mer. Då är det kanske inte så konstigt att resultatet i SOM-undersökningen blir som den blir. 

Jag vill hävda att politiker, och även till viss del media, har ett stort ansvar för att denna mycket skeva bild har etablerats. Att sedan ta den som intäkt för att man har allmänhetens stöd är enligt min mening helt förkastligt. Politiker har en viktig uppgift att faktiskt beskriva hur verkligheten ser ut. 

Nu verkar det som att Liberalerna i stället väljer att rida på denna uppenbart felaktiga bild.

Nu verkar det som att Liberalerna i stället väljer att rida på denna uppenbart felaktiga bild, och använda den som en grund för att ändra sin politik. Det imponerar inte. I den svenska offentliga debatten har det ofta raljerats över politiker i andra länder som spelar på allmänhetens okunnighet i olika frågor. I USA finns det många exempel i dessa dagar. Det är en sak att som politiker vara övertygad om att det finns saklig grund för att driva en viss politik. Men svepande anklagelser utan belägg imponerar inte. 

Frågan är om Liberalerna ens har sina egna sympatisörer med sig i denna kraftiga vänstersväng. 

Demoskop ställde nämligen även en annan fråga i samma undersökning; ”Hur mycket anser du att ett skolföretag som är skattefinansierat bör kunna göra i vinst som en andel av den totala omsättningen?” 

Svaret på den frågan redovisas i förhållande till partisympatier. Sammantaget svarade en majoritet, 59 procent, att vinst är acceptabelt (det vill säga mer än noll). Bland liberala sympatisörer ansåg 84 procent att det är acceptabelt att skolföretag går med vinst. 7 av 10 anser att ett skolföretag ska kunna göra en vinst på mellan 1–10 procent. Där ligger den också i dag. Endast 16 procent säger nej till vinst. 

Prenumerera på Smedjan!

Varje lördag får du som prenumerant (gratis) ett nyhetsbrev med exklusiv text av Svend Dahl och lästips från veckan som gått. Dessutom unika erbjudanden på Timbro förlags utgivning.

Stödet för vinst är också starkt hos sympatisörer till Moderaterna (88 procent), Centerpartiet (89 procent) och Kristdemokraterna (85 procent). Även bland Sverigedemokraternas sympatisörer finns det ett starkt stöd för vinst (72 procent). Föga förvånande ser det annorlunda ut hos sympatisörerna till de andra partierna. För Socialdemokraterna är det 39 procent, för Vänsterpartiet 21 procent och för Miljöpartiets sympatisörer 30 procent, som accepterar vinst.

Liberalernas partistyrelse har nu valt en helt ny väg. Nu ska den stora majoriteten friskolor som drivs som aktiebolag förhindras från att fortsätta att bidra till att utveckla svensk skola. Det är ett tydligt besked till den stora majoritet som anser att det är rätt att man kan välja skola. För om den liberala politiken får genomslag så kommer det att bli en dramatisk minskning av antalet skolor att välja bland. Det parti som kallar sig liberalt väljer att begränsa mångfalden och valfriheten för landets elever.