Tyskland måste ändra sig om kärnkraften

I Sverige är vi av den allmänna uppfattningen att den tyska energipolitiken är fullständigt missriktad, ideologisk, egoistisk och hänsynslös. Jag är förfärad över hur Europas största industrination har manövrerat sig in i ett energipolitiskt dödläge som försvagar landet både ekonomiskt och geopolitiskt och motverkar att Parisavtalets klimatmål uppnås. 

Den kris som Tyskland befinner sig i är en källa till oro i Sverige. De energipolitiska besluten fattades av tyskarna i bred politisk enighet. Eftersom nästan alla ledande politiker delar ansvaret finns det inget intresse av självkritik. Även företrädare för industrin och facket har opportunistiskt viftat igenom kärnkraftsavvecklingen i en atmosfär av ”grön konsensus”. I Tyskland, liksom i Sverige, pågår en förändring som kommer att öka efterfrågan på fossilfri el. År 2030 kommer bruttoefterfrågan på el att vara minst 50 procent högre än i dag. Det är mer än tidigare prognoser och väcker frågan om var elen ska  komma ifrån. 

Sverige kommer att behöva dubbelt så mycket el som i dag eftersom Sverige är mer  elintensivt än Tyskland. Tyskland har åtta gånger så många invånare, men förbrukar bara tre  gånger så mycket el. Skillnaden beror på att Tyskland traditionellt har en hög förbrukning av  fossil naturgas och kol.

Även om vind- och solenergi fortsätter att byggas ut kvarstår problemet med att dessa  elkällor är väderberoende.

Även om vind- och solenergi fortsätter att byggas ut kvarstår problemet med att dessa  elkällor är väderberoende. Hittills har mer än 2,6 miljoner solcellssystem och drygt 30 000 vindkraftverk installerats. Alltför ofta levererar de nästan ingenting. 

Utfasningen av fossilfri kärnkraft har också konsekvenser för utsläppen: Under de tre första  kvartalen 2024 släppte tyska kol- och gaseldade kraftverk ut över 100 miljoner ton CO₂- ekvivalenter. Det faktum att utsläppen var ännu högre tidigare är ingen ursäkt. 

Om kärnkraften hade behållits skulle Tyskland i dag ha ett nästintill fossilfritt, väderoberoende  och ekonomiskt elproduktionssystem. De senaste sex fullt fungerande kärnkraftsreaktorerna som Tyskland stängde ner under den nuvarande koalitionsregeringen producerade nästan dubbelt så mycket el årligen som hela Danmark förbrukar. 

Det faktum att Tyskland genom att avveckla kärnkraften i onödan har blåst ut cirka en  miljard ton koldioxidutsläpp i den atmosfär som delas av alla länder accepteras med tillfredsställelse. Den storskaliga utbyggnaden av vind- och solenergi tas gång på gång upp  som en ursäkt för detta beteende.

***

Sverige har sex reaktorer i drift och vill bygga fler. Sverige arbetar konsekvent för att minska  koldioxidutsläppen i ekonomin med en förnuftig och balanserad elmix som består av alla fossilfria elkällor, inklusive kärnkraft. Den svenska miljödomstolen har godkänt slutförvaring  av bränslestavar. Att elda med kol för att generera el är illa ansett i Sverige och betraktas som vårdslöst. Det finns ingen förståelse eller ursäkt för att stänga ner väl fungerande kärnkraftverk, som Tyskland har gjort, för att fortsätta elda kol. 

”Vi har inte ett elproblem – vi har ett gasproblem”, sa ekonomiminister Robert Habeck 2022 när han beslutade att stänga de tre sista reaktorerna. Nu säger samma minister, tillsammans  med Energimyndigheten Bundesnetzagentur, att industrin bör anpassa sin produktion och  elförbrukning till tillgången på förnybar el där det är möjligt. 

Sedan april 2023 har Tyskland blivit en nettoimportör av el. Nästan hälften av importen kommer från Frankrike. En ny elförbindelse till Sverige är önskvärd, men avvisas av Sverige, eftersom den höga efterfrågan från Tyskland i onödan driver upp elpriserna i södra Sverige. 

Sedan april 2023 har Tyskland blivit en nettoimportör av el. Nästan hälften av importen kommer från Frankrike.

Planen är nu att Indien ska förse Tyskland med grön vätgas som produceras med förnybar el.  Eftersom 70 procent av Indiens elproduktion kommer från kol är det inte troligt att projektet  kommer att hjälpa den tyska stålindustrin. För säkerhets skull sade den tyske  ekonomiministern nyligen att stålindustrin ”inte ska vara så noga” med vätgas och att man tills vidare kan använda fossil naturgas i stället. Han har subventionerat stålindustrin med sju miljarder euro för att ersätta masugnar med ljusbågsugnar, för att driva dem med  väderoberoende förnybar el, som inte finns, och för att använda grön vätgas, som inte finns,  för direktreduktion. 

Sedan 1970-talet har jag varit glad över att bo i Tyskland, ett imponerande land som nu befinner sig i en djup kris, främst orsakad av en missriktad energipolitik. Tyskland måste vakna upp och ändra sin atomenergilag.