Christian Sandström:
På Northvolt var hoodies viktigare än produktion
Ekonomi Essä
Northvolt skulle bli flaggskeppet för den gröna återindustrialiseringen av Norrland och hyllades samstämmigt av svenska politiker. Men varför lyckades företaget aldrig få batteritillverkningen i Skellefteå att fungera? Om detta skriver Christian Sandström i ett utdrag ur den nya boken "Northvoltkraschen" som ges ut på Timbro förlag i veckan.
Vi kommer inte vara färdiga med vår fabrik för volymproduktion förrän i slutet av 2020.
Northvolts vd Peter Carlsson i podden Bilar utan sladd 2017
Det finns flera orsaker till att Northvolt aldrig fick ordning på produktionen. En är hastigheten med vilken allting skulle göras.
Hos Arbetsmiljöverket får man över 100 träffar på tillfällen då det inkommit tips om missförhållanden på Northvolt.
Samhällsdebattören Johan Westerholm begärde ut samtliga incidenter från myndigheten och fann händelser knutna till bristande märkning på kemiskt material, fallolyckor och frätskador. Det finns även exempel på avklämda fingrar.
Bolagets dåvarande samhällsansvarige Anders Thor säger till tidningen Kollega 11 maj 2023:
”Det råder inget tvivel om att det är utmanande att arbeta med att bygga upp en ny svensk basindustri från grunden. Att rekrytera människor från hela världen, med olika relation till arbetssätt, ledarskap och fackliga relationer och dessutom göra det i rekordfart är såklart en sådan utmaning. Samtidigt är det ju anledningen till att många intresserar sig för att arbeta hos oss från första början.”
Uppskalningen hade gått i rask takt. Bolaget grundades 2017, två år senare var man 50 anställda. Redan då med 25 olika nationaliteter representerade. 2018 är man uppe i 100 anställda, året därpå 340 och 2020 har verksamheten växt till 790 medarbetare. Antalet anställda fortsätter att nästan fördubblas varje år och toppen nås 2023 då bolaget har närmare 6 000 medarbetare.
En person som lät sig intervjuas och hade insyn i bolaget beskriver för författaren i en intervju hur chefer tävlade om vem som kunde ”onboarda” flest personer på kortast tid. Nyss utexaminerade 25-åringar fick direkt stora budgetar och ansvar som de inte var skickade att bemästra:
”Det var som en ungdomsgård.”
”Det var som en ungdomsgård. De var oerhört duktiga på att bygga en gemensam kultur av att ’vi ska rädda världen’. Samtidigt saknades kulturbyggandet runt kvalité och säkerhet.”
Samma intervjuperson med flera års erfarenhet av bolaget fortsätter:
”Det var hela tiden jätteproblem i produktionen. Ibland hade jag en känsla av att det inte var så viktigt med produktionen.”
En anonym respondent i Uppdrag Granskning 26 februari berättade hur man satt i system att ”laga maskiner med gul tejp.”
Med människor från jordens alla hörn på plats i Norrland behövde det byggas en gemensam kultur. Detta gjordes huvudsakligen med hjälp av jippon. Respondenten, en ingenjör i medelåldern, reflekterar i en intervju med författaren över den kultur som skapats på bolaget:
”Det var rockstjärneracet. De gick runt och hade sina coola floskler. Och när Peter Carlsson dök upp – då skulle alla ta selfies med honom.”
”Han var väldigt generös och bjöd på sig själv. I Dalhalla stage-dajvade Carlsson ut i publikhavet.”
Den här halvtokiga och ständigt småfebriga startup-kulturen kunde ta bisarra uttryck i både stort och smått. Vid ett digitalt personalmöte hade en person från sajten i Västerås påtalat att det för stunden var slut på Northvolt-hoodies, varpå Peter Carlsson hade lovat att ta i frågan omgående och se till att det fanns hoodies på plats.
Händelsen kanske ska ses som ett kollektivt statuerande av IT-kulturens ideal. Hoodies har blivit ett plagg som förknippas med entreprenörer och att verka i en start-up. Att tillgången till hoodies ges uppmärksamhet av såväl anställda som ledning på ett stort internt möte blir en sorts gemensamt befästande av dessa normer. Hoodies är viktiga, jätteviktiga.
Mitt i alla besynnerligheter präglades organisationen också av en genuin vilja att göra gott, och göra ett bra jobb. Respondenten reflekterar:
”Detta var ett korthus som byggts av glada entusiaster. Samtidigt många snälla personer som vill väl. Men när det kommer till att bygga industri var man totala amatörer.”
