Det är i dag, den 10:e december 2024, 50 år sedan Friedrich Hayek fick Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. För liberaler världen över är detta en märkesdag. Betydelsen av priset för den ekonomiska och politiska utvecklingen kan knappast överskattas. Att det i år dessutom är 80 år sedan Hayeks kanske mest kända verk Vägen till träldom publicerades gör jubileet än viktigare.

Att den marknadsliberale Hayek fick priset var minst sagt kontroversiellt. Inte minst upprörd var hans medpristagare, den svenske nationalekonomen Gunnar Myrdal. Nobelkommitténs motivation till priset löd:

…for their pioneering work in the theory of money and economic fluctuations and for their penetrating analysis of the interdependence of economic, social and institutional phenomena.

De två pristagarna stod för diametralt olika syn på ekonomin och samhället. Myrdal, socialdemokrat och en av grundarna till den keynesianskt besläktade så kallade Stockholmsskolan, förordade statliga ingrepp och en aktiv konjunkturpolitik, där politiken skulle gripa in och utjämna konjunkturcyklerna genom offentliga stimulanser, bidrag och investeringar. Staten skulle dessutom bedriva en omfattande omfördelningspolitik för att skapa social rättvisa och minska inkomstskillnaderna. I sin Nobelföreläsning The Equality Issue in World Development förordar han en global omfördelningspolitik med omfattande bistånd och marknadsregleringar.

Hayeks Nobelföreläsning The Pretence of Knowledge utgörs i stället av en principiell kritik av just de nationalekonomer som förespråkat en konjunktur- och makropolitik av det slag som hade präglat västvärlden sedan det andra världskriget, en politik som enligt Hayek skapat inflation, en överdimensionerad stat och snarare förstärkt konjunkturcyklerna. Enkelt uttryckt var Hayeks tes att dessa ekonomers kunskapsanspråk var ohållbara, och att deras betoning på matematik och det statistiskt mätbara var ett villospår grundat i en strävan att efterlikna fysiken och andra naturvetenskaper. Föreläsningen är väl värd att läsa i sin helhet. 

Förespråkarna av fördelningspolitik och en aktiv konjunkturpolitik hade enligt Hayek inte förstått vad marknadsekonomi och ett öppet samhälle är.

Hayeks tes är fundamental. Förespråkarna av fördelningspolitik och en aktiv konjunkturpolitik hade enligt Hayek helt enkelt inte förstått vad marknadsekonomi och ett öppet samhälle är och hur de faktiskt fungerar. Han menar dessutom att begreppet ”social rättvisa” är intellektuellt ohederligt och saknar mening i ett samhälle av fria människor.

Enligt Hayek kan enbart ett marknadssystem baserat på rättvisa abstrakta regler, med konkurrens, etableringsfrihet och fri prissättning, inom ramen för ett konstitutionellt, demokratiskt system, till fullo utnyttja och utveckla den viktiga kunskap och information i samhället som är individbunden, decentraliserad, knuten till tid och plats och ofta även outtalad. Inget alternativt ekonomiskt system, och allra minst sådana som strävar efter ”social rättvisa”, förmår lösa detta grundläggande kunskapsproblem och spontant koordinera de ekonomiska aktörernas beteenden, och kan därför inte heller skapa det välstånd och den övergripande ordning som marknaden förmår generera. 

Detta, menar Hayek, är huvudskälet till varför marknadsekonomin och det öppna samhället alltid är överlägsna ett reglerat och styrt plansystem, vare sig detta är av klassisk sovjetmodell eller av svensk typ, med en reglerad blandekonomi och offentlig monopolproduktion.

***

Hayeks argument utvecklas sannolikt bäst genom att i breda penseldrag beskriva hans bakgrund och vetenskapliga produktion, vilken sträcker sig över större delen av 1900-talet.

Hayek föddes 1899 i Wien i en familj bestående av framstående vetenskapsmän – en av hans kusiner var filosofen Ludwig Wittgenstein. I den dynamiska intellektuella miljö som Wien utgjorde vid denna tid fanns många valmöjligheter för en ung intellektuell. Efter att ha läst en rad ämnen doktorerade han först i juridik 1921 och sedan i statskunskap 1923. År 1929 blev han docent i nationalekonomi.

Redan 1921 kom han dock i kontakt med den liberale ekonomen Ludwig von Mises, som är en av grundarna – tillsammans med bland andra Karl Menger och Eugen von Böhm-Bawerk – av den så kallade österrikiska skolan inom nationalekonomin. Mises genomgripande analyser av socialismens ekonomiska omöjlighet och av interventionismens skadeverkningar skulle få stor betydelse för Hayeks eget tänkande.

Efter att under några år ha varit forskningschef vid det österrikiska konjunkturinstitutet blev Hayek 1931 professor i ekonomi vid London School of Economics, där han stannade till 1950. Under denna period, då han för övrigt även blev brittisk medborgare, gjorde han betydande bidrag till kapital, penning- och konjunkturteori. Bland annat publicerade han följande böcker: Prices and Production, 1931, Monetary Theory and the Trade Cycle, 1933, Monetary Nationalism and International Stability, 1937, Profits, Interest, and Investment, 1939, och The Pure Theory of Capital, 1940.

Störst uppmärksamhet fick Hayek dock genom den intensiva debatten med John Maynard Keynes. Hayek var kritisk till såväl Keynes underliggande konjunkturanalys som till de policyförslag han förordade. Inte minst menade han att Keynes användande av statiska aggregat, som exempelvis konsumtionsfunktionen, helt missade den underliggande ekonomiska dynamiken. Dessutom hade han föga tilltro till politikernas förmåga att verkligen balansera budgeten över konjunkturcykeln. I många av dåtidens ekonomers ögon ansågs emellertid Keynes, med publiceringen av General Theory of Employment, Interest and Money 1936, ha ”vunnit” debatten – en uppfattning som inte skulle revideras förrän hans teorier testades i praktiken under 1960- och 70-talen.

År 1945 publicerades Hayeks kanske viktigaste och mest citerade artikel, The Use of Knowledge in Society, där Hayek utvecklade sin syn på hur prissystemet och decentraliserade beslut i en marknadsekonomi är förutsättningar för att kunna samordna och utnyttja samhällets samlade kunskap på bästa möjliga sätt. Det är endast genom marknadens prissystem som relevant kunskap och information om det större ekonomiska systemets förändringsmönster effektivt kan förmedlas till de enskilda aktörerna.

Enligt Hayek borde konkurrens på marknader ses som en procedur för att upptäcka sådana fakta som utan konkurrens inte skulle kunna vara kända av någon, eller som åtminstone inte skulle ha utnyttjats. Han var därför djupt kritisk mot den vanliga formen av mikroekonomi och jämviktsanalys som kallar en situation där alla fakta antas vara givna och allmänt kända för ”perfekt konkurrens”. Detta synsätt är, menade Hayek, direkt vilseledande och definierar bort det som i stället borde studeras.

Förment välmenande ingrepp och interventioner i samhällsekonomin leder lätt till nya ingrepp.

Redan året innan, 1944, hade The Road to Serfdom utkommit (utgiven på svenska samma år, med titeln Vägen till träldom) och omedelbart rönt stor internationell uppmärksamhet. I boken, som vände sig till ”socialister i alla läger” och var lättläst och populärt hållen, visade Hayek hur förment välmenande ingrepp och interventioner i samhällsekonomin lätt leder till nya ingrepp och allt fler regleringar och frihetsinskränkningar. I slutändan, menade Hayek, riskerar hela samhället att bli centralstyrt och totalitärt. Den gemensamma värdeskala som all centralplanering förutsätter är, visade han, oförenlig med såväl demokrati som marknadsekonomi. Framväxten av fascistiska, kommunistiska och nazistiska samhällen är alla exempel på denna tendens. 

Denna bok blev inledningen till Hayeks mer filosofiska, statsvetenskapliga, historiska och rättsvetenskapliga författarskap. Med sin breda bakgrund hade Hayek hela tiden haft ett för ekonomer osedvanligt stort intresse för institutionella förhållanden och mer allmänna samhällsfrågor, och han blev mer och mer kritisk mot samtidens kollektivistiska idéer. År 1947 tog han därför initiativet tillsammans med andra liberala vetenskapsmän, även svenskarna Eli Heckscher och Herbert Tingsten var tillfrågade, till grundandet av The Mont Pelerin Society, ett internationellt diskussionsforum för klassiskt liberala vetenskapsmän, politiker och affärsmän.

År 1950 blev Hayek erbjuden en professur i moralfilosofi vid universitetet i Chicago, där han stannade till 1962. Under denna period utkom ett flertal böcker, viktigast kanske The Constitution of Liberty från 1960 (utgiven på svenska, Frihetens grundvalar, av Ratio och Timbro förlag). Detta verk är ett av Hayeks främsta och i dag en modern klassiker om frihet och konstitutionalism. Här spårade Hayek frihetens idé tillbaka till dess klassiska ursprung och dess nära koppling till rättens, rättsstatens och marknadsekonomins framväxt. Inte minst betonades de väsentliga genombrott som skedde i Storbritannien på 1600- och 1700-talen och i USA i samband med skapandet av den amerikanska konstitutionen i slutet av 1700-talet. För Hayek förutsätter frihet och marknadsekonomi konstitutionalism, det vill säga att statens maktutövning ska vara bunden, begränsad och balanserad. Endast genom att begränsa sin roll till upprätthållandet av allmängiltiga och generella lagar kan staten bidra till välstånd och frihet.

År 1962 flyttade Hayek till universitetet i Freiburg, där han formellt pensionerades 1967. Åren därefter ägnade han all kraft åt den monumentala trilogin Law, Legislation and Liberty som utgör en sorts syntes och fördjupning av allt hans tänkande kring lagstiftning, rättsstat, marknadsekonomi, rättvisa och frihet. Den första volymen, Rules and Order, utkom 1973, den andra, The Mirage of Social Justice, 1976, och den tredje, The Political Order of a Free People, 1979. Tyvärr är de ännu inte utgivna på svenska.

Här utvecklade Hayek ytterligare sina tankar kring marknadsprocessens förmåga att underifrån och utan centrala direktiv åstadkomma vad han kallar en spontan ordning. Detta begrepp utgör nyckeln till mycket av Hayeks tänkande och är ett slags generalisering av Adam Smiths ”osynliga hand”. Förutom marknadsordningen utgör vårt språk, sociala konventioner och normsystem, och användandet av pengar som bytesmedel exempel på spontana ordningar.

De är en konsekvens av mänskligt handlande, men inte av mänsklig design.  

Utmärkande för dessa är att de är en konsekvens av mänskligt handlande, men inte av mänsklig design. De har inte uppstått genom medvetna överenskommelser eller beslut, utan har uppstått som det samlade resultatet av enskilda handlingar utförda av ett stort antal spridda individer eller aktörer som bara har agerat utifrån sina egna motiv och haft lokala förutsättningar för ögonen.

Följaktligen saknar en spontan ordning ett enhetligt mål eller en gemensam värdeskala. Av detta skäl var Hayek också kritisk till användandet av termen ”ekonomi” för att beskriva marknadsprocessen, eftersom en ekonomi i ursprunglig mening betecknade hushållning med givna medel för uppnående av gemensamma mål vid en gård eller i ett företag. Marknadsordningen är något helt annat, och Hayek föredrog i stället termen katalaxi, vilket kommer från det grekiska verbet katallattein som betyder både ”att byta” och ”att ta upp i gemenskapen”.

Väsentligt är också att framväxten av spontana ordningar ofta förutsätter att de individuella aktörerna följer ett antal abstrakta, allmängiltiga regler, vad Hayek kallade ”regler för rättvist uppträdande” (rules of just conduct). Dessa regler kan både vara informella och formella, och i det senare fallet kan staten fylla en viktig och konstruktiv roll. 

Däremot är, menade Hayek, spontana ordningar helt oförenliga med föreställningar om ”social rättvisa”. Denna socialistiska föreställning baseras, enligt Hayek, på en oförmåga att förstå att marknaden är en spontan ordning. Han menade dessutom att själva begreppet är intellektuellt ohederligt och saknar mening i ett samhälle av fria människor. Den fördelning av resurser som uppstår är ett resultat av miljontals individuella överväganden och beslut med helt andra syften eller motiv. Fördelningen bara är – den är varken rättvis eller orättvis. Försöker man ändra detta undergrävs, hävdade han, själva grunden för marknadsordningen, och i förlängningen det öppna samhället, vilket alla förlorar på.

***

Vilken relevans har då Hayeks idéer i dag? Under 1970- och 80-talen fick Hayek och hans idéer en såväl vetenskaplig som politisk renässans. Den keynesianskt inspirerade konjunkturpolitiken skapade, enligt en alltmer enig ekonomkår, fler problem än den löste, och många blandekonomiska välfärdsstater drabbades av just de kristendenser som Hayek tidigt hade förutsagt. Hayeks ekonomipris skapade dessutom en ökad förståelse för hur marknadsekonomin fungerar och hur välstånd uppstår. Detta banade vägen för de liberaliseringar som skulle prägla världen under de kommande decennierna. 

Prenumerera på Smedjan!

Varje lördag får du som prenumerant (gratis) ett nyhetsbrev med exklusiv text av Svend Dahl och lästips från veckan som gått. Dessutom unika erbjudanden på Timbro förlags utgivning.

Email

En rad andra klassiskt liberala ekonomer och medlemmar av Mont Pelerin Society skulle dessutom också få Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne under åren som följde: Milton Friedman 1976, George J. Stigler 1982, James M. Buchanan 1986, Ronald H. Coase 1991, Gary S. Becker 1992 och Vernon L. Smith 2002. År 2008 fick även den klassiskt liberala statsvetaren Elinor Ostrom, som första kvinna, priset.

Men på senare år, från kring 2010 och framåt, har utvecklingen blivit en annan. Få, om ens någon, ekonomipristagare har varit uttalat liberal. Betoning på matematik, ekonometri och det statistiskt mätbara har fått allt större plats. Återigen har mängden politiska ingrepp i marknader och civilsamhälle ökat. Rättsstaten och det fria flödet av människor, kapital, varor, tjänster och idéer har stegvis undergrävts av mer eller mindre populistiska politiker till höger och vänster. Ett återkommande mantra är ropen efter fördelningspolitik och ”social rättvisa”, men också efter tullar, minskad rörlighet och reglerade marknader för att rädda jobben eller miljön. Åter tas nya steg mot träldom.

Det är hög tid för en hayekiansk renässans. Insikten att politikens grundläggande uppgift i ett öppet, demokratiskt och marknadsliberalt samhälle är att värna det fria, öppna samhället och fria marknader genom att skapa och upprätthålla generella, rättvisa lagar och spelregler behöver ånyo ges ökad spridning – även i svensk politik.

Omslagsfoto: Tobbe Gustavsson/SCANPIX