Därför skrämmer privata Mando slag på de rödgröna

Tänk er de rödgröna partiernas ständigt upprepade retorik mot privata vårdföretag. Berättelsen innehåller nära nog alltid samma ideologiserade beståndsdelar. Inte särskilt elegant formulerat, oftast helt fritt från understödjande data. Men budskapet är framför allt designat till att vara enkelt för de egna väljarna att förstå. En genompolitiserad ”framing” i populistisk tradition med komponenter som vänsterpartierna plockar fritt ur.

Vi rabblar igenom hela paketet. Privata utförare sägs vara ”lycksökare, inte sällan kopplade till kriminalitet” som ”föredrar de enklaste patienterna” och är organiserade i aktiebolag som uppstått ”på grund av utförsäljning eller privatisering”.

Lägg därtill att bolagen ”gör stora övervinster som delas ut till riskkapitalister” och att denna vinst uppkommer ”genom sämre behandlingsresultat och genom att det tummas på kvaliteten”, vilket sägs bli den naturliga följden av verksamheternas påstådda ”kortsiktiga fokus”.

Men det stannar inte där. För väljarna matas nära nog alltid med en tillagd färdriktning. Formulerad som ett löfte. ”En politik till vänster kommer aldrig acceptera ett samhälle där tillgången till den bästa vården blir beroende av plånbokens tjocklek”. I politiken kallas detta för att ”bygga kontrast”. Väljaren ska tänka att orättfärdig högerpolitik leder till vård efter betalningsförmåga. 

Varje vettig människa inser förstås att både bra och dåliga verksamheter i själva verket existerar i alla driftsformer, både offentliga och privata. Men i Sverige är hela 85 procent procent av välfärdstjänsterna offentligt producerade. Jag har alltid stått upp för att det är viktigt för medborgarna att dessa verksamheter utsätts för nytänkande och konkurrens. Det som är bra med bäst utfall och resultat ska självklart på sikt överleva och expandera. Det som fungerar uselt ska lika självklart väljas bort. Oavsett driftsform eller regi. 

Jag har på olika sätt arbetat med och följt hälso- och sjukvårdspolitiken ända sedan mitt första uppdrag på Socialdepartementet i mitten av 1990-talet. Jag begrundar dessa vänsterns fraser i egenskap av ordförande för det som av utländska betraktare kallats för världens främsta ätstörningskliniker. Svenska Mandometerklinikerna, vars specialistvård föräldrar från olika delar av världen väljer att skicka sina ofta döende döttrar till. Förtvivlade efter åratal av misslyckad konventionell psykiatrisk behandling i hemlandet. Som en sista utväg för att rädda sina barn.

Att svensk vård lockar, trots lokaliseringen till ett land högt upp i norra Europa, hör verkligen inte till vanligheterna. Hur många fler svenska specialistkliniker har som Mando haft så enastående behandlingsresultat att dessa kliniker spridits och drivits på tre kontinenter, i länder som USA och Australien?

Vänstersidans retoriska tankefigurer trasas fullständigt sönder om man ser till Mandometerklinikernas dagliga gärning. 

Alla dessa vänstersidans retoriska tankefigurer om privatdriven vård trasas fullständigt sönder om man faktabaserat ser till Mandometerklinikernas dagliga gärning och trettioåriga historia. Det är därför klinikerna är så politiskt farliga för rödgröna krafter som ser som sin huvuduppgift att ta tillbaka den ideologiska kontrollen inom hälso- och sjukvården.

Låt mig ta lite fakta utifrån vänstersidans berättelse om privatdriven vård.

Mandometerbehandlingen har vuxit fram ur tre decenniers forskning på Karolinska Institutet, KI, och utgick från början från välkända effekter när försöksdjur äter mindre mat och hur detta påverkar aktiveringen av dopamincellerna i hjärnans ”belöningssystem”. Därtill förändrar sig hjärnans ”signalsystem” med variationer i mattillgången. Forskningen visar vidare att extern kontroll av ätbeteendet även ger kontroll av det ”hormonella systemet”.

Det är framför allt detta, som på forskarspråk kallas ”ätbeteendets neuroendokrinologi”, som inte alls beaktas i den offentliga psykiatriska standardbehandlingen, som i stället fokuseras på samtal med psykiater.