”Det var inte välkommet att problematisera”
”Rädda världen”-kulturen präglades också av konsensus på många plan. Det var inte välkommet att problematisera, samma person säger att:
”Kritiska frågor var aldrig välkomna på Northvolt.”
***
Under sensommaren 2024 florerade rykten gällande Northvolts beroende av såväl kinesiska leverantörer som kinesiska gästarbetare. Dagens Nyheter avslöjade att Northvolt hade ett långtgående samarbete med den kinesiska leverantören Wuxi Lead. Med hjälp av flera anonyma intervjuer kunde vi på Affärsvärlden få mer inblick i situationen. 19 september 2024 kunde vi bekräfta de rykten som varit i omlopp.
En källa uppgav att det var flera hundra kineser på plats, vilka ”hade total kontroll och gjorde precis som de ville.”
Källan uppskattar att kineserna stod för 75 procent av maskinerna i vissa delar av anläggningen samt att de ”såg till att dom behövde vara på plats hela tiden. Om det är någon som vet hur det går i Skellefteå så är det kineserna.”
Kvalitén var dessutom allt annat än önskvärd:
”Underhållskillarna sa att det var så undermålig kvalité att man inte trodde det var sant. En hel maskin var byggd med samma sorts kablar som en person hade hemma i garaget.”
”Det var nästan konstigt hur dåliga man var på inköp.”
”Det var nästan konstigt hur dåliga man var på inköp.”
Källan uppger dessutom att kvalitén var så dålig att ”det liknade sofistikerat sabotage från kineserna.”
Vid ett annat område av fabriken hade Northvolt involverat en japansk leverantör. Där var säkerheten på en mycket högre nivå.
Tekniken som Wuxi Lead Equipment levererade var dessutom 30 år gammal. Utrustningen hade utvecklats i Japan sent 90-tal, därefter flyttat till Sydkorea och till sist Kina, där den nu betraktas som helt utdaterad.
En del av vittnesmålen avseende kinesernas inflytande är direkt beklämmande:
”Jag har sett när kineserna började skruva i en maskin samtidigt som maskinen arbetade. De kunde inte ett ord engelska.”
”Menyer som operatörerna ska trycka på för att sköta maskinen var skrivna på kinesiska. Arbetarna använde Google translate för att förstå hur maskinerna fungerade.”
Dessa citat kastar en del ljus på de arbetsplatsolyckor som ägde rum på Northvolt.
Beroendet av kinesiska leverantörer behöver ställas i kontrast till de utfästelser Northvolt och dess ledande personer har gjort avseende strategisk autonomi. Vargas-grundaren Carl-Erik Lagercrantz understryker vid en konferens hos Business Europe i mars 2020 hur viktigt det är med inhemsk försörjning av batterier: “You cannot rely on outside of Europe or Chinese or South Korea predominantly.”
Gällande tillståndet på produktionen finns det också en del citat som stämmer till eftertanke. Lagercrantz 2020: “We have a highly optimized, highly digitized factory.”
I maj 2025 gav den tidigare Northvolt-anställda Mikaela Lundh ut en bok med sina egna erfarenheter inifrån bolaget. Northvolt – en skildring inifrån (Ekerlids förlag) beskriver att det första rejäla bakslaget i produktionen kom sommaren 2022. Tester visade att de tillverkade battericellerna hade en mycket högre felprocent än vad som var acceptabelt.
Utåt upprätthölls dock en strålande fasad. Inte minst tack vare en kommunikationsavdelning som gjorde allt för att ta kontroll över situationen. Man medger vissa problem i början av 2024. Samtidigt sätter ledningen enligt Lundh statuerande exempel för att hindra att fler läcker till pressen. Läckorna uppfattas som illojalitet. Hon skriver i sin bok att:
“Flera av dem som misstänktes ha läckt information ombads att sluta frivilligt – annars skulle deras framtid inom företaget vara osäker”.
Utmaningarna medför dock, enligt vittnesmål i Lundhs bok, att sammanhållningen stärks. Anställda går in i väggen och en projektledare säger:
“Vi tappade håret, vi gick ner i vikt, vi såg våra relationer krascha. Men ingen vill vara den som gav upp, vi tyckte att det var så kul”.
Man kan tycka att de ovan dokumenterade produktionsproblemen borde ha föranlett att Northvolt lade större kraft på att hantera dessa utmaningar och kanske rentav lägga expansionsplaner på is. Men bolaget gjorde i stället motsatsen.
Texten är ett utdrag ur Christians Sandströms nya bok Northvoltkraschen som ges ut på Timbro förlag i veckan.