Däremot får Mandometerklinikernas patienter psykologiskt stöd. Men forskningen vid KI visar att de 40 procent av patienterna som har psykiatriska eller somatiska diagnoser med symptom som oro, depression och tvångstankar blir fria från symptomen när ätbeteendet normaliseras. Mandomterklinikernas forskare har visat hur hjärnan är en del av förloppet. Forskningen tydliggör att psykiatrisk standardbehandling av ångest, som normalt hjälper andra patienter med ångest, inte har någon effekt på anorexi eller ångest hos patienter med anorexi. Över 99 procent av anorexi-patienterna med dessa psykiatriska diagnoser får dessa som en konsekvens av ätstörningen, inte tvärtom. 

Mot denna bakgrund har ett omfattande forskningsprojekt, som över tid kostat klinikerna cirka 100 miljoner kronor i forskningsinvesteringar, varit utvecklandet av ett medicintekniskt hjälpmedel kallat Mandometer. Första generationen var stor och otymplig, många generationer senare ryms den i fickan eller i väskan.

Syftet är att återställa kroppens signaler för hunger och mättnad inom beteendemodifiering samtidigt som Mandometern möjliggör den avgörande externa kontrollen av ätbeteendet för den fysiska behandlaren på kliniken oavsett var patienten befinner sig. Detta genom att avläsa de individuella ätkurvorna som alla registreras i klinikernas eget avancerade journalsystem. Patienten ges feedback både i realtid (bland annat genom chat eller textmeddelanden till patienten) och i efterhand på kliniken.

I klinikerna ersätter Mandometern också den ingripande sondmatning som ofta sker i konventionell psykiatrisk tvångsvård och är förknippad med hög dödlighet. Med dagens AI-språk skulle vi kunna säga att det medicintekniska verktyget också utgör ett tidigt framforskat svenskt exempel på ”Machine learning”. Hjälpmedlet hjälper till att effektivt få patienten att återgå till normalt ätbeteende. Reliabiliteten hos patienterna är extremt hög jämfört med om en anhörig eller behandlare vädjar om att äta upp det som finns på tallriken.

En patient som varit så svårt sjuk att den varit intagen på slutenvård dygnet runt, och sedan blir successivt bättre och övergår till öppenvård, ska även fortsätta denna viktiga del av behandlingen i hemmet, hos vänner eller i skolan. Mandometern är godkänd som medicintekniskt hjälpmedel av Svenska Läkemedelsverket och amerikanska FDA (Food and Drug Administration) för behandlingar av ätstörningar. 

Mandometerklinikerna, bland annat den vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge, fanns långt innan den offentligt drivna specialistvården inom ätstörningar till slut växte fram ur den vetenskapliga förståelsen att ätstörningspatienter skulle flyttas ut från den gamla tidens offentliga psykiatriska institutioner där alla med psykiatriska symptom blandades.

Men ätstörningspatienter lärde sig på dessa offentliga inrättningar från andra patienter bland annat hur man självskadar. 20 procent av de individer som går bort i förtid av anorexia nervosa tar sitt eget liv. Enligt internationell forskning dör upp till 17 av 100 patienter. Men än idag har ingen patient dött under mandometerbehandling.

Det är Mandometerklinikerna som såg till att patienterna flyttades ut från mentalinstitutionerna.

Mandometerklinikerna är alltså inget resultat av någon ”utförsäljning”. Tvärtom. Det är Mandometerklinikerna som bland annat såg till att patienterna flyttades ut från mentalinstitutionerna, som visade att de antidepressiva läkemedel som användes i offentlig psykiatri var djupt olämpliga för anorektiker och som inspirerade beslutsfattarna till att ätträning i någon form blev ett ska-krav även inom offentlig ätstörningsvård trots att detta från början beskrevs som ”farligt för ungdomar med ångest”.

Det var också från Mandometerklinikerna som de obrutna vårdkedjorna inom behandlingen utvecklades. Liksom exempelvis det extremt effektiva att anställa ”egenerfarna”, alltså före detta svårt sjuka patienter som en del i behandlingen. Så får nyintagna svårt sjuka direkt trygghet i förebilderna att de själva har stor sannolikhet att också bli friska när de behandlas på Mandometerklinikerna.

75 procent av patienterna, oavsett ätstörningsdiagnos eller ålder, blir också diagnosfria efter i genomsnitt 12 månader. Jag har skrivit mer om detta i en annan text från augusti förra året. 2023. 

Mandometerklinikerna har alltså drivit kvalitet och innovation och utgjort en nationell ledande förebild för den offentliga vården – men inte utan hårt motstånd från en del psykologer och psykiatrer. Akademiska tvister är som bekant inte ovanliga. Politiken brukar säga att man ska hålla armlängds avstånd från den fria forskningen, men som vi senare ska se så gäller det inte alla politiker.

Den 78-åriga grundaren Per Södersten, professor emeritus i neuroendokrinologisk beteendeforskning på KI, passar vidare dåligt in på vänsterpartiernas arketyp av en ägare och riskkapitalist. Under 30 år har han inte tagit ut en krona i vinstutdelning, utan de år som givit överskott har gått till fortsatt forskning och till att utveckla specialistvården till att bli allt bättre för patienterna.

Tillsammans med medgrundaren Cecilia Bergh, medicine doktor, har de dedikerat sitt liv till att hittills fått över 2 300 patienter friska. Många av dessa unga individer hade utan denna gärning mist sina liv. En enastående samhällsinsats som de flera gånger belönats för med kungliga medaljer. Åren 2000 till 2013 gick det över hundraåriga Investor in som delägare.

Långsiktigheten i verksamheten förstärks också av att Mandometerklinikerna har en världsunik klinisk uppföljning för varje patient i hela fem år. Även den patient som redan blivit helt frisk kallas enligt ett vetenskapligt utformat program tillbaka till klinikerna. På så sätt finns i dag kunskapen att 90 procent av de som genomgått behandlingen förblir långsiktigt friska utan återfall.

Standardvården har ingen uppföljning och heller inget offentligt krav på redovisning av behandlingsresultat.

Flickorna återfår livet och kan leva helt normalt. Det ska jämföras med att cirka 30 procent inom psykiatrin återfaller redan inom ett år enligt internationell forskning. Vad som gäller för Sveriges offentliga psykiatri, eller behandling inom BUP, vet ingen. Denna behandling är alternativet till Sveriges största och äldsta ätstörningsklinik. Denna standardvård har ingen uppföljning och heller inget offentligt krav på redovisning av behandlingsresultat från den egenproducerade vården. Men antalet dödsfall är allt för stora.

Mandometerklinikerna behandlar sedan årtionden de svårast sjuka patienterna från hela landet. Cirka hundra remisser årligen kommer från 18 olika regioner där den offentliga vården, oftast inom BUP och allmänpsykiatrin, misslyckats i behandlingen. I dag finns direkta vårdavtal med fyra regioner.

Fram tills nyligen har det varit mycket vanligt med sådana remisser av de svårast sjuka, som inte blir bättre i standardvården, till våra kliniker även från Region Stockholms egenproducerade offentliga vård. Men politiska beslut har nu successivt strypt detta patientflöde. Enbart en regions politiker av fyra, det rödgröna styret i Region Stockholm, driver en systematisk kampanj mot klinikerna. Fram till för två år sedan fungerade samarbetet mycket bra. Detta förändrades efter maktskiftet 2022. Privat ska bort. Anhörigas, patienters, läkares, forskares, oppositionens och andra regioners oro negligeras.

Vad gör ett ideologiserat regionstyre som ser att extremt välskötta och framgångsrika privata kliniker med enastående behandlingsresultat inte alls passar in i deras förutbestämda politiska narrativ?

I politikens värderingsdrivna värld kan enkelt ett forskningsbaserat avancerat medicintekniskt verktyg i kommunikationen beskrivas som en billig app. I politikens värld kan ett illa fungerande politiskt beslutat journalsystem som saknar klockslag enkelt användas för att driva bildsättningen att det skett felaktiga dubbelfaktureringar.

Ett sådant regionstyre, det har vi sett, blandar politik och juridik om vartannat. Baserat på fuskanklagelserna stryper de därefter klinikernas kassaflöde, resurserna till patienter och vårdanställda, med över 70 procent långt innan det upphandlade avtalet löper ut.

De struntar i sin egen riskanalys, som varnar för konsekvenserna för patienterna med avbruten vård före avtalsslut, ett avbrott som de själva skriver kan skapas om finansieringen stryps av politiken. De skriver inlagor till svenska domstolar som i praktiken går ut på att försätta klinikerna i omedelbar konkurs.

Ett sådant styre tar också bort den viktiga återhållande effekt som svensk förvaltning av tradition haft i svenskt lokalt politiskt beslutsfattande. Den chef för ”Enheten Psykiatri” som tillsattes efter regionvalet hämtas från politikens egna led. Som tidigare socialdemokratisk sjukvårdspolitiker har denne själv öppet profilerat sig mot privat sjukvård.

Men först av allt i mandatperioden ber ett sådant styre Socialstyrelsen dra tillbaka myndighetens beslut som givit Mandometerklinikerna tidsobunden möjlighet att hjälpa landets allra sjukaste ätstörningspatienter inom ramen för NHV, Nationell Högspecialiserad Vård.

Det finns en rödgrön politisk finess till med detta första beslut av regionstyret redan den 19 april 2023. För med detta grepp sänker styret även den planerade stora RCT-studien (Randomiserad kontrollerad studie) som skulle jämföra Mandometerbehandlingen med den offentliga psykiatrins behandling i syfte att få tydliga utfall av respektive behandlingsmetodik.

Med beslutet hindras effektivt Socialstyrelsens möjlighet att under 2024 få in tillräckligt med ökat vetenskapligt underlag eller indikationer i processen till de nationella riktlinjerna för ätstörningsvård. Ett underlag som i nästa steg kunnat leda till att den redan nämnda forskningen på KI hade kommit in bredare i myndighetsprocessen. 

Detta är förstås en översiktlig genomgång på de metoder som här använts. Men låt mig fördjupa delar av ingredienserna i dessa politiska verktyg som regionstyret tagit till i huvudstadsregionen där hela en fjärdedel av svenska patienter bor.

Först till det påstådda fusket. Vad har regionstyret låtit ”den opolitiska förvaltningen” göra?

De har fyra och ett halvt år efter att Mandometerklinikerna vann regionens upphandling 2018 granskat 399 fall av ”behandling via Internet”. Alltså något hundratal patientjournaler av 102 033 fall i verkligheten. Vidare granskades 462 fall av ”dagvård minst 3 timmar” eller ”minst 6 timmar”, av 13 618 fall i verkligheten. Utifrån dessa hundratalet fall påstår sedan regionstyret att samtliga sådana behandlingar utan undantag under avtalets alla år 2018-2024 är felaktiga. Det förpackas som ”systematisk felrapportering” och genom denna maximala extrapolering får de fram berättelsen om ”fusk för 50 miljoner”.

Jag har tidigare berättat att anklagelserna spreds av intervjuade rödgröna politiker lagom till det att flera medier börjat ställa kritiska frågor om konsekvenserna för patienterna av beslutet att flytta över alla patienter, nuvarande och framtida, till BUP och den regionägda kliniken (SCÄ). En behandling där endast 23 procent av patienterna blev friska så länge SCÄ inrapporterade till det nationella kvalitetsregistret.

Hur är det då med de 399 granskade fallen av ”behandling via Internet” – är dessa hundratalet fall trots allt felrapporterade och saknar stöd i avtalet från 2018? Inte alls. Det som regionstyret avser är behandling utanför kliniken med ”Mandometern”, som jag redan beskrivit bakgrunden till när jag berörde forskningen. I Mandometerklinikernas anbud offererades detta som ett dygnspris och redovisades i detalj. Ytterligare internetbaserad vård inom ramen för dygnspriset beskrevs i ett batteri av insatser inom ramen för ”Mando Online”

Hade regionens upphandlare 2018 inte velat betala för ”Behandling via Internet” hade inte detta varit ett ska-krav i upphandlingen. De hade behövt förkasta Mandometerklinikernas anbud som i stället vann och därmed blev en del av ingånget avtal.

Det rör sig om en medveten glidning i en avtalstolkningsfråga som ensidigt görs av det nya rödgröna regionstyret. 

Regionens tidigare politiker och tidigare tjänstemän, från innan det rödgröna maktskiftet, känner väl till behandlingen med Mandometer utanför kliniken. Hur den går till och följs av behandlaren. Denna har varit berättigat till ersättning under alla år, en gång per dygn också utanför kliniken, alltsedan det medicintekniska verktyget blev tillräckligt smidigt att ta med sig. Det rör sig således om en medveten glidning i en avtalstolkningsfråga som ensidigt görs av det nya rödgröna regionstyret utan stöd i avtalet.

Hur är det då med de 462 granskade fallen av ”dagvård” – är då inte då dessa ”systematiskt felrapporterade” såsom det rödgröna spinnet gör gällande? Inte alls. Regionens journalsystem har endast en tidpunkt, den där journalanteckningen görs. Detta är inte den enda bristen med systemet ”TakeCare”. Därför har Region Stockholm under nära tio år hållit på att upphandla ett helt nytt journalsystem. Det ska nu snarast bytas ut. Inga rapporteringskrav finns heller på att i löptext ange olika vårdinsatsers klockslag, utan det är det medicinska syftet som ska anges i journalen. Olika koder används för att beskriva vårdinsats som skett.

Här driver det nya regionstyret helt enkelt tesen att inga öppenvårdspatienter behöver eller ska kombinera 3 eller 6 timmars öppenvård med någon ytterligare vårdinsats samma dygn. Men detta är helt gripet ur luften. Mandometerklinikerna har enligt avtalet från 2018 rätt att planera in och fakturera till exempel ett läkarbesök samma dygn som öppenvård ägt rum. Det kan även exempelvis röra patientens besök hos dietist. Vanligt är även anhörigbesök efter att mammas eller pappas jobb avslutats på kvällen, även om patienten behandlats i öppenvården flera timmar på förmiddagen.

Men påståendet om fusk kablades ut baserat på dessa lösa grunder.

Vänstertidningar som ”Dagens ETC” och ”Arbetet” liksom LO-finansierade webbsidor som ”Nya Mitten” spred genast narrativet vidare. Alla rödgröna partierna gjorde kampanjer i sociala kanaler. ”Fusk för miljoner” och ”App i stället för vård” och ”systematiska dubbelfaktureringar”. Tolkningen högre upp i beslutshierarkin av de hundratalet utförda journalgranskningarna fick avsedd effekt.

Vid det här laget krävde den politiska oppositionen en verkligt oberoende utredning av fristående krafter. Mandometerklinikerna välkomnade åtgärden. Det rödgröna styret stoppade initiativet.

Många ”riktiga” medier gjorde rätt så normala nyhetsvärderingar. Men självklart borde kritiska frågor ställts och ställas om grunderna för de politiskt riktade anklagelserna. Fantasin räcker nog inte alltid till hos stressade redaktioner hur granskningen hade gått till. För att därefter påstås ha bäring på hundratusentals patientfall. Med tolkningar som dessutom helt saknar stöd i avtalet från 2018. 

Men en bevakning i ”riktiga medier” som stuckit ut allra värst är SVT Stockholms. Den redaktion som är resurssatt av skattebetalarna att granska makten i Sveriges näst största parlament har inte alls ställt kritiska frågor till de rödgröna politikerna. Heller inte intervjuat den politiska oppositionen. I stället har de gjort mängder av nyhetsinslag med mycket kritisk udd riktat mot Mando som privat klinik i linje med regionstyrets kommunikation.

Egna minidokumentärer har producerats av samma redaktion. Är det trovärdigt att redaktionen inte kunnat hitta en enda av de över 2 300 patienter som bevisligen blivit friska på Mandometerklinikerna för en intervju?

I stället har SVT Stockholm intervjuat ett antal kritiska patienter som berättat hur dåligt de mått av klinikernas ätstörningsbehandling. Med tanke på att detta är fruktansvärda sjukdomar så är det förstås per definition sant. Detta tillhör självklart en period i livet man inte tillönskar någon ung flicka. I det lokala SVT-flödet varvades detta med nyhetsrubrikerna om ”Systematiskt fusk”.

Jag har själv arbetat med medier och journalistkontakter i över trettio år. I stort sett finns inte en enda svensk större redaktion jag inte återkommande interagerat med. Mediernas granskning är och ska vara en viktig del av demokratin. Eftersom medierna har en så viktig roll har jag exempelvis ställt upp att medverka på ”Grävande Journalisters” seminarium och deltagit i diskussionen med bland annat ”Publicistklubben”.

Något så journalistiskt hårdvinklat och onyanserat som SVT Stockholms bevakning av detta ämne har jag personligen aldrig tidigare upplevt. Denna erfarenhet säger mig att lagstiftaren har all anledning att fundera på hur opartiskheten i ”Public Service” säkras i framtiden. I Sveriges Televisions sändningstillstånd står att ”nyheter och ämnen får inte behandlas ensidigt”. Att medieinstitutet NMI ställt SVT Stockholms ansvariga chef mot väggen för detta är en viktig insats. 

De rödgröna politikerna i Region Stockholms vänsterkoalition bestående av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centern vill kraftigt minska den privat utförda vården. Hittills berörs hela 140 privata vårdmottagningar som är nedläggningshotade eller på andra sätt påverkas mycket negativt. Flera vårdgivare lämnar Stockholm och väljer att verka från andra regioner. Så kampanjen mot Mandometerklinikerna ska förstås ses i en större politisk kontext.

En verkligt opolitisk tjänsteman som reagerat starkt på hela situationen kring Mando är den handläggare som skötte upphandlingen 2018 (avseende dotterbolaget Mandolean), och var förvaltningens ansvariga fram till 2022, och därför kan ätstörningsavtalets alla detaljer och dess bakgrund.

I en artikel skriver hon bland annat att ”när ny upphandling av ätstörningsvård påbörjades 2017 var det tongivande synsättet inom HSF (förvaltningen) att inte detaljstyra innehåll och kompetens, det vill säga inte hur arbetet ska göras, utan vad som ska göras. Denna form av avtal kallas för tillitsbaserad styrning. I tillitsbaserad anda fanns ett krav att behandlingen även skulle ske i form av olika digitala insatser. Detta reglerades inte i detalj, alltså inte hur ofta det skulle ske, eller hur många gånger. I samband med pandemin utökades åtgärden hos de flesta vårdgivare, så även vid Mandometerkliniken”.

Vidare i texten: ”Mandometerkliniken tillämpande flera olika digitala verktyg, bland annat för att ge patienter daglig ätträning, psykologiskt stöd och olika former av motiverande insatser, MI, samt återkoppling av behandlingen (Mando online). Den digitala ätträningen är neutral och skapar inte samma ångest vid matsituationen som en förälder eller personal kan göra. Mot bakgrund av ovanstående är jag förvånad över att Mandometerkliniken nu stäms på närmare 50 miljoner kronor. Under min tid som avtalshandläggare för avtalet fanns ingen tvist gällande detta, tvisten förefaller alltså ha uppstått under avtalsperiodens sista år.”

Aldrig tidigare har någon sjukvårdsregion dragit in över 70 procent av vårdresurserna från en specialistklinik.

Aldrig tidigare i svensk politisk historia har någon sjukvårdsregion dragit in över 70 procent av vårdresurserna från en specialistkliniks läkarlöner, matinköp och sjukvårdslokaler. Trots att 1 700 patienter i över ett halvår efter åtgärden ska få sin mycket känsliga slutenvårdsbehandling, öppenvårdsbehandling eller femårsuppföljning där. Det rödgröna regionstyret gjorde just detta från maj månad, och de avser att fortsätta med strypt finansiering hela vägen till avtalsslutet sista november.

Kampanjen mot privata Mandometerklinikerna drivs förstås på främst av Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Den ledande vänsterpartisten påstår i flera sammanhang att Mandos ägare tagit ut vinster och att verksamheten är närmast brottslig. Om hans eget rikspolitiska genombrott kan man för övrigt läsa här.

Men den miljöpartistiska ordföranden i ”Psykiatriutskottet” Sandra Ivanovic går också mycket långt. Hon profilerar sig som ”Sjuksköterskan som blev politiker” och inför valet skrev hon att ”på sjukvårdsgolvet fanns det alltid för lite resurser att göra det som krävdes”.

 Nu ställd inför frågor från förtvivlade anhöriga om de rödgrönas egna politiska beslut att dra bort 70 kronor från varje hundralapp till ätstörningsvården skriver hon på sina sociala plattformar: ”Vi håller inne med vissa delar av ersättningen. Jag som politiker och regionen som är en myndighet kan tyvärr inte se genom fingrarna när skattepengar inte gått till vård. Det vore att legitimera korruption”.

Starka politiska ord. Vi går till den ”verkligt opolitiska tjänstemannen” igen. Hon skriver:

”Om det nu stämmer att Mandometerkliniken inte ersätts och därmed tvingas lägga ner verksamheten i förtid innebär det omfattande risker för patientsäkerheten. I media uttrycks att Mando hotar att lägga ner verksamheten i förtid, men ingen reflektion över hur en vårdgivare kan bedriva avancerad vård utan ersättning. Undertecknad har tidigare arbetat med kvalitetssäkring, patientsäkerhet samt tagit fram underlag för detta både regionalt och nationellt. Jag kan inte tänka mig att någon annan region skulle riskera att så snabbt lägga ner en så stor klinik med så många svårt sjuka patienter”.

Anhöriga fortsätter att förtvivlat försöka varna rödgröna politiker för konsekvenserna. En anhörigförening skriver:

”Ni vet att det är lång kö. Ni vet att dödligheten bland ätstörningsdrabbade är anmärkningsvärt hög. Ni vet att de som drabbas hårdast är barn och unga. Ändå har ni nu satt i gång en av de allvarligaste vårdkriserna i vår historia”.

Specialistläkare har vidare fler gånger offentligt berättat att flera av Mandometerklinikernas patienter behövts tas in för suicidbehandling efter att rödgröna regionstyret sedan i maj slutat betala för specialistvården. Oron som skapas påverkar deras chanser att bli friska. Häri ligger också den höga politiska risken som de rödgröna politikerna uppenbart är beredda att ta för sitt spel.

När Region Stockholm tidigare kvittat eller innehållit medel från vårdgivare har de regelmässigt först gått till domstol, för att se om misstänkta felaktigheter blir konstaterade rättsligt. Detta för att inte riskera skattebetalarnas pengar när stora genstämningar blir aktuellt om regionen skulle ha fel i påståenden eller prövade avtalstolkningar. Vidare vill man minimera att pengar som annars ska gå till vård förvandlas till extremt dyra advokatnotor för skattebetalarna när målen växer i flera dimensioner med skadestånd ifall allt visar sig vara hittepå.

Men mot Mandometerklinikerna har det nya rödgröna styret alltså valt att dra bort upp till tre fjärdedelar av finansieringen innan tvisten ens är avgjord i Stockholms tingsrätt.

Om det i tingsrätten visar sig att patientsäkerheten riskerats på felaktiga grunder kommer politiska huvuden behöva rulla.

Detta trots att den riskanalys som regionen, genom nationellt regelverk, tvingats göra nu närmare avtalsslutet just tydliggör svåra konsekvenser för patienterna om vården inte fullföljs. ”Risk för att Mando börjar stänga SLV (Slutenvården) för tidigt” som det står där. Till Stockholms tingsrätt betonar därför regionens representanter skriftligt att de inte alls avser att dra in medlen innan domstolen sagt sitt. Just ”för att inte riskera att patienterna står utan vård” som de skriver i maj 2024. Men regionstyret valde ändå att slå till trots de uppenbara riskerna för patientsäkerheten.

Dagens medicin den 1 augusti samma år säger ”Chefen Psykiatri” att ”när domstolen är färdig med ärendet så vet vi om vi behöver betala tillbaka pengarna eller inte”. Det är alltså inte med större säkerhet än så om den juridiska utgången av de egna anklagelserna, som regionstyret valt att sätta i gång denna politiskt skapade vårdkris. Med krisartade konsekvenser för 1 700 patienter, många mycket sköra med förtvivlade anhöriga. Det politiska risktagandet är alltså mycket högt.

Om det i Stockholms tingsrätt visar sig att patientsäkerheten riskerats på felaktiga grunder kommer politiska huvuden behöva rulla.

Kanske har vi börjat se en utlöpning av hur det är politiskt säkrast för regionstyret om Mandometerklinikerna inte överlever, så att ”fuskanklagelserna” ens hinner prövas juridiskt.

Till tingsrätten skriver regionstyrets representant nyligen att Mandolean efter avtalets upphörande ”inte kommer att ha ekonomiska förutsättningar att reglera återkravet och/eller försätts i konkurs. Mandolean har heller inte visat att verksamheten har livskraft”.

I domstol driver således regionstyret att i praktiken försöka stänga ner Mandometerklinikerna redan nu. Arbetet med framtidssäkring uppmanas att omedelbart avbrytas. En så kallad företagsrekonstruktion ifrågasätts. Status är just nu att en rekonstruktion pågår i ett av dotterbolagen, och en annan har regionen lyckats stoppa. 

Men de politiska riskerna är på andra sätt mycket höga. Det finns framför allt ett före och ett efter i Stockholms ätstörningsvård vid avtalsslut för Mandometerklinikerna den sista november. De rödgröna regionpolitikerna har externt lovat att ätstörningsvården redan då ska bli bättre. Trots färre platser.

Det som händer med sköra ätstörningspatienter i den offentligproducerade ätstörningsvården och allmänpsykiatrin efter detta datum, när någon alternativ skattefinansierad behandlingsmetod utan dödsfall inte längre finns att tillgå för regionens patienter, kommer att bära på ett mycket högt politiskt pris. Om något händer med enskilda liv trots läkares och forskares varningar.

Det är något av ett ödets ironi att den vänsterstyrda politiken nu tvingar Mandometerklinikerna att införa ”private pay” som en konsekvens i praktiken när de rödgröna med alla medel vill ta tillbaka den politiska kontrollen. 

I en enkät nu i september månad svarar hela 74 procent av de nuvarande patienterna att de inte vill flytta över till den psykiatriska behandlingen. 4 procentenheter säger ja.

Anhörigföreningar och föräldrar har startat ”Insamlingsstiftelsen Mando” för att motverka effekterna av den rödgröna politiken som tvingar patienter som inte har råd att betala ur egen ficka för att få den bästa ätstörningsvården. På Mandometerklinikerna har vi sagt att sådana stiftelsefinansierade patienter ska behandlas mot självkostnadspris.

Om vi ser till de politiska attackerna på Mandometerklinikerna så drabbar detta hela landets patienter – eftersom sjuka barn från i stort sett alla regioner idag är beroende av klinikernas specialistbehandling. Det rör psykiatrins förutsättningar i hela landet att få unga tjejer friska. 

Jag har tidigare skrivit om Socialdemokraternas 11 arbetsgrupper, och vad det politiska bakomliggande syftet är att gå till storms mot ”marknadiseringen”. Min uppfattning är att det socialdemokratiskt skapade vårdkrisen i Region Stockholm i praktiken ska betraktas som en tolfte sådan arbetsgrupp. Ett realtidsexperiment. En testbädd. Ett showroom inför väljarna hur en rödgrön politik drivs i praktiken. Vad händer i verkligheten när den övergripande idén är att privata vårdgivare ska bort? Hur blir utfallet för medborgarna? Växer köerna för alla? Blir vården dyrare eller billigare? Drabbas sköra patienter?

I nästa steg är detta en politik som ska drivas igenom i hela landet om de rödgröna tar makten även på riksplanet.

För detta är en politik som nu förs i en region där 25 procent av svenska patienter bor. Men i nästa steg är detta en politik som ska drivas igenom i hela landet om den rödgröna fyrpartikonstellationen i Region Stockholm får makten även på riksplanet.

Detta som sker är rikspolitik. Det rör frågor om återinfört tjänstemannaansvar. Det aktualiserar utredningar hur långt den politiska makten i ett lokalt styre kan tillåtas gå, trots riskabla patientsäkerhetsfrågor, innan den dömande makten sagt sitt. Det berör hur politiken ska hålla armlängds avstånd till forskningen.

Finns det någon bättre politisk illustration än det som sker i Region Stockholm till att staten måste ta ett fastare grepp kring specialistvården när en region fallerar? Att patienterna måste ges frihet att välja specialistvård fritt i hela landet så att inte lokala ideologiserade styren kan försöka utplåna en hel behandlingsmetod? Det senare borde vara ett minimun av statligt ansvar, parat med en nationell vårdförmedling som underlättar för patienternas val. 

Under sommaren har andra sektorer än sjukvården pekats ut, men samtliga i närheten av vänsterpartiernas tankefigur om privat vård: Privata veterinärer. Privata laboratorier för provtagning och tester. Privata HVB-hem.

Allt fler sektorer ringas politiskt in i välfärdstjänsternas närhet där vinster ska förbjudas, regleras eller privata företag helt stoppas.

I nästa steg kommer allt fler marknader längre ifrån den svenska välfärdsmodellens kärna beröras av de rödgröna besluten vilken privat företagsamhet som ska tillåtas bidra med lösningar på viktiga samhällsproblem.

I de oroliga tider vi lever kanske man kan göra en liknelse med kriget i vårt närområde? Först togs Krim. Om ingen protesterar, eller avslöjar de verkliga skälen bakom attackerna, blir det senare fullskalig invasion. Först då inser många att det är en allas strid för friheten